Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
Igår, 20:15
  #25
Medlem
Eponumoss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av erexpert
Ensamhet är inte att vara själv utan att inte ha någon att prata med.
Jag "hör rösterna" från "djurriket homo sapiens" men sitter själv som en grävling sidan om myrstacken av människor och är lagom irriterad på att de likt myror bär gröna blad på ryggen i formation efter varandra, och inte verkar se och förstå det jag gör.
Jag kan inte förlika mig med det simpla. Jag är inte en myra utan en grävling eller en hackspett i parallellen.

Dilemmat är att myrstacken och alla ingångar till den är så andefattiga att jag inte står ut. Jag inser exakt allt, även om mig själv. Låt säga att det är nära sanningen, vem pratar man med då?
Vem pratar man med när man själv redan vet och inser allting? Vad gör man när man inte känner glädje och ingen spänning?
Till vem vänder man sig för att åtminstone få ro i själen? Vem pratar man med i mitt fall?
Nej. Du är en myra som tror att den är en grävling.

Tror du att du är ensam om att ha ett rikt inre liv?

Tror du att du är smartast i Sverige? I din stad? På din gata?

Det du utrycker är helt normal mänsklighet.

Livet går bland annat ut på att hitta ett sammelsurium av människor som man kan tala med om olika saker, en bästa vän som du är villig att mer eller mindre dö för och en nära vän som förstår dig och dina djupare tankar på ett sätt som få eller inga andra gör.

Minst en kvinna som du kan uppskatta för hennes mänsklighet så som hon kan uppskatta dig för din och ytterligare en kvinna, ibland är det samma, som du kan uppskatta för hennes kött.

Introspektion är viktigt, logik är viktigt, men ideal och vägen och strävan dig är allt.

Ta dig samman och se till att just det du behöver finns i ditt liv.

Det framstår åtminstone ytligt som att du har något bakom pannbenet. Så använd det då.
Citera
Igår, 20:33
  #26
Medlem
Nollpunktnolls avatar
Citat:
Ursprungligen postat av erexpert
Jag startade tråden i en slags nyfikenhet vart den kommer att leda.
Yeah...

Det är ett enormt och verkligt problem för mig. Logos har skalat bort hela mitt patos. Jag känner inte en uns av mening och det är egentligen för jävligt.

Jag skulle behövt specificera ett syfte eller mål med tillvaron men hela maskeraden har fallit ner i sina minsta beståndsdelar. Hälsning Black pilled nihilistisk misantrop...

Jag fick ett meddelade FlyboySeven... Allt som är nödvändigt för att trumfa det meningslösa är att bemöta det på samma sätt.

Alltså. HAR man insett att livet är värdelöst/meningslöst, då är det ju det också.

Som trådstarten skvallrar om så finns det ju egentligen bara en mening med livet, och det är relationer; mänskligt samspel. Har man inte det så har man i princip ingenting.

Jag brukar prata med mig själv när jag är ensam. Uppmuntra mig själv, säga snälla saker.
Citera
Igår, 20:44
  #27
Medlem
Åh här har du en till sån ) vad vill du prata om?
Citera
Igår, 20:47
  #28
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av erexpert
Ja Emil Cioran. But he was me.

Då kan man i alla fall vara lite lugn i att själva försöket att "lösa" det är meningslöst.
Citera
Igår, 20:50
  #29
Medlem
pn222jws avatar
Ingenting för mig men alla är olika - testa en virtuell "vän" - https://myanima.ai/
Citera
Igår, 20:54
  #30
Medlem
Bevisatsmartasts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av erexpert
Ensamhet är inte att vara själv utan att inte ha någon att prata med.
Jag "hör rösterna" från "djurriket homo sapiens" men sitter själv som en grävling sidan om myrstacken av människor och är lagom irriterad på att de likt myror bär gröna blad på ryggen i formation efter varandra, och inte verkar se och förstå det jag gör.
Jag kan inte förlika mig med det simpla. Jag är inte en myra utan en grävling eller en hackspett i parallellen.

Dilemmat är att myrstacken och alla ingångar till den är så andefattiga att jag inte står ut. Jag inser exakt allt, även om mig själv. Låt säga att det är nära sanningen, vem pratar man med då?
Vem pratar man med när man själv redan vet och inser allting? Vad gör man när man inte känner glädje och ingen spänning?
Till vem vänder man sig för att åtminstone få ro i själen? Vem pratar man med i mitt fall?

Man vänder sig till böckernas värld.
Sedan finns det ett litet fåtal människor faktiskt som man kan ha lite intellektuella samtal med. Men de är försvinnande små till antalet.

Mitt råd är studera något spännande på universitetet och du kommer troligen att finna någon eller några där med samma intresse som du kan gå ut och fika med och snacka.

