Hur hanterar man smårbarnsföräldrar som skickar sina små barn

Hur hanterar man småbarnsföräldrar som skickar sina små barn för att mobba dig och härma ditt beteende jag bor i en ganska liten kommun och mitt liv har vart ganska grått och helt ensamt senaste åren vilket gjort att jag börjat missbruka ordentligt och jag antar att det är därför jag blir mobbad.
Jag är uppväxt i ett jätte fint område men med mycket psykisk misshandel och offrivilig ensamhet jag har mina föräldrar fast en då inte då dom alltid har behandlat mig likt en hyresgäst
Alla jag har försökt söka kontakt med är bra till en viss början sen börjar dom bete säg precis likadant som dom som mobbat mig vilket har gjort mig paranoid och går och tänker att alla känner alla men jag känner ingen.

Jag har ringt polisen men jag får ingen hjälp där då jag rört mig bland folk som har fått kriminell stämpel och det har gjort att folk tror att jag vill vara kriminell när jag bara velat köpa droger.
Vad ska man göra utan pengar och en socialtjänst och polis och ordningsvakter som ligger med kriminella och dom som mobbar mig?
Ska man ta livet av säg eller vad?
Har man båda sina föräldrar vid liv och man är uppväxt i ett bra område då får man tydligen inte må dåligt.

Tror drogerna/psykiska ohälsa gör att du inbillar dig.


Men är du en skummis så självklart reagerar omgivningen olika. Barn brukar härma av personer

Jag fattar att jag kanske verkar skum men det blir ju så när man är ensam och bara vill gå ut och få se folk och få frisk luft och röra på säg för att hålla igång hälsan jag antar att folk tycker jag är skum för att jag alltid är ensam?
Men vadå får inte människor som lever själva inte vissa säg ute utan att ha ett ärende? Det känns inte riktigt rättvist och den psykiska ohälsan blir ju bara värre om jag sitter hemma och inte rör på mig rör jag inte på mig då kan jag inte äta och då går det fort...
Jag försöker bara må bra fast jag är ensam jag fattar att folk har svårt att förstå det men det är så läger ser ut tänk er själv när ni ringer era ''barndomsvänner'' och dom har inte ens tid att prata med dig i 1-2 minuter.. det är samma med mina föräldrar då säger dom alltid jag '' jag orkar inte'' och lägger på i örat på dig det klart att det sätter sina spår i hjärnan att hela tiden bli avvissad och mobbad vart man en vänder säg.
Dom är ju inga vänner direkt.

Ja, du är bokstavligen kriminell jävla pundare.

Du borde ge dig på både barn och deras föräldrar. Helst med ett tillhygge. Dom ser dig ju redan som kriminell. Det borde lära dom en läxa.

Barnen vill ja inte röra jag har själv varit ett barn och vet att man inte tänker som en vuxen men ja visst föräldrarna borde få säg en läxa egentligen borde jag konfrontera dessa barn och korsförhöra dom och fråga allt om deras föräldrar och leta efter deras svagheter.
Kommer aldrig gå på ett barn det vill jag vara tydlig med.

Tack du är inte den första som säger de. Om detta var en kommentar för att återigen bryta ner mig eller för att få mig att ta mitt liv så lyckades du inte jag tål mer en vad du tror då detta pågått i flera år grejen är att ingen vågar mobba mig fysiskt dom mobbar mig psykist för för att bryta ner mina muskler sen kanske ni fega ass vågar röra mig