Ego, falskhet

Det finns lite olika innebörd i ordet Ego beroende på vem du pratar med. De flesta människor förknippar det med egoism. Ett ego vill ha.

Men utan att ha upplevt tillvaron utan Egot är det som att prata med en fisk i vattnet. "Vadå, vilket vatten? Vad pratar du om?" Och så kommer fisken att inte fatta någonting, ha sin egna tämligen korkade tro om vad vatten är, och så vidare. Du får dra upp fisken på land eller ut i rymden för att den ska förstå vad vatten faktiskt är.

Synnerligen få människor har upplevt livet utan ett Ego. Det går att uppleva en ego-fri tillvaro under en kort stund genom meditation, precis efter att man genuint bestämt sig för att man faktiskt tänker begå självmord på riktigt och på fullt allvar, eller med hjälp av vissa narkotika. Men tillståndet varar inte länge, harmonin försvinner efter en stund och så blir man sig själv igen.

Man bryr sig inte om man finns längre och ett underbart och "INTENSIVT LUGN" uppstår. Ångesten upphör helt och hållet. Det känns jätteskönt och man är i perfekt harmoni med världen. Och så kanske man av den anledningen inte begår självmord. Eller vad man nu hade för avsikt att ägna sig åt. Med lite tur var det meditation.

Egot är känslan av att det måste hända något, att man är en varelse som kämpar mot omgivningen och att man måste göra en massa saker. I sin rena form är det ett trassligt förvirrat mentalt tillstånd. Man yrar runt och det är väldigt stressigt.

Det är egot som gör att man loopar knäppa tankar i skallen och känner sig onöjd med vem man är.

Transexuella människor lider av ett förstärkt Ego. De loopar ångesten i skallen och är jävligt onöjda med vilka de är. De vet inte hur de ska ta sig ut ur situationen. De är också som fiskar i vattnet som inte fattar vad man pratar om när jag har försökt beskriva för dem hur de kan uppnå harmonin. Nästan alltid blir de arga, och då har jag noga undvikit att kritisera dem för deras irrtankar om kön utan bara fokuserat på meditationen och tystnaden. Från den egoiska situationen med de loopande tankarna och självhatet som uppstått ur dessa loopande självhatiska tankar kommer de en dag till slutsatsen att de vill vara det de i stället åtrår. De flyr från sig själva. De vill hellre vara det de åtrår än det de hatar (sig själva). Och så blir de transexuella. Men det hjälper inte, det gör inte att de loopande tankarna försvinner. Det är bara något de läst om på internet som en möjlig lösning, och som samhället nu beskriver som en helt normal sak att vilja.
På grund av det förstärkta Egot har dessa människor också generellt lätt att bli förbannade och börja skrika helt hysteriskt. Som man ser på Pride-festivalerna när de går förbi kristna eller liknande. Eller när de i allmänhet möter människor som påpekar hur absurt det är med pronomen och allt det andra, då kommer det hysteriska Ego-skriket fram. Eller när de tar det som en personlig förolämpning på något sätt, när de vägrar att ens försöka att inte tänka och närma sig tystnaden. Att tysta Egot med ren och skär tystnad är rent av skräckinjagande för människor som är fast i Egots klor.

Egot är förknippat med narcissism också (att föda Jaget med näringslös näring).

Man kan ljuga om man är nära ett ego-löst tillstånd. Det går säkert att göra det för sin egen vinnings skulle om man verkligen anstränger sig och kanske tränar på det, eller om lögnen gör så att man slipper att råka ut för stryk eller likandne. Men generellt är det för det allmänas skull man ljuger i så fall, för allas bästa kan det behövas att man ljuger ibland. Om jag går förbi en livsstils-tiggare som jag förstår inte har någon avsikt alls att sluta tigga om jag ger dem pengar, så är det enkelt att ljuga och säga att man inte har några pengar. För jag vill inte heller dem illa. Man vill inte att de ska sitta där på trottoaren och slösa bort hela jävla livet och sprida den misär som den livsstilen ger upphov till, i form av kopparstölder, hederskultur och idiotiska bråk på campingsplatser, et.c.. Då är det bättre att de tappar sin inkomstkälla och inte har något annat val än att börja med något mer produktivt.

Människor är inte, och kan inte vara, som matematiska teorem, vars alla aspekter hänger ihop på ett logisk felfritt sätt. Världen och livet är för komplicerat med alltför många olika delar och interaktioner för att något sådant öht skulle vara möjligt. Därför är vi alla lite motsägelsefulla, och gör och tänker SI ett sammanhang, trots att vi har gjort och tänkt SÅ i ett annat sammanhang. Även fullblodsegoister kan ha en soft spot någonstans och plötsligt bry sig om t ex en hemlös kattunge, och den där som alltid verkar bry sig för mycket om allt och alla, har sina stunder när hon bara orkar tänka på sitt eget.

Sträva efter att vara sann mot andra och mot dig själv, men tänk på att ingen, inte ens du själv, vet allt om dig själv. Det är helt ok att experimentera lite, det är inte att ljuga i det ena eller andra fallet, utan ett sätt att försöka finna lite mer av sig själv.

Aa, finns en del att hugga in i där.

