Citat:
Hej,
Jag är 27 år gammal med autism, GAD och depression, diagnostiserad. Har varken vänner eller någon god relation till familjen. Jag vill bryta min isolering men upplever det som väldigt svårt och energikrävande, dessutom är jag oftast inte sugen på att träffa folk. Mitt predikament är att jag vill ha vänner och partner, samtidigt som jag inte visar mycket intresse i folk, förmodligen på grund av min depression.
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta mig till. Mina kollegor på jobbet har inte sagt något om mig, men tycker förmodligen att jag är distanserad och socialt inkompetent (bristande ögonkontakt, kan inte hålla konversationer, svårt att kommunicera).
Mina intressen är lite datorspel, gym, friluftsliv, vetenskap, brädspel och dylik. Jag gör egentligen inget om dagarna än att slösurfa på datorn medan jag är deprimerad.
Börjar att hamna i en ålderskris där jag inser att jag är 27 och blir äldre och äldre, samtidigt har jag ingen partner eller vänner. Min framtid ser mörk ut känner jag.
Jag vet inte hur jag ska träffa människor, samt i vilka sammanhang. Jag vet heller inte hur jag ska förbättra min relation till kollegorna, som tycker att jag är socialt efterbliven som inte ens kan hålla ögonkontakt eller få en konversation att flyta.
Jag lever i total isolering. Väldigt skygg, svårt att öppna inför folk. Känner att jag vill fixa mitt sociala liv, samtidigt som jag inte vågar öppna upp och vara mig själv på riktigt.
Jag är 27 år gammal med autism, GAD och depression, diagnostiserad. Har varken vänner eller någon god relation till familjen. Jag vill bryta min isolering men upplever det som väldigt svårt och energikrävande, dessutom är jag oftast inte sugen på att träffa folk. Mitt predikament är att jag vill ha vänner och partner, samtidigt som jag inte visar mycket intresse i folk, förmodligen på grund av min depression.
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta mig till. Mina kollegor på jobbet har inte sagt något om mig, men tycker förmodligen att jag är distanserad och socialt inkompetent (bristande ögonkontakt, kan inte hålla konversationer, svårt att kommunicera).
Mina intressen är lite datorspel, gym, friluftsliv, vetenskap, brädspel och dylik. Jag gör egentligen inget om dagarna än att slösurfa på datorn medan jag är deprimerad.
Börjar att hamna i en ålderskris där jag inser att jag är 27 och blir äldre och äldre, samtidigt har jag ingen partner eller vänner. Min framtid ser mörk ut känner jag.
Jag vet inte hur jag ska träffa människor, samt i vilka sammanhang. Jag vet heller inte hur jag ska förbättra min relation till kollegorna, som tycker att jag är socialt efterbliven som inte ens kan hålla ögonkontakt eller få en konversation att flyta.
Jag lever i total isolering. Väldigt skygg, svårt att öppna inför folk. Känner att jag vill fixa mitt sociala liv, samtidigt som jag inte vågar öppna upp och vara mig själv på riktigt.
Det hade lika gärna varit jag som skrivit texten. Jag tror vi är många som är som dig TS men alla kanske inte riktigt har lika mycket sunt förnuft och självinsikt som du har. Jag tycker du först borde fråga dig exakt vad du vill ha för relationer. Vill du ha vänner som du går ut och festar med? Vill du bilda familj? Hur ser du dig själv i en sådan situation? Försök djupanalysera vad det är du vill ha och rannsaka dig själv om det verkligen är något DU vill ha eller om det bottnar i en önskan om att vara någon annan (normal). Du behöver terapi för att verkligen komma underfund med dig själv för att bara gå runt och vänta på att du ska vakna upp som en ny människa med nya färdigheter kommer inte hända. Tyvärr vet jag att det är hur svårt som helst för sådana som dig (oss) att verkligen börja ta aktion även om det bara är att söka hjälp på vc och snälla ta allt folk skriver till dig här i tråden med en nypa salt folk är uttråkade och har egna problem
