När försvann de sista "svenska" glaciärtungorna från istiden?

Förmodligen är det den fjälltoppen du rättar mig om som åsyftades.

Men, titta särskilt noga där, precis höger om Städjan "Foskdalsvallen" och uppåt förbi Stödjan.
Dvs det dröna, dalen, dalgången, alltså.
Jast där är det väldigt tydliga spår nästan rakt söderut från glaciärens ursprungliga topp - varifrån glaciärtungan sen runnit söderut, nedförsbacke alltså.
Man ser även utan terrängkarta, hur växtligheten följer terrängens strukturer.
Du ser det finns en liten å i mitten, typ, och från den är det som solfjäderformationer som går upp till häger och vänster, rad på rad.
Det är alltså det som jag menar med traktorspår typ.

Men man ser mycket tydligare på Lidar-karta, terrängkarta.

Och du kan se varje fjälltopp där, och i dalgångarna nedanför, hur samma mönster rinner nedförbacke - fast aldrig i stort sett mot norr in mot Norge.

Om du inte ser bra på de terräng-kartor jag tipsade om så titta på Fornsök tex.
Där har de två versioner, med släpljus från olika håll.
Det finns fler svenska Lidar-baserade karttjänster också.

Själv vet jag inte om det kan finnas så många andra förklaringar.
Men jag är inte den som är den, så är det ju.
Jag reagerade emellertid starkt redan när jag såg Fulufjället allra första gången, att "detta var något jag kände igen," så att säga.


Apropå helt andra platser i världen, med spår i terrängen från möjligtvis "alldeles nyligen" bortsmälta glaciärtungor så kan jag kommendera en titt på ryska Fjärran östern.
Vissa sådana platser ser nästan helt nygjorda ut, inklusive sådana där sk "eskrar" som vanligtvis är så eroderade att det mest ser ut som små åsryggar.
Att se nästan knivskarpt rörformade sådana är inte det vanligaste.
Som alltså inte hunnit erodera nästan alls, men förvisso blivit överväxta med träd - som kommer att påverka med tiden.

Det finns ju en del sådana även i Skåne, inklusive nere i söder. Framförallt då den sydöstra delen, vid Linderödsåsen och så.
Men även i sydväst.
Bla utanför Lund, Dalby finns ju Dalby stenbrott med den välkända Knivåsen, som är del av fler sådana strukturer/eskrar. Jag vet inte om det är den sydligaste

---

VAd jag förstått så kan sådana här mönster efter tillbakadragande glaciärtungor lämna nya avtryck varje säsong då i slutskedet när det går som fortast.
Annars kan det dröja ecennier mellan varje nytt avtryck.
Men när slutet närmar sig så går det tydligen fort, och glaciären knuffar fram en ny vall varje ny vinter - för att sen omedelbart dra sig tillbaka när sommaren kommer. Sen börjar det om nästa vinter - fast högre upp.

Det får mig verkigen att fundera över hur nära vår egen tid, eller åtminstone någon form av historisk tid, det hände.
Om vi föreställer oss att 500-talet var en möjlig kandidat, så kanske det följde med så långt som Vikingatiden?

Men vi har ju även Lilla istiden, från Medeltid till 1800-tal.
Det hade kanske varit att ta i ... även om man ju vet att glaciärer växte till sig under den perioden.

Borde inte dalkarlar såsom Gustav Vasa åtminstone ha känt till att det fanns istäckta berg även om somrarna däruppe i norra Dalarna, gränsen mot Norge isf?
Tja, men åtminstone Folkvandringstid och fram till omkring Vendel- Vikingatid ...

---

I södra Norge, bla, så var ju deras inlandsglaciärer välkända redan långt tillbaka i tiden, och man befann sig där med regelbundna intervall.
Bla för att driva boskap från inlandet och ut till kusten, över glaciären.

Det borde man väl kanske ha gjort även över Fulufjällets pmråde isf.
Att transportera gods liksom boskap över ett jämt underlag - istället för jobbiga skogsvägar med gyttja och skit, eller mitt i skogen, hade ju alltid varit att föredra.
Isvägar är ju bättre än landsvägar.

Det hade ju varit närmsta vägen till Trondheim.
En viktig hamnstad.

Men, att gå samma väg när glaciärerna var borta, hade ju inte alls varit bra.
Snarare tvärtom.

för tusen år sen var det mycket varmare i skandinavien under flera hundra år undrar om det fanns glaciärer då ?

