Finland-Östsverige?

Ganska förenklad skildring. Kristendomen hade slagit rot bland finnarna redan innan Erik den heliges expedition på 1150-talet, och såväl expeditionens karaktär av "korståg" samt "segern" över hedningarna diktades upp långt, långt senare. Dick Harrison vet mer.

https://blog.svd.se/historia/2011/04...ik-den-helige/

[Eriks korståg] är helt okänt i alla 1100-talskällor. Det nämns inte heller i källor från första hälften av 1200-talet. Första gången vi hör talas om kungens krigståg i österled är i Eriks helgonbiografi, som skrevs under andra hälften av 1200-talet. Väl att märka kallas det inte heller här för korståg (denna benämning dyker upp flera sekler senare) och länkas varken till korstågspredikan eller till korstågsprivilegier, något som innebär att inte ens medeltidsmänniskorna trodde att kungens eventuella expeditioner i österled hade påvlig sanktion.

Erik den heliges helgonbiografi är en schablonmättad standardbiografi som inte skiljer sig från flertalet kungliga helgons levnadsteckningar. --- Tillsammans med en viss biskop Henrik (som i övrigt är okänd) for han [kung Erik, alltså] till Finland och sökte övertyga finnarna om kristendomens välsignelser. När de gjorde motstånd och uppror besegrade han dem i strid, varefter han grät bittert över de förtappade själar som stupade utan att hinna frälsas.

Vidare så gick Birger Jarls "korståg" omkring 1238 till Tavastland. Karelen ska enligt den hävdvunna versionen ha kommit under svenskt välde i och med Tyrgils (Torkel) Knutssons "korståg" 1293, och definitivt vid freden i Nöteborg 1323.

https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Korstaag
https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-BirgerJarl
https://uppslagsverket.fi/sv/sok/vie...yrgilsKnutsson
https://uppslagsverket.fi/sv/sok/vie...eteborgsfreden
https://blf.fi/artikel.php?id=31
https://blf.fi/artikel.php?id=168



Om man söker i tidningar från 1700- och början av 1800-talet på Kungliga Bibliotekets webbplats -

https://tidningar.kb.se/

- så ser man att benämningen Finland begagnades allmänt för landet på andra sidan Ålands hav och Bottniska viken. Men bruket var inte helt konsekvent, utan ibland avsåg man det område som i dag kallas Egentliga Finland, alltså området / landskapet / regionen kring Åbo.

Till exempel skrivs i den här tidningen från 1785 om Lætala (finska Laitila) socken i "Norra Finland".

https://tidningar.kb.se/w9jzfcsktrp41b26/part/1/page/6

Kommunen, vars svenska namn i dag är Letala, ligger i landskapet Egentliga Finland, några mil nordväst om Åbo.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Letala

När man i dag i exempelvis väderleksrapporter pratar om "Norra Finland", avses landskapen Norra Österbotten, Kajanaland och Lappland.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Landskap_i_Finland



Exakt. Ämnet har förstås en egen FB-tråd, och jag kan återpublicera vad jag skrivit där.

(FB) Egentliga Finland, varför det namnet?

https://kommuntorget.fi/blogg/2020/0...-var-historia/

Det landskap som vi i dag känner som Egentliga Finland kallades ursprungligen Finland. När namnet Finland togs i bruk för hela landet behövde landskapets namn särskiljas från landets och då togs bestämningen egentliga i bruk för att markera att det handlade om det område som först benämnts Finland.

https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebygg...n/283/aboland/

Namnet Finland avsåg ursprungligen endast det nutida Finlands sydvästra del, Egentliga Finland; bestämningsordet Egentliga togs i bruk först på 1800-t. Det tidigaste belägget är från 1794.

Dubbelbetydelsen hos ordet Finland uppstod redan tidigt. Här kan man se den råbarkade kung Karl IX avbildad med landskapsvapen från hela sitt rike.

https://upload.wikimedia.org/wikiped...l_IX_SP009.jpg

Överst till vänster ses storfurstendömet Finlands vapen, alltså det som används som riksvapen i dagens Finland. Något stycke till höger på samma rad finns de båda landskapen Norra respektive Södra Finlands (Finlandia Septentrionalis och Finlandia Meridionalis) vapensköldar. Norra Finland började senare kallas Satakunda eller Satakunta, Södra Finland blev det nuvarande Egentliga Finland.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Storfu...%B6met_Finland
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sataku...iskt_landskap)

Invecklat och inkonsekvent? Förvisso!

Så är det. Folk var under gångna sekler ofta flerspråkiga på ett sätt som vi har svårt att föreställa oss - trots att de kanske inte ens kunde läsa.



Frågan om hur Finland skulle ha utvecklats om landet förblivit svenskt efter 1809, och om eventuella självständighetssträvanden, har diskuterats i de här trådarna.

(FB) Hade Finland fortfarande varit svenskt om inte ryssen tagit det 1809?
(FB) Om Finland aldrig förlorats 1809 - självständighet ändå?

