Lite tankar om självmord...[Tips till många självmordsbenägna]/Mod

...Där problemet ligger hos dom själva, vilket det alltid gör. För det är ju alltid DU som självmordsbenägen som har dig själv att hata och vilja ta livet av.

Jag rekommenderar alla som har ett "jag", ett övermedvetande som vill dö att ta en överdos eller snetrippa på någon kraftig hallucinogen som LSD, eller Cubensis.
Brukar ofta resultera i en panik ångest där man är totalt övertygad om att man dör eller ska dö.

Det medvetna löses upp precis som om du skulle ha dött på riktigt. Och din kropp lämnas utan sinne för en stund. Ditt sinne, ditt jag, blir helt totalt upplöst, du blir en grönsak under förgiftning av denna kraftiga substans. Men där det inte finns ett sinne finns inget liv, jo biologisk, men inte tankemässigt och det är ju där i den tankemässiga världen DU existerar.

SÅ till poängen, om du "dör" så här och sedan vaknar till ditt vanliga liv igen genom att återfå sinnets alla egenskaper så lär du mer eller mindre uppskatta det du har.

För att tanken av att inte kunna förra en tanke, att inte finnas kan verka lockande i det läge då du sitter vid dina sinnens fulla kontroll och ratar din livssituation.
, det du genomgår och inser så sakterliga som du e påväg in i snedtrippen, det är overdeliga tankar för ditt fortsatta liv om du trotsallt väljer att ha ett.

Ju mer man funderar på livet, ju mer pessimistisk kan man bli till allt, jag blev ultra pessimistisk till livet, var nära på att ta det flera ggr, tänkte hänga mig själv med ett skärp, men det gick av. Det gav mig en tankeställare.

"för inget spelar ju någon roll. Liv är bara materia styrt av ett program. Men vad gör det för skillnad? Allt kommer att försvinna, och inget går förlorat.
Ju mer och mer man tänker på detta, ju mer objektiv blir man och bryr sig mindre och mindre dåliga saker. Vad är dåligt? Dåligt finns inte. Spelar min mentala smärta någon roll? Nej absolut inte. "

Så egentligen kan alla dö utan att det spelar någon roll, men eftersom det inte kommer att hända på ett ögonblick, och eftersom du inte har "rätten" att döda alla heller.

Så SKA alla som överväger att ta sina egna liv att tänka på att det är en egoistisk handling. Du orsakar oerhörd smärta hos de/den du älskas av (alla uppskattas av någon). Unga människor kanske har mer eller mindre unga syskon. Syskon som senare i livet tar sina egna liv pga av att du tagit ditt liv och därefter planterat en depression i deras hjärna. En depression som lett till i att dom börjat ifrågasätta sig själva, och vad dom gjorde för fel i er relation. Många, inklusive mig själv fifflade runt på sådanna här metodera tt utplåna de som gjort mig mest ont, men om jag begår självmord kommer även detta tankesätt slå mycket hårdare (hos de jag verkligen älskade, och som älskade mig) vilket är precis det ajg inte ville.

Terapi funkar bara ibland, det är dyrt och bara kanske 5-10% av alla som eftersöker hjälp mot depression får det. De flesta andra får en remiss ang. Antideprressiva medel och blir beroende av preparat som ska vara helt fria från sido effekter som beroendeframkallande etc. Så efter ett tag när dom vill komma ur cykeln av antidepressiv pharmaceutisk hjälp så återkommer dom till samma ruta av självutplånings tankar som innan kuren började.


