Citat:
Är det allt vad du har kvar nu Att försök påstå att regn inte är regn för att det inte är en störtflod. Vilket är något annat. Regn är vattendroppar som faller från molnen. Att det inte faller droppar överallt samtidigt förändrar inte det, Är det det enda argument du har kvar nu. Men hur visar det att det inte finns sanningar?
Det om solipsism kommer från ditt eget uttalande.
Det antydde att att du menar att verkligheten inte finns, så jag försökte bara föregå den debatten.
Jaha! Var är du ni i dina belägg för din egen sak egentligen? Den religiösa övertygelsen kanske?
Det om solipsism kommer från ditt eget uttalande.
Det antydde att att du menar att verkligheten inte finns, så jag försökte bara föregå den debatten.
Jaha! Var är du ni i dina belägg för din egen sak egentligen? Den religiösa övertygelsen kanske?
Jag har inte gjort något sådant påstående. Det jag gjorde var att redogöra för vad du skrivit.
Det är du som sluddrar om att "det inte finns sanningar". Jag inledde i den delen med att ge en förklaring av vad sanningar är:
"En rörlig här av metaforer, metonymier, antropomorfismer, kort sagt en summa av mänskliga relationer som har stegrats poetiskt och retoriskt, tolkats, smyckats, och som efter långt bruk förefaller fasta, kanoniska och bindande för ett folk: sanningarna är illusioner, och man har glömt att de är det. Metaforer som har blivit slitna och kraftlösa, mynt som har förlorat sin bild och nu är att betrakta som metall, inte längre som mynt. Vi vet alltjämt inte varifrån driften till sanning härstammar; ty hittills har vi bara hört om det krav som samhället ställer för att kunna existera. Att tala sanning är att använda de brukliga metaforerna, alltså, moraliskt uttryckt: kravet att ljuga enligt en fastställd konvention, att ljuga hordvis i en för alla bindande stil."
Sedan kommer han till beskrivningen av dig:
"Nu glömmer människan visserligen att det förhåller sig så med henne: hon ljuger alltså omedvetet och efter hundraårig tillvänjning – och kommer just genom denna omedvetenhet, just genom denna glömska till känslan av sanning."
Nej, det har jag inte gjort. Det jag antytt är att det du tar för verklighet är mänsklig erfarenhet och förnimmelser, fenomen som uppträder i hjärnbarken och som inte har någon nödvändig förankring i omvärlden. Det är därför du beskriver hur ordet regn skulle vara förankrat i att din mamma pekat på vatten som faller från moln och sagt ordet till dig.
Om du tar en liten dos ketamin så kommer du att hamna i ett tillstånd där din hjärna är neurologiskt frånkopplad från yttre intryck och du blir instängd med de delar av hjärnan som kontinuerligt matar dig med upplevelsen av en "verklighet". Är dosen tillräcklig blir du nog förvirrad för att glömma bort att du tagit en drog och kommer acceptera upplevelsen som sann och intrycken du får som verkliga. Jag ser inga tecken i det du skriver på att du är medveten om detta förhållande och att du behöver försöka överkomma risken för att du luras av dig själv för att kunna föra en diskussion i det här ämnet.
