Av däggdjuren, efter vikt, utgör människan 36 procent, boskapen 60 procent och de vilda däggdjuren 4 procent. Jordens befolkning ökar fortfarande, den ligger på runt 8 miljarder och förväntas gå upp till 9-10-11 miljarder för att sedan plana ut och nå en platå för att därefter sjunka sakta. Vad ska alla dessa människor äta, och hur ska de få tillgång till protein?
Det har kommit några svar på det och det man hör är att odlingen av fisk kan öka och att odling av musslor, som renar vattnet, och ätlig tång kan öka.
När det gäller fåglar är 70 procent fjäderfä och 30 procent vilda fåglar, räknat i vikt. När diskussionen har gått att rött kött är dåligt för miljön och för hälsan har konsumtionen av vitt kött ökat och kycklingkonsumtionen har ökat kraftigt om man ser några årtionden tillbaka.
På Svensk Fågels hemsida står det föredömligt om fodret: ”Fodret består till cirka 70-75 procent av svenskt spannmål, ofta hemodlat, och cirka 25 procent av proteinråvaror. I spannmålen ingår vete, korn, havre och ibland majs. Proteinet i fodret kommer från olika grödor såsom raps, ärtor, åkerbönor och soja. All soja som Svensk Fågels medlemsföretag använder är ansvarsfullt odlad och fri från genmodifierade organismer (GMO). Svensk Fågel är medlem i Svenska plattformen för riskgrödor vilket innebär att våra medlemsföretag tar ansvar för att 100 % av den soja som används i kycklingfoder skall vara ansvarsfullt producerad och GMO-fri. ”
Jag skriver till Svensk Fågel och frågar lite mer om detta:
”... Svenska Plattformen för Riskgrödor (tidigare Sojadialogen som startades av WWF). All fodersoja i Sverige uppfyller de hållbarhetskriterier med avseende på avskogning, omvandling av värdefulla naturområden och bevarande av biologisk mångfald som Plattformen för Riskgrödor satt upp.”
Men insekterna då, kan de odlas på matavfall och utgöra proteinfoder till kycklingarna? Det går men är dyrt i förhållande till andra proteingrödor och det kräver att insekterna föds upp på vegetabilier, för animalisk föda är inte tillåtet, skriver Helena Wall på SLU.
Det är därför man kan se reklam för hund- och kattmat på Facebook, som använder larver från den svarta soldatflugan odlade av Protix i Holland på t.ex. avfall från tillverkning av pommes frites.
I boken ”Ett liv på vår planet” av David Attenborough kan man läsa: "Den viktigaste drivkraften bakom avskogningen, som är dubbelt så stark som de följande tre drivkrafterna tillsammans, är produktionen av oxkött. Enbart i Brasilien upptas 170 miljoner hektar, en sju gånger så stor areal som Storbritannien, av betesmark för nötboskap. Den näst starkaste drivkraften är sojaproduktion. Sojaodlingarna upptar omkring 131 miljoner hektar, till stor del i Sydamerika. Över 70 procent av sojan används till olika slag av köttproduktion. Den tredje drivkraften är palmolja, där plantagerna upptar 21 miljoner hektar, huvudsakligen i Sydöstasien." … "Idag används nästan 80 procent av världens jordbruksmark för kött- och mejeriproduktion: 4 miljarder av våra totalt 5 miljarder hektar åker- och betesmark, en yta större än Nord- och Sydamerika tillsammans.
Finns det då lösningar? Ja att odla fisk och att under kassarna ha burar med sjögurkor och sjöborrar samt att vid sidan av kassarna odla musslor och ätbar tång, föreslås, de äter då avfallet och överskottsfodret så att fiskodlingarna inte stör den omgivande miljön så mycket, är tanken, så jag frågar SLU om det: ”SLU jobbar delvis med forskning kring IMTA (inte jag direkt) som du berättar om med sjögurka, sjöborrar, musslor och tång. Detta är ett bra sätta att minska miljöpåverkan från kassodlingar i vissa miljö och system. IMTA ändvänds [Sic!] tex på Malta, i Sydöst Asien osv. Det finns resultat som visar att det inte alltid fungerar så bra, beroende på plats, lokal topografi och miljöförhållanden.” skriver Aleksandar Vidakovic.
Jag skrev också till Seafood Norway men de har inte svarat. Jag frågade om antibiotika, andra mediciner, laxlus och hur mycket foderfisk som går åt, bland annat.
Så jag fick mina förhoppningar grusade, man vill gärna tro att det finns lösningar på problemen. Jag har själv stöttat odling av ätbar tång, både via en amerikansk miljöorganisation och via Kivras mikrolån, och tycker att musslor är gott, jag brukar äta blåmusslor varje gång jag är på semester utomlands.
