Citat:
Ursprungligen postat av
PeterNoster
Disken med breda kontakten är en med IDE-interface. Om man har två så måste man på bygla dem som antingen slav eller master. De behöver också ett avslutningsmotstånd. Brukar vara ett motståndsnät som ska sitta i den disk som sitter sist på IDE-kabeln.
Det finns USB-adaptrar som har både IDE och SATA:
Lite väl dyr men har USB 3.0:
https://www.kjell.com/se/produkter/d...JS4oXyMchKMRFw
Billigare men USB 2.0:
https://www.batteriexperten.com/sv/a...a-adapter.html
Det finns billigare på Ali-express, Amazon, eBay och liknande ställen.
Bra där med tips, Tack PeterNoster !
Du kan korta ner länken från
https://www.kjell.com/se/produkter/d...JS4oXyMchKMRFw
Till den här:
https://www.kjell.com/se/produkter/d...ch-ide-p61369/
Resten av din länk kan vara en redirecttagg eller något åt det hållet.
Något generellt tips på hur man kortar ner länkar kan jag inte ge så där rakt av, men länken fram till det första ? -tecknet brukar alltid vara giltig.
?-tecknet ligger i länken troligen därför att du hade gjort en intern sökning inne på Kjells egen webbsida.
Köpte Kjell & Cos liknande enhet för kanske en 3-4 år sedan och den fungerade precis som tänkt.
OBS kom ihåg att kopplar man in IDE-diskar så måste det vara strömlöst innan de startar.
USB/BIOS kan bara hämta diskparametrarna plus MBR+partitiontables från en IDE-disk precis vid starten. På SATA så kan den hämta diskparametrarna även vid sk hotswap dvs då disken är strömsatt.
Plocka inte runt med byglarna om du inte vet vad du gör. Låt de sitta som de satt från början.
Det ser ut som att de här USB/IDE-adaptrarna kan klara av att läsa disken även om bygeln står fel, tex som Slave.
Default är annars alltid Master på IDE-disken som ska användas om det uttryckligen inte står något annat.
Varför finns det då Master/Slave ?
- Ja de gamla moderkorten hade bara en IDE-kanal. Men för att moderkorten skulle kunna se två olika IDE-hårddiskar på samma kabel, så var man tvungen att skilja dem åt på något sätt, därför fick man sätta bygeln på Master på den första IDE-disken och Slave på den andra disken.
Om en disk sattes som master eller slave spelade vanligen ingen roll för dess prestanda om inte en av dem var extra långsam.
Därför ville man gärna sätta en CD/DVD-enhet på en egen kabel, för dessa hade låga prestanda av tekniska skäl.
IDE-Interfacet blev dock en återvändsgränd, först så var hastigheten 33 MHz, 66 MHz, sedan 100 Mhz och sedan 133 Mhz. Mera experimentella mobos och enskilda kontrollerkort kunde skruvas upp till 150 MHz men då kunde kabeln inte vara så lång.
Den nya IDE-kabeln som behövdes hade dubbla antalet ledare, varav halva antalet var visst jordledare.
Man var tvungen då också att veta om respektive HD klarade 150.
Senare mobos och kontrollerkort kunde rentav ha flera IDE kanaler än bara en kanal.
Vanligtvis så kunde Windows acceptera diskarna D:\ till Z:\ 22 extra enheter alltså
IDE-Interfacet kunde inte utvecklas vidare, det saknade expansionsmöjligheter och var inte en skalbar lösning. IDE kallas också PATA därför att den bygger på en parallell överföring av informationen. Vilket är mycket effektivt så länge överföringen är felfri.
SATA vinner på sina möjligheter till höga hastighet och skalbarhet trots att den är i grunden seriell.