Själv är jag rätt skeptisk. Så här har jag skrivit om ett Finland under fortsatt svenskt styre:

Möjligen hade någon typ av finsk kulturell väckelse med insamlande av folkdiktning, finsk-ugrisk språkforskning etc fått fart under 1800-talet, men därifrån är avståndet långt till verklig separatism. Under de ryska ockupationerna av Finland 1710-21 och 1808-09 (den senare skulle ju inte ha skett i vårt exempel) visade den finska allmogen tydligt att den ville tillhöra Sverige. Läget var inte detsamma som i till exempel Irland, där religionen var vattendelare, eller i Polen, där man hade en förlorad självständighet att inspireras av.

Och de flesta vanliga finnar hade varit helt tillfreds med ett fortsatt svenskt styre under 1800-talet, med "fred, vaccin och potäter". Det ekonomiska framåtskridandet skulle ha kommit landet till del i vilket fall som helst.

Men om en "finsk" identitet uppstått under 1800-talet, så hur hade "Finland" definierats enligt den? Till skillnad från Norge, som var ett fastställt område då unionen med Sverige skapades, var inte "Finland" någon politisk enhet under svenska tiden. Det område som Sverige avträdde 1809 var ett antal län utan någon klar struktur. Största delen av befolkningen i området talade finska dialekter, men inte alla. Allmogen i Nylands och Österbottens kusttrakter och på Åland var lika svenskspråkig som ståndsbröderna i Roslagen och Norrland. Och jag minns att jag läst hur just Österbotten alltsomoftast inte uppfattades som "Finland", utan ansågs som en helhet tillsammans med Norrland. Åbo hade visserligen biskopssäte, universitet och hovrätt, men om du 1808 hade frågat en präst, officer, ämbetsmän eller annan företrädare för herrskapsklassen i den östra riksdelen vad "Finlands huvudstad" är, skulle han inte ha förstått frågan eller svarat "Stockholm".

När det blev tal om hur Finland skulle ha "frigjort" sig från Sverige, blev mitt svar detta:

Jag ser det för min del som fullkomligt osannolikt att finnarna hade "frigjort sig" från Sverige. När nya länder uppstod i 1800-talets Europa, behövdes det alltid militär hjälp utifrån. Till exempel började grekerna med sitt uppror mot det turkiska herraväldet år 1821, men det gick inte så bra i början. 1827 ingrep britter, fransmän och ryssar i leken och besegrade turkarna, och 1832 erkändes Greklands självständighet.

https://en.wikipedia.org/wiki/Greek_War_of_Independence

Det behövdes också utländsk medverkan för att Belgien skulle bli självständigt på 1830-talet.

https://en.wikipedia.org/wiki/Belgian_Revolution

Embryot till Rumänien blev fritt efter Krimkriget, Serbien och Bulgarien blev fria efter Rysslands seger över Turkiet 1878.

Ponera att en finsk "nationell revolution" hade brutit ut nån gång under mitten / senare hälften av 1800-talet, med sikte på lösgörelse från Sverige? Vilken europeisk stormakt skulle ha skyndat finnarna till hjälp? Ryssland ligger ju närmast, och i teorin hade de makthavande i S:t Petersburg kanske sett den finska separatismen som en möjlighet att tränga tillbaka svenskarna - alltså samma situation som i verkligheten under 1808-09.

Men dels tror jag inte att de västliga stormakterna, Storbritannien, Frankrike och även Preussen / Tyskland, hade godkänt att Ryssland börjat utnyttja de finska separatisterna för att slita sönder det alliansfria, stabiliserande Sverige. De skulle ha ingripit i kriget på Sveriges sida - föreställ er en utvidgad version av Krimkriget.

Dels känns det helt otänkbart att lutherska finnar hade sökt hjälp av Rysslands tsar för att rycka sig loss från det likaså lutherska Sverige. Ryssland och ryssarna har alltid setts med misstänksamhet i Finland. Och i den situation som vi nu laborerar med, så hade det inte funnits någon lugn period av autonomi, under vilken finnarna skulle ha lärt sig leva under ryskt välde.

Enligt Erikskrönikan nådde Birger Jarl ända fram till staden Novgorod där han besegrades av Alexander Nevskij.
Alltså långt öster om Tavastaland och Karelen.
Exakt hur mycket som är sant om slaget och hur mycket av området som kan anses ha kristnats av Birger är naturligtvis omöjligt att säga idag men slaget mellan Birger Jarls svenska trupper och Alexander Nevskij nämns även i rysk historieskrivning.
Han blev ju trots allt ett slags ryskt nationalhelgon i samma veva.

Menar du efter att Gustav Vasa delade upp sitt rike mellan sina söner för husfridens skull och gjorde Johan III till hertig av Finland?
Det borde snarare ha kallats för hertigdömet Finland för att sedan när Johan III blev kung upphöjde han det till storfurstendöme.