Vilken värld är störst tror ni? Den psykiska eller fysiska?

Den psykiska världen, den rymmer även den fysiska världen.

Jo, det är lustigt hur mycket komplexitet vi ger upphov till med våran fantasi. Det måste man ge den! Allt hade varit väldigt enkelt om folk inte fantiserade; mest troligt så enkelt att våra välutvecklade hjärnor hade blivit väldigt uttråkade.

Så kanske är det bättre att låtsas allt vad man orkar, om man tycker uttråkning är obehagligt.


Hehe. Ja! Fast jag brukar påminna mig om att skälet till att jag förstår narcissism är bara för att den har något slags uttryck inom mig också.

Visst, man kan väl hoppas på att den inte styr åtminstone, eller att den uttrycker sig väldigt lite och så vidare, om man nu inte gillar narcissism. ^^ Men det kan lika gärna vara en motivation, som något man skäms för.

(Samtidigt är det väl sant att de som beter sig mest skamsligt är dom som har starkt uttryckt narcissism och dylikt. Men jag gissar ändå att den som är djupast i träsket har lika mycket möjlighet att gräva sig ur det som någon annan. Vem vet.)

Vill man vara ännu mer givmild så kan man fundera på om inte narcissism—och andra saker, som psykopati osv—faktiskt har uppkommit till följd av evolutionen. Alla våra "synder" är väl trots allt något som hjälper oss överleva i någon bemärkelse.

Men å andra sidan behöver man inte vara så givmild heller om man inte vill det. Alla bekymmer som en människa har kommer i princip alltid från andra människor, och till stor del från dessa undantag till neurotypiska folk! (Kanske för att dom inte längre har någon plats i samhället, precis som shamaner / schizofrena, men då hamnar man i givmildhet igen, så det blir ingen vidare bra kontrast!) ^^

Det räcker att bli utsatt för en psykopat /narcissist några gånger innan poletten trillar ner.

Man behöver inte ha egenskaperna själv, men när man förstår varför man mår dåligt i deras närhet, reflekterar över deras beteende så kan man absolut ta efter dem sedan (om man vill och om du inte redan dött). Överlever du och återhämtar dig, så kan du ha nytta av erfarenheten.

Fantasi är härligt, men verkligheten kommer ta död på en om man inte kan vara närvarande i den. Lagom är det bästa

Vad finns i min vänstra jackficka? Inte ens jag vet svaret!

Jo, jag kan tänka mig att det får folk att vakna till, på ett eller annat sätt.


Visst. Dom uppmärksammar oss på vad vi själva redan är kapabla att göra.

(Man kan för övrigt lära sig samma sak om vad man är kapabel till på andra sätt, typ "shadow work" som det kallas, eller andra sorters upplevelser, men vissa lär sig kanske bäst från en sån direkt erfarenhet.)

Att ha egenskapen—att alltså vara neurodivergent på nåt vis—är mer precist uttryckt att enbart ha den egenskapen. Du verkar ha erfarenhet av såna människor, så du har säkert märkt att dom alltid beter sig på samma sätt.


Ja, jo, varför inte. Jag tycker personligen fantasi i sig är harmlöst—och i många lägen hjälpsamt—men det finns en slags blind tro som lever i de flesta människor, och det är den som vilseleder dom flesta.

Speciellt såna som inte har flera verktyg i bältet; typ psykopater. Det är inte direkt så att dom inte kan skaffa sig fler verktyg. Ofta är dom istället övertygade om att dom redan har alla svaren, så rent praktiskt blir det samma resultat i slutändan. ^^