Hur ytlig är gemene Svenne jämfört med övriga länder gällande ekonomi och arbete?

Det där är ju vad jag kallar "barfolket". Det förvånar mig inte att SÅDANA gör så, för de är veklingar mentalt, för annars skulle de inte gå på barer...
Vadå "effektivt sätt" ?
Jag har varit chef i eget företag sedan jag var 24 och har ALDRIG sagt det på danser o d och har inte behövt någon statushöjare, har bara kopplat på karisman då jag sett någon intressant, som t ex en, snygging, som visade sig vara tonårsdotter till en av Volvos fabrikschefer. (Jag har aldrig sett särskilt bra ut.)
((Jag talar bara om sånt då det är relevant för att ge tyngd åt mina åsikter på internetforum, speciellt då någon idiot hävdar att jag inte kan något haha

Om de är chef i sådana, är de ju UNDERlägsna, så det är inte så konstigt att de försöker höja sin status,
MEN å andra sidan om de är chef i ett skitföretag så visar de tecken på att de är klantskallar... haha

Om man försöker få partners på det sättet, så drar man till sig fel personer.
(Det var därför jag ALDRIG talat om att jag är egen företagare utan svarade som om jag var jobbare då någon frågat.)

Nu är du ute och cyklar. Det kan vara ett mycket mindre belopp än 25 000, rent formellt kan det vara noll

Varför skulle DET vara orsaken och inte att egenföretag tillför JOBB...?

Du verkar tro att det är enkelt att vara egenföretagare! Är du vänsterpartist/gråsosse?

Bl a är det lagkrav på massa onödig administration och lagar att hålla reda på. MYCKET mer om man anställer någon, därför väljer många att inte göra det och en kompis la t o m ner sitt företag p g a sådant...

((Jag hade normalt 70 anställda innan jag sålde, vid en arbetstopp 115. Formell insats 2 000, men det kunde ha varit 1 krona.))

Det är ganska enkelt. Om man jobbar inom en bransch eller på ett företag som har negativ klang, så kommer karriäristen säga "jag är chef på ..." innan själva företaget nämns för att skryta på bland annat krogen. Man gör detta för att man är ängslig över att den första associationen inte är positiv, och eftersom man försöker skapa förtroende så lägger man snabbt till att man är "chef" över denna verksamhet, så att saker och ting jämnar ut sig.

Ja, mycket möjligt.
Det är därför jag inte brukar varken umgås med sådana människor eller gå till sådana ställen. Fast det har hänt att jag "gått och tittat på aporna"

En kompis brukade gå till sådana ställen. Jag föreslog att han skulle hänga med till ett trevligt ställe
( =Live musik, stort dansgolv och en stor del är av orsaken att gå ut är att träffa TREVLIGA människor, dansa och kaske träffa någon för SERIÖST förhållande. Tjejerna har inställningen att de "måste" tacka Ja till EN dans utom om killen är full, eller hon har en väldigt bra orsak. (Som t ex att de hade dansat bugg med mig så de behövde vila ett tag efter
Han sa ok och jag gav honom en snabbkurs i den enklare dansen, som brukar vara hälften. Efteråt sa han:
-Aldrig mer krogen...

Jag uppfattar frågan här som lite konstig. Om vi pratar om att chefer beter sig som småpåvar och har en allmänt dryg attityd så är det inget utbrett i Sverige. Förekomma kan det så klart ändå men det är en västanfläkt jämfört med hur det ser ut i många andra länder.

I Sverige kan du normalt säga till din chef om hen har fel i en viss fråga. Du riskerar inte att få sparken och chefen kommer inte att tappa anseendet på grund av det. I Asien eller Östeuropa (till exempel) är maktavståndet helt annorlunda. Du kan ofta inte föra ett normalt samtal med chefen utan förutsätts behandla denne som en märkvärdig upphöjd person.

Det som är tydligt i Sverige är att vi har en väldigt segregerad arbetsmarknad. Jag kan inte jämföra med andra länder själv så bra här. Kanske har någon annan bättre koll?

Det jag menar är att inom vissa områden är arbetsvillkoren och miljön allmänt halvdan. Jag pratar nu ändå om etablerade arbetsgivare med kollektivavtal och normalt anseende. På dessa platser kan vissa uppfatta det som väldigt viktigt att bli chef. Att vara duktig på eller intresserad av att vara chef är inte det viktiga. Chefens främsta roll är att vara lojal mot chefsledet över. Cheferna fungerar som en sorts adel med särskilda privilegier.

Inom andra områden är det självklart med bra arbetsmiljö och goda villkor. Jag pratar nu inte specifikt om ”lyxkontor” med gratis mat utan även om helt normala företag, myndigheter etc. De flesta medarbetare har relativt hög utbildning och relativt hög lön. Någon anledning att vandra över lik för att bli chef finns inte. Den som ändå blir chef väljer oftast den banan för att hen är intresserad av ledarskap och att utveckla medarbetarna. Arbetsplatsen satsar också på cheferna.

Jag har själv jobbat på båda sorternas arbetsplatser. Numera jobbar jag på en arbetsplats i den andra kategorin.

Vi har ett mer passande forum för denna frågeställningen.

Privatekonomi --> Socialantropologi, etnologi och sociologi
/Moderator

Svensken är en dräng vars identitet består av deras yrke. Ofta refereras folk med deras arbete som förnamn, typ snickaren Nicklas.

Jag fattar inte grejen med "barfolket" överhuvudtaget. De är ju uppenbart helt dumma i huvudet. I det gamla Grekland och Rom gick människor som var någonting överhuvudtaget inte på krogen. Det var ett ställe för slöddret.

Svensken är ett hjon som älskar sitt slaveri. Svensken vågar aldrig ge sig på staten men är gärna oförskämd mot den minoritet av svenskar som älskar frihet och individualism.