Intressant att läsa vad folk tyckte för tolv år sedan.
Jag har börjat fundera på det här. Växte upp i en idyll (nåja) med bostadsrätter där vi kanske inte umgicks men åtminstone hälsade glatt på varandra i trappen och området runt omkring. När jag flyttade hemifrån till ett mindre bemedlat område var det en del som aktivt undvek att hälsa (strök längsmed väggen i trappen, vilken fräckhet!) men när jag återigen flyttade, den här gången till ett vitare område, hälsade alla och en granne kunde jag stå och tjöta med i någon halvtimme om vädret tillät. Sista flytten, till ett inte alls fint område, går folk med hörlurar i trappen vilket gör att de inte hör eller tror sig kunna ignorera när jag säger hej. Att hälsa eller inte hälsa beror endast till viss del på den specifika individens ursprung men från mina erfarenheter handlar det mest om vilket sorts område man bor i.
Jag är inte nödvändigtvis intresserad av att umgås med grannarna men tycker ändå det är viktigt att kunna hälsa. Om inte för tryggheten i grannskapet så åtminstone för den egna hälsan.
Ni som har flyttat runt, märker ni skillnad, särskilt på invandrartäta områden? Har det något att göra med mig som vit cis-man (
) som gör att folk inte vill hälsa? Tycker ni liksom jag att det här med att hälsa på grannarna har försämrats? Jämfört med mitt första sunkiga område och mitt andra så tycker jag att ohövligheten mot ens grannar har blivit värre, men det kanske bara är slumpen.