Citat:
Ursprungligen postat av
sedlighet
Vilket ytterst limiterande och köttbaserat perspektiv. Prova att istället resonera kring frågan "vad är det vi inte vet"?
Ett exempel: Antagonism mellan mikroorganimser påvisades kliniskt 1877. Detta var förstadiet till antibiotika. Nobelpris för dess deriverade upptäckter delades ut 1939, 1945 och 1952. Vi kan dra slutsatsen att i konventionell linjär tid har det funnits människor ovetandes om antibiotika, då den inte ännu uppfunnits. I samma logikrymd befinner du dig här och nu. Du är begränsad av den teknik, kunskap och erfarenhet som finns exakt här och nu.
Ytterligare ett exempel: Invånarna på jorden har varit övertygade om att jorden är platt och att planeten jorden var centrum av universum. De utgick från (och låt mig citera dig) "allt vi vet idag och det är inte lite". Först när möjligheter gavs att studera och införskaffa sig ny kunskap kunde man snabbt konstatera annorlunda.
Sannolikheten att vi lever i en simulering är matematiskt större än att vi inte gör det då vi endast kan mäta och dra slutsatser med hjälp av de förutsättningar och redskap vi själva har tillverkat och förstår. All potentiell möjlig icke-upptäckt och icke-realiserad kunskap kommer alltid, i varenda räkneexmpel, per defintion alltid att vara större än det vi vet, vid varje tillfälle.
Som jag skrev innan vilar simuleringsargumentet (åtminstone för Bostrom, vilket är en av hypotesens förgrundsgestalter) på en viss premiss (se nedan) om teknologisk utveckling och medvetande med stora likheter med den kvasireligiösa Kurtzveiliska idén om den teknologiska singulariteten*.
Citat:
"Bostrom's argument rests on the premise that given sufficiently advanced technology, it is possible to represent the populated surface of the Earth without recourse to digital physics; that the qualia experienced by a simulated consciousness are comparable or equivalent to those of a naturally occurring human consciousness, and that one or more levels of simulation within simulations would be feasible given only a modest expenditure of computational resources in the real world"
https://en.wikipedia.org/wiki/Simulation_hypothesis
*För den som inte vet är den teknologiska singulariteten ett begrepp från en techentreprenör-filosofisk rörelse (futurister etc) som i korthet är en beskrivning av och extrapolering av människans teknologiska utveckling, en utveckling som har gått jättelångsamt i början, sedan snabbare, snabbare, sedan jättefort (nu). Futuristerna i den här rörelsen är övertygade om att denna skenbara exponentiella ökning inte är skenbar utan måste fortsätta på samma vis och till slut gå så snabbt det bara går, så att kurvan flyger av whiteboardtavlan rakt upp genom taket och ut i rymden ungefär.
När detta sker löses alla naturens bojor upp: Leva för alltid? Check! Simulera eller uploada medvetanden? Check! Resa till andra galaxer? Check! Resa i tiden? Vem vet, lika bra att sätta check på den också! Med teknologins hjälp blir människan fullständiga härskare över universum och sina egna öden, praktiskt taget gudar. Vi kanske upplöses och blir ren energi som svävar ut och uppfyller alla nio dimensioner. Givet hur tvärt kurvan kommer peka uppåt verkar det rätt troligt ändå.
Denna singularitet är en nödvändighet för att Bostroms argument ska hålla. Och han använder lite matematik i sitt argument. Hans resonemang/matematik kan grovt förenklat och något raljant beskrivas så här:
Citat:
På femtiotalet var datorer stora som hus och idag har vi superdatorer som är miljontals gånger kraftigare i fickan i form av smartphones. En person på femtiotalet kunde inte föreställa sig den utveckling i beräkningskraft som skett över den här tiden. Idag är utvecklingstakten mycket mycket högre. Över samma tidsspann framåt som skiljer oss från femtiotalet måste skillnaden i beräkningskapacitet bli så stora att det är fullständigt omöjligt för oss att ens föreställa oss den.
Så säg att datorer kommer bli så kraftiga att de kommer kunna simulera hela universum med triljoners triljoner levande, och upplevande varelser (och att detta är möjligt!). Då kommer det alltså att krylla av simulerade universum.
Men om vi ska räkna matematiskt så måste vi ha ett nummer, så hur många?
Bara för att dra till med ett random jättehögt nummer: hundra miljarder?
Ett skithögt nummer, men vi är härskare i universum, så det kanske är lågt räknat ändå? Fuck it, vi säger fem hundra miljarder för att vara på den säkra sidan.
Så fem hundra miljarder simulerade universum vs ett. Oddsen att leva i ett verkligt universum ser inte så bra ut nu va? Rent matematiskt måste vi vara i ett simulerat universum.
Lätt som en plätt att bevisa matematiskt:
500 000 000 000 > 1
Jag tycker att de här tankespåren är intressanta och spännande, helt klart, men jag tycker att man ska komma ihåg att de vilar på många
rejält osäkra antaganden om den teknologiska utvecklingen, och inte minst om hur universum och livet fungerar.