Har aldrig riktigt på djupet förstått ordet "metafysiskt"?

Prefixet meta- betyder bortom, mellan, efter eller bakom. Prefixet trans- betyder över. Metafysik är bortom de yttre tingens väsen.

Metafysik är bortom de yttre tingens väsen.

Oh så vackert.

Dvs det som ligger bortom vetenskapen. På Aristoteles tid var det ganska mycket. Blir ju mindre o mindre. (Ett lite roligt exempel är att man vet precis var i hjärnan man ska ge en elektrisk stimulans för att personen ska uppleva att jaget lämnar kroppen och svävar i rummet)

Det finns textböcker och universitetskurser i metafysik. Dessa talar då förstås inte om vad t ex tiden verkligen är och hur den fungerar, men tar på ett logiskt och strukturerat sätt upp de olika ståndpunkter och argument som finns om det i filosofi, och hur det kopplar till modern vetenskap.

T.ex. frågan om världen är helt och hållet fysisk eller om den i grund och botten "andlig".
Sånt som fysiken och vetenskapen egentligen inte kan svara på. Det "rent filosofiska", kanske man kan säga.

Metanånting är ofta sånt som ligger som grund för ämnet, i form av antaganden, eller annat som inte kommer från själva ämnet, typ definitioner eller tolkningar.

Några exempel på metafysik:
- materialism / idealism
- tolkningar av kvantmekanik
- matematik / logik
- argument / rationalitet
- kausalitet
- möjligheter / sannolikheter
- identitet, typ som Theseus skepp
- diskret vs. kontinuerligt

Notera att vissa saker eventuellt kan visa sig behandlas inom ämnet, och därför ses som fysik istället. Tid är ett eventuellt exempel; det är metafysik idag och sätts in som en fristående variabel, men det finns modeller (typ amplituhedronen som är ett aktivt område) där tid uppstår inuti modellen, och vissa där tid inte finns med alls (Wheeler-DeVitt eller andra tidlösa formuleringar av QM).

Ja det här håller jag nog med om. Begreppet "meta" är det viktiga här. Den ursprungliga betydelsen av "meta" är något i stil med "om". "Om" betyder här mer specifikt "handlar om", meta-matematik, exempelvis, är alltså att ta ett steg uppåt och betrakta matematik från ovan. Meta-matematik, för att ta det som ett exempel, är alltså inte matematik, utan handlar om matematik som disciplin sett från ovan.

"Meta" är alltså ett hopp uppåt i abstraktion. Att hoppa mellan abstraktioner på detta sätt är, för att vara ärlig, inte möjligt för personer med mindre än ungefärligen 100+ IQ. Man är alltså tvungen att hålla två saker i huvudet samtidigt: matematikens formella regler är grundnivån. Ovanför den nivån är "meta" matematiska nivån som grubblar över varför de matematiska reglerna på den lägre nivån är som de är.

Metamatematik kan inte ändra reglerna på den lägre nivån, den har inte den kraften, men är en djup meditation över varför reglerna ser ut som de gör. <-- det är meta-matematik, och "meta" har den betydelsen i alla discipliner som adderar prefixet "meta" till dem. Så även metafysik.

"Meta" i sin mest öppna tolkning betyder alltså varför något är som det är på en lägre nivå, men sett från ovan.

Metafysik är följaktligen att grubbla över varför verkligheten ser ut som den gör. Vissa tror dock att "meta" funderingar kan förena dicipliner på en högre nivå av förståelse. Det har dock aldrig demonstrerats i praktiken. Och kommer aldrig att göra det heller. Anledningen till det borde vara uppenbar för de som läst mitt inlägg. Men det är trots det vackert och användbart att försöka ta det steget.

När du metar fysiskt, fiskar du inte metafysiskt, och de fysiska fiskarna som metar, de fiskar inte heller metafysiskt.

När man tittar på vilka frågor som hamnar i kategorin metafysik så verkar det handla om verkliga ting på en högre abstraktionsnivå än fysiska ting.
Skillnaden mellan fysiska ting och metafysiska ting kan då beskrivas som en fråga om komplexitet.
En idé är mer komplex än en neuron.

Fri vilja är ett exempel på ett metafysiskt ting eftersom det kommer till existens genom sociala interaktioner på samma sätt som en atom kommer till existens genom interaktioner mellan elementarpartiklar.
Problemet för människor att greppa de metafysiska tingen ligger i att vi är vana att bokstavligen kunna ta på de ting vi kallar "verkliga", alltså fysiska objekt som en kopp.
Problemet är att vi inte ser skogen för alla träden så att säga.
Vi ser inte att koppen bortom sin fysiska form har en mycket viktigare metafysisk form som upprätthålls av de sociala interaktioner över tid som ger koppen dess mening.
Det materialistiska tänkandet saknar räckvidd bortom fysiken, vilket leder till att det "metafysiska" brukar avfärdas som "övernaturligt" även om det är verkligt.

Vad jag menar är att all form av existens, fysisk som metafysisk kan definieras som kausala strukturer.
Oavsett om det är en atom, en molekyl, en cell, ett organ, en individ, en grupp eller en civilisation.
Vi människor har bara dragit en skiljelinje någonstans i denna ändlösa mönsterhierarki som speglar vår perseptionshorisont.
Det vi kan ta på kallar vi fysik, och det vi har svårt att greppa, kallar vi metafysik.