Till att börja med så är ju termen 'egobefriad' mer ett sätt att beskriva en människa som är på ett visst specifikt sätt, som är svårt att förklara, på det sättet som nerdnerd säger? En egobefriad människa kanske är lite mer åt det genuina hållet, att den är mer av en person som lever som den andas och visar hur den känner, lider och inte är likgiltig till allt? Eller stämmer det, som den tidigare i tråden skrev?

Att va egobefriad kan förknippas med mindre men inte decimerat, ego, självlöshet, självuppoffring, att vara sexuellt frigjord, inte bry sig lika mycket om att leva upp till förkonstruerade notationer om hur en människa ska vara. En person som sitter som en groda med benen på bordet när den äter kanske skulle kunna vara lite mer av en egobefriad person?

Sättet som Gollum i sagan om ringen rör sig på är kanske också litegran inte en typisk människa?

När det gäller transmänniskor så kanske det är kul att låta vuxna människor få ha lite skoj och låtsas, men att en kille med kuk skulle va en tjej är kanske lite mer än vad man kan pracka på någon? Isåfall, hellre ickebinär än låtsas-trans. Det kanske är superegot som säger åt dom att ta steget mot kastreringen och sjukhusskalpellerna? Dom sjuka idealen med att bli något man inte är, gräset är alltid grönare på andra sidan? Nu har vi gjort en sissy här som har kastrerat sig och ska suga av svarta män och bli förnedrad? Egot är väl det som gör attt dom aldrig är nöjda, aldrig bara vill va?

Att ligga i sängen en hel dag och runka och kolla på porr och inte gå upp ur sängen, är det mindre ego? Eller läsa böcker?

Här sitter ni och diskuterar en smärre aspekt av tillvaron. Har ni vett att applicera den inom större områden än era interpersonella relationer?

Jag blir bara så sur. (Nej, jag var redan sur.) Vad är poängen med diskussionen annat än att förkovra sig i bedrägeri.

Någonstans måtte man släppa sargen och säga till sig själva och alla man ser att det räcker nu

Det fetade. Vi har TVå egon eller verklighetstolkningar och man försöker via det du är inne på passa in allt i den ena, den logiska steg-för-steg och verbala delen av skallen.

Klart det uppstår konflikter överallt och hur som helst

Tyckte du hade såna bra svar. 🤗💎

Tycker det är värt att fråga. Ska försöka att vara lite mer rak.

Jag är häxa och har bl a. en gnostisk religion och har upplevt egodöd åtminstonde 1 gång. Min religion/häxa säger att man kan nå transtillstånd och skapa magi. Den förespråkar att tämja egot och vara ödmjuk, likheter med vissa österländska filosofier. Och jag brukar vara det och brukar inte alltid leva upp till andras förväntningar och gör inte alltid saker för att folks uppskattning.

Det jag undrar är väl om det skulle göra mig mer egobefriad och äkta isåfall? Har tyckt att va fake kan va lite häftigt, lite rädd för att va äkta. Men samtidigt har jag inte jaget mer. Och ego känns inte lockande, osexigt?

Skulle ge svar på endel frågor. 🥹

Vi verkar ha olika tolkning av vad ordet Ego betyder och ärligt talat är tråden mestadels full med kommentarer som är svåra att tolka. Jag tror inte vi kommer komma någon vart.

Du får nog mer ut av att googla ämnet eller söka på det i youtube än att diskutera om det på Flashback.

Tycker det var en skitbra fråga, den är inte lättsvarad, men det är tänkvärt.

Det finns en myt om just ego och ödmjukhet som motsatta egenskaper, den ena kämpar mot den andra, och det är myten om Hanuman, Rama, Sita och Ravana. Myten heter Ramayana.

I historien, om du orkar läsa den, så är Rama en representant för människans mest renodlade gudsegenskap, eller något i den stilen. Sita är den Rama älskar, och Ravana är renodlat ego, representerat av an ond ande.

Ravana vill också ha kärlek från den vackra Sita, men tyvärr, det vill inte hon. Han kidnappar henne. Men även om han fysiskt sett har övermannat henne så kan han aldrig få det han helst vill ha, hennes kärlek... synd för egot Ravana....

I den här myten är det ödmjukheten som vinner, och det är representerat av Hanuman.

Ravana har allt annat, list och kraft osv, men ingen ödmjukhet, och han är den stora förloraren. Ingen kärlek för honom!

.

Ja just nu har dom dragit upp massa trådar som jag skrev för flera år sen och det känns som jag har allt annat än dom där häftiga sakerna... 😔

Men det kanske är en sann historia. Den ödmjuke kanske är den som får tjejen, istället för den som alltid vill ha rätt lr den med alla häftiga prylar.

Du har väl rätt att växa och utvecklas som människa, det är som sagt svårt att vara perfekt.

Det är egobefriad inställning. 😊

Men skulle du säga att man är äkta per definition om man är egobefriad?

Ja/nej räcker. 🤗

Sen så vet jag inte om jag borde säga det här... Men just nu finns det en tjej som har sagt att hon gillar mig och hon är tsm med en kille som är ganska ego. Lite som berättelsen om dom där drakarna du skrev... egot... du behöver inte skriva nåt om det om du inte vill men ville bara säga det för det stämde så väl....