Jag hade fram tills för 2år och 6 månader sen ett kraftigt missbruk av opiater/benso/amfetamin. Fick suboxone från beroendemottagningen och gick dit för att hämta min medicin/lämna pissprov varje dag, då jag aldrig lyckades hålla mig nykter. Tog överdos och hamnade på MAVA (Medicinska Akutvårdsavdelningen). Fått orosanmälan till socialtjänsten av MAVA, polis och beroendemottagningen. Ca 4 eller 5 utredningar om LVM-placering som dock alltid lades ned.
Beroendemottagningen va väl medvetna om att jag hade körkort och ibland körde bil, men fick under alla mina år med missbruk inte ett enda brev från transportstyrelsen.
Torskade tillslut på drograttfylla men pga att jag nekade på plats och vägrade urinprov, lämnade endast blodprov som ska på analys och eftersom jag nekade brott behövde det gå upp i rätten, fick tackvare att jag nekade behålla lappen i väntan på rättegång.
Strax innan min rättegång i Sverige torskade jag i ett land utanför EU och satt inne 2år och 3månader så det tog ca 3 år för mig att dömas för drograttfyllan så transportsyrelsen tyckte det räckte med en varning på 5år! (Hade amfetamin, benso och metamfetamin i blodet)
Medans en vän som kom hem efter 6 månader i Thailand och sökte vård för besvär med prostatan fick lämna ett PETH-prov. Provet visade på hög alkoholkonsumtion. Han har nu lämnat två prover och ett tredje och sista kommer snart, bara för att läkaren inte skulle anmäla resultatet till transportstyrelsen..
Fick en LOB (alkohol då, ej droger) när jag va 18 och precis tagit körkort, har för mig jag fick ett brev från transportstyrelsen då att "ajabaja, skärpning nu" osv.
Så min spontana känsla är att det är fan nästan värre inom sjukvården med alkohol än droger, tror även att allt har att göra med vilken läkare du träffar!
Sorry för lite OT och långt (första^^)inlägg! (Mitt tips är, släpp alkoholen och börja knarka eller bli nykter om du vill ha lappen kvar
)