Varför försöker folk som "försökt" ta självmord ofta göra det igen?
Jo för att "dom" vill att folk ska märka det och skänka förståelse, de som faktiskt försökt begå självmord men sedan överlevt då de faktiskt varit riktigt nära på att dö har sedan oftast valt att leva vidare sina liv med en kanske vanställd kropp och mycket sämre livskvalité än innan utgångsläget.
Men då tillbaka till "de" som "försöker" om och om igen,, dessa människor vill märkbart inte dö, att hota med döden i form av halvdana försök är bara en öppen protest metod som kan resultera förr eller senare resulterar i döden fastän det int evar vad personen "egentligen" ville.
--------------------------------------
Och innan någon börjar rata "varför ta till droger, USCH, FY!" så tänk över att personer som sätter sitt egna liv på spel vare sig dom vill eller inte, samt deras närståendes fortsatta livskvalite med, har egentligen inget att förlora om dom inte klarar av att komma till vissa vändpunkter i form av kraftiga insikter på egen hand.Bara deras närstående kan förlora på det, fastän den självmordsbenägne i sina mörkaste stunder kanske inte kan, eller vill fatta.

Jag vet att jag har hjälp folk genom att prata med dom, dom har blivit mer öppna och mindre bundna till sakre och behov av materiella ting efteråt. Påminner till sitt sätt lite om hur en buddistisk munk för sitt liv.
Att prova substanser i terpeutiskt syfte är en SiSTA! utväg.
LSD har bland annat ingått i många therpeutiska experiment och behandlingar då det fungerat i symbios med en psykolog (eller närståede som håller en under uppsikt).

Att kombinera just LSD med självterapi är inget nytt, och något väldokumenterat. Dock har LSD blivit olagligt då det är så lätt att "hyper" överdosera på

Detta var skrivet lite fort, efter att jag haft mitt dagliga sömnproblem. De negativa tankegångar man som självpessimist kan få, liksom hoppar på en som om det vore en sorts ond tvilling till hjärnans "försvarsmekanismer".

jag skrattar åt hur simpelt att kan tyckas vara nu när jag lever med det negativa som en stor svart böld som jag tittar ner på nu, och inte längre är innanför, fastän jag fortfarande berörs av allt som kan hända innuti den. Så förstår jag att det är "skit tankar" som inte är värda min empatí.

Kanske lite svårt att ge någon feedback på denna tråd, men jag hoppas att tankesättet kan ha hjälpt åtminstone någon person. Då är jag nöjd :]

Kanske bättre att kortsluta pannloben (eller vad det nu heter) i hjärnan. Det har visat sig att detta triggar en "nära-dödenupplevelse". Kanske kan få detsamma med din metod, men din metod låter inte lika säker (enligt dig uppleves inget alls med din metod vilket skulle vara en poäng). Sen märker jag att vi inte delar åsikt om vad som händer efter döden, men det spelar ingen roll i detta sammanhang då poängen är att få bort självmordstankar och öka livsglädjen vilket alla torde vilja.

Naturligtvis går det inte att vetenskaligt bevisa om vi har en själ som lämnar kroppen vid en NDU eller om allt sker i hjärnan, men konsekvenserna av en NDU har undersökts vetenskapligt (läs t.ex. Melvin Morse "Förvandlad av ljuset - Nära-dödenupplevelsens genomgripande verkan" ):
-Du känner en ökad livslust och får en ökad livsenergi
-Du har i princip ingen rädsla att dö efter en sådan (du tror dig veta vad som händer efter döden)
-Självmordsrisken minskar även om du längtar tillbaka till "andra sidan"
etc etc

Undersökningen gjordes genom att personer som haft NDU under barndomen (innan detta fenomen var så känt) men som nu är vuxna gör olika psykologiska erkända test vilka jämfördes med flera olika kontrollgrupper. Bla jämfördes dessa med "new-agare", vilket visade att tron i sig inte hjälpte, då dessa fick lika dåligt resultat som vanliga människor.

Det låter lite permanent att kortsluta den?
Jo altså, "påvägen" tills man uppnår ett helt upplöst ego, ett helt tankebefriat sinne,, så tror hjärnan att den dör och det skapar en otrolig rädsla hos individen som är helt säker på att denna ska dö, men kan inte riktigt veta varför. Och hallucinationerna bidrar till att bli rejält upphispad.
Ok är du religiös?

Och yes.

Yeps det håller jag med om. :}