När bytte adeln namn?

Jag funderade lite mer över det här, men glömde av att skriva.

Hur som helst, det vanligaste är någon form av hyperkorrektion, att skrivaren exempelvis skriver Benedikt, när han hör Benke.

Med det är det troligare att Anders själv kallade sig Anders, än Andrew eller något sådant. Om han gjorde det redan i Skottland går väl inte att veta, men som du säger, omöjligt är det ju inte.

Sedan jag på 80-talet såg en Rolls Royce med registreringsskylten "BONDE" på Östermalm i Stockholm har jag funderat över detta. Det jag kommit fram till är att det är nån sorts signalering av sådana överlägsna ekonomiska/sociala resurser att man har råd med att kalla sig något så simpelt som bonde.

Och att det redan från början var så. En riddare i full rustning ingen skrattade åt, vad han än kallat sig. Men diskrepansen med namnet "bonde" gjorde att han märktes och fanns i allas medvetande för lång tid framåt. Varumärkespositionering.

Riddare Vinter och Sommar, Sol och Vår, Dag och Natt eller vad det nu var han kallade sig mindes däremot ingen. Trots lika påkostad rustning. Men "Bonde" talades det länge om i stugorna.

"Trolle" är nog samma tänk.

Vissa ”fina” adliga namn togs under samma tidsperiod som vanliga borgliga släktnamn blev vanliga. Trots att det har gått flera hundra år finns det i dag ibland bara en handfull personer med det adliga och tagna efternamnet,men tusentals bär det borgliga och tagna efternamnet.

Begriper inte varför det är så. Adliga familjer hade kanske inget intresse av att föröka sig lika mycket som borgliga familjer.

Var det inte så att innan namnlagen kom 1901 som skyddade alla befintliga släktnamn så var alla namn förutom de adliga fria att ta? Det var väl en del som bytte bort sina patronymikon mot borgerliga naturnamn och dylikt innan lagen inrättades. Min farfars morfars far tog på 1800-talet släktnamnet Edberg och hans barnbarn strök patronymikonet Isaksson (han hette tidigare Isaksson Edberg) till att bara heta Edberg när namnlagen togs i bruk. När lagen kom var det nog många som stod där med sina jättevanliga patronymikon Andersson och Johansson som numera hade blivit deras släktnamn och kände sig dumma som inte hade passat på innan. När de var trötta på all förväxling och post som kom fel och ville byta så var de numera tvungna att hitta på ett eget som ingen annan hette.

Inget av ovanstående, jag har ju däremot hört att han kallas hans majeståt konungen.
Fint ska det ju vara när man tilltalar kungen.

Jo, precis så var det. Och det gör att det ofta finns väldigt många olika släkter med ett visst borgerligt efternamn. Det finns till exempel mer än femtio obesläktade familjer som bär det ändå inte jättevanliga (totalt 1363 bärare av namnet som efternamn) efternamnet Björling. Alltså i snitt runt tjugosex namnbärare per släkt för efternamnet Björling. Det finns många adelssläkter med långt fler medlemmar än så.