Ja, på 500-talet föddes ju de norska sttora inlandsglaciärerna som fortfarande ligger lvar.
Som tex Jostedalsbreen i Södra Norge - på samma nivå som Stockholm ungefär.
Sådana finns det inte i Sverige. Här är det bara fjälltoppar eller gamla legor i ständig skugga som fortfarande finns kvar.
Inga riktiga glaciärer med andra ord.


Glaciärer bildas förresten inte pga att det är "kallar eän normalt" utan för att det är mer Nederbörd än normalt.
Dvs det kommer så mycket snö att sommaren inte hinner smälta bort allt innan det är dags för ny a snömassor att vräka ner igen.


Det är så det kommer att se ut när nästa stora istid kommer också.
Dvs att en vacker dag så kommer snön som föll inte att hinna töa bort.
Och så är det dags igen, och inte heller det året hinner snön försvinna utan det bara ökar tjockleken på snötäcket.

Efter några år har det blivit så tjockt att de nedersta lagren i snön blir til is, och då börjar hela snötäcket kopplas samman - och snart börjar det Röra på sig.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Varje ny säsong är en ny fram-och-tillbakarörelse som kommer att mala ner och skyffla bort allting i sin väg.
Jag tror inte att man kommer förstå att det har hänt, förrän det redan blivit alldeles för sent.
För alla kommer ju tänka att "nästa sommar," då kommer det smälta bort ... såklart."

BAra det att det inte händer.
Och så slutar det med att alla ovanför en viss punkt kommer att bli övergivna, mer eller midnre.
Det blir ju för många människor och djur och saker för att kunna evakuera. Vissa plattser kommer man försöka på, men den stora majoriteten kommer bli övergivna. Översnöade och totalt förintade av glaciärernas stadiga rörelsemönster.

Efter några tusen år, 1000 till 5000 år, så kommer det börja lätta.
Då är det fan så dags ...
Ingenting kommer att återstå. Man kommer inte ens se några spår efter de städer och vägar och skit som en gång hade fyllt upp det landskapet.
All är nytt, en nyfödd natur.
Helt perfekt för att börja förstöra på nytt, igen ... =)

Ja, det vore väl fullt tänkbart att det fanns betydligt fler och större glaciärer från mitten av 500-talet, efter de stora vulkanutbrott som sänkte temperaturen kraftigt på åtminstone hela norra halvklotet.

Men hade det funnits större glaciärer på 1700-talet eller senare tänker jag att de borde funnits omtalade och dokumenterade, och även ingå i samernas muntliga traditioner. Glaciärer ändrar ju renarnas betesmöjligheter och vandringsleder och har därför stor inverkan för samerna.

Vad gäller Städjan så är jag rätt bekant med området. Har varit uppe på toppen ett antal gånger. Har vandrat och åkt skidor längs Foskan, som den lilla ån heter. Den dalen har djupa sediment som sträcker sig upp på sidorna, så där ser man inte direkt några större ojämnheter. När man kommer en bit upp på sidorna blir det väldigt stenigt och skogigt. Där finns det nog en del ojämnheter i terrängen, men från tid till annan har kraftiga regn och snösmältningar skapat små fåror och raviner, så det är svårt att avgöra hur regelbundna formationerna.

Några hundra meter under Städjans topp, på västra sidan, finns ett plattare område. I mitten av det löper en 10-20 bred remsa med stora stenblock. De måste nästan ha blivit avsatta av en glaciär på något sätt.

Sen är det såklart väldigt svårt att avgöra hur gamla sådana här spår är.

Jostedalsbreen ligger också mycket högt upp: platån ligger på 1600 m och mer, och Norges högsta berg finns några mil åt öst i Jotunheimen. Av Norges 100 högsta ligger 82 där och 4 i Breheimen.

Men med det är du nog inne på något vad gäller nederbörd. Det finns glaciärer i Jotunheimen, men inte som den stora åt väst. Kanske ligger redan Jotunheimen i något av en regnskugga, även om det bara skiljer 6-7 mil. Jotunheimen har väl inte heller någon lika stor platå, utan är mer berg-o-dalbana.

Att uppskatta eller bedöma med någon större exakthet kan kanske vara svårt, iaf bara genom att titta på dessa spåren.
Men att de är tämligen färskt avsatta visas iaf av det faktum att de är där och är synliga.
I alla andra fall så har det ju eroderat bort med tiden.
SÅ icke här.