Men böckerna är det bästa rådet jag kan ge dig. De flesta människorna idag är de facto korkade och väldigt enkla i sina små huvuden.
Värre blir det ju yngre personer du omger dig med. Att intelligens har sjunkit råder det inga tvivel om längre.
Citera
Igår, 21:10
  #31
Medlem
Det var den mest hälsosamma tråd med svar man har läst på länge. Skrift, böcker, filosofi, Ryssland, uteliggare, sex och droger innan döden. Man förstår varför man fick nog och vilka svaren för TS måste bli.
Citera
Igår, 21:14
  #32
Medlem
Grisbrottarens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av erexpert
… så andefattiga att jag inte står ut. Jag inser exakt allt, även om mig själv. Låt säga att det är nära sanningen, vem pratar man med då?
Vem pratar man med när man själv redan vet och inser allting?
Ich bin zu alt, um nur zu spielen, zu jung, um ohne Wunsch zu sein.
Was kann die Welt mir wohl gewähren?


Sokrates på sin ålders höst fann viss glädje i att "bråka" med vanliga människor genom att helt enkelt konfrontera dem med deras egna föreställningar och låta dessa möta verkligheten. De flesta blev förbannade på honom när han objektivt blottlade deras inskränkthet.
Själv har jag blivit utsatt för misshandel fyra gånger för att jag gjort detsamma. Alla gångerna med viss tillfredsställelse.

Om du nu nödvändigtvis vill prata med någon alltså.
Citera
Igår, 21:23
  #33
Medlem
Man behöver inte tycka att livet är meningslöst för att man har tappat suget för andra människor.
Man måste hitta ny mening bara
Jag har själv tappat intresset över lag för människor under en längre tid men har senaste veckan börjat att tänka lite annorlunda. Att jag ska träffa folk som jag aldrig skulle umgåtts med annars och folk med motsatta åsikter. Bara för att lära mig något nytt 😊
Citera
Igår, 22:26
  #34
Medlem
particulum1s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av erexpert
Ensamhet är inte att vara själv utan att inte ha någon att prata med.
Jag "hör rösterna" från "djurriket homo sapiens" men sitter själv som en grävling sidan om myrstacken av människor och är lagom irriterad på att de likt myror bär gröna blad på ryggen i formation efter varandra, och inte verkar se och förstå det jag gör.
Jag kan inte förlika mig med det simpla. Jag är inte en myra utan en grävling eller en hackspett i parallellen.

Dilemmat är att myrstacken och alla ingångar till den är så andefattiga att jag inte står ut. Jag inser exakt allt, även om mig själv. Låt säga att det är nära sanningen, vem pratar man med då?
Vem pratar man med när man själv redan vet och inser allting? Vad gör man när man inte känner glädje och ingen spänning?
Till vem vänder man sig för att åtminstone få ro i själen? Vem pratar man med i mitt fall?

Det är rätt anmärkningsvärt att påstå att du förstår allt, samtidigt som du ställer de frågor du gör. Om du verkligen redan visste och insåg allting, varför skulle du då behöva ställa dessa frågor?

För att göra det ännu tydligare: Om du verkligen vet och inser allt, borde du också veta vad du ska göra när du saknar glädje och spänning, och vem du ska vända dig till för att finna ro i själen.

Kanske är det inte någon annan du behöver tala med, utan snarare reflektera över din egen övertygelse om vad du faktiskt vet och inte vet.
Citera
Igår, 22:31
  #35
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av erexpert
Ensamhet är inte att vara själv utan att inte ha någon att prata med.
Jag "hör rösterna" från "djurriket homo sapiens" men sitter själv som en grävling sidan om myrstacken av människor och är lagom irriterad på att de likt myror bär gröna blad på ryggen i formation efter varandra, och inte verkar se och förstå det jag gör.
Jag kan inte förlika mig med det simpla. Jag är inte en myra utan en grävling eller en hackspett i parallellen.

Dilemmat är att myrstacken och alla ingångar till den är så andefattiga att jag inte står ut. Jag inser exakt allt, även om mig själv. Låt säga att det är nära sanningen, vem pratar man med då?
Vem pratar man med när man själv redan vet och inser allting? Vad gör man när man inte känner glädje och ingen spänning?
Till vem vänder man sig för att åtminstone få ro i själen? Vem pratar man med i mitt fall?

Förlika dig med detta: du vet inte allt. Hade du gjort det hade du exempelvis inte kännt dig så här.
Det du beskriver låter som en depressiv episod i ditt liv. Du bör fokusera på nuet och göra praktiska saker och låta dem ta tid. Promenad, göra en kaffe, fixa någonting i din omgivning etc.
Du skall också inse att det du upplever är i grunden någonting värdefullt och viktigt. Det ger dig djup och förståelse. Dock har allt två sidor och det du upplever som ensamhet och isolering är resultatet av de negativa aspekterna av din djupare förståelse. Din uppgift framöver är att hitta vägar att balansera detta i din vardag.
För att dra en liknelse. Tänk dig en eld. Får den härja fritt kommer den att bränna ner och förstöra. Släcker du den finns den inte mer. MEN när du lär dig hantera elden (contain) kan den ge dig värme, laga din mat, hålla dig sällskap och möjliggöra tillverkning av redskap mm.
Hur ska du lära dig bemästra elden?
Citera
Idag, 01:36
  #36
Medlem
Mjälls avatar
Flaskan har potential att göra dig lika dum som vem som helst - det är många som valt den vägen
Citera
  • 2
  • 3

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in