Jag vill inte äta insekter själv, men kan tänka mig att äta fågel eller fisk som gjort det.
Här finns många frågor att diskutera. Vad tycker ni?
Det har kommit några svar på det och det man hör är att odlingen av fisk kan öka och att odling av musslor, som renar vattnet, och ätlig tång kan öka.
När det gäller fåglar är 70 procent fjäderfä och 30 procent vilda fåglar, räknat i vikt. När diskussionen har gått att rött kött är dåligt för miljön och för hälsan har konsumtionen av vitt kött ökat och kycklingkonsumtionen har ökat kraftigt om man ser några årtionden tillbaka.
På Svensk Fågels hemsida står det föredömligt om fodret: ”Fodret består till cirka 70-75 procent av svenskt spannmål, ofta hemodlat, och cirka 25 procent av proteinråvaror. I spannmålen ingår vete, korn, havre och ibland majs. Proteinet i fodret kommer från olika grödor såsom raps, ärtor, åkerbönor och soja. All soja som Svensk Fågels medlemsföretag använder är ansvarsfullt odlad och fri från genmodifierade organismer (GMO). Svensk Fågel är medlem i Svenska plattformen för riskgrödor vilket innebär att våra medlemsföretag tar ansvar för att 100 % av den soja som används i kycklingfoder skall vara ansvarsfullt producerad och GMO-fri. ”
Jag skriver till Svensk Fågel och frågar lite mer om detta:
”... Svenska Plattformen för Riskgrödor (tidigare Sojadialogen som startades av WWF). All fodersoja i Sverige uppfyller de hållbarhetskriterier med avseende på avskogning, omvandling av värdefulla naturområden och bevarande av biologisk mångfald som Plattformen för Riskgrödor satt upp.”
Men insekterna då, kan de odlas på matavfall och utgöra proteinfoder till kycklingarna? Det går men är dyrt i förhållande till andra proteingrödor och det kräver att insekterna föds upp på vegetabilier, för animalisk föda är inte tillåtet, skriver Helena Wall på SLU.
Det är därför man kan se reklam för hund- och kattmat på Facebook, som använder larver från den svarta soldatflugan odlade av Protix i Holland på t.ex. avfall från tillverkning av pommes frites.
I boken ”Ett liv på vår planet” av David Attenborough kan man läsa: "Den viktigaste drivkraften bakom avskogningen, som är dubbelt så stark som de följande tre drivkrafterna tillsammans, är produktionen av oxkött. Enbart i Brasilien upptas 170 miljoner hektar, en sju gånger så stor areal som Storbritannien, av betesmark för nötboskap. Den näst starkaste drivkraften är sojaproduktion. Sojaodlingarna upptar omkring 131 miljoner hektar, till stor del i Sydamerika. Över 70 procent av sojan används till olika slag av köttproduktion. Den tredje drivkraften är palmolja, där plantagerna upptar 21 miljoner hektar, huvudsakligen i Sydöstasien." … "Idag används nästan 80 procent av världens jordbruksmark för kött- och mejeriproduktion: 4 miljarder av våra totalt 5 miljarder hektar åker- och betesmark, en yta större än Nord- och Sydamerika tillsammans.
Finns det då lösningar? Ja att odla fisk och att under kassarna ha burar med sjögurkor och sjöborrar samt att vid sidan av kassarna odla musslor och ätbar tång, föreslås, de äter då avfallet och överskottsfodret så att fiskodlingarna inte stör den omgivande miljön så mycket, är tanken, så jag frågar SLU om det: ”SLU jobbar delvis med forskning kring IMTA (inte jag direkt) som du berättar om med sjögurka, sjöborrar, musslor och tång. Detta är ett bra sätta att minska miljöpåverkan från kassodlingar i vissa miljö och system. IMTA ändvänds [Sic!] tex på Malta, i Sydöst Asien osv. Det finns resultat som visar att det inte alltid fungerar så bra, beroende på plats, lokal topografi och miljöförhållanden.” skriver Aleksandar Vidakovic.
Jag skrev också till Seafood Norway men de har inte svarat. Jag frågade om antibiotika, andra mediciner, laxlus och hur mycket foderfisk som går åt, bland annat.
Så jag fick mina förhoppningar grusade, man vill gärna tro att det finns lösningar på problemen. Jag har själv stöttat odling av ätbar tång, både via en amerikansk miljöorganisation och via Kivras mikrolån, och tycker att musslor är gott, jag brukar äta blåmusslor varje gång jag är på semester utomlands.
Jag vill inte äta insekter själv, men kan tänka mig att äta fågel eller fisk som gjort det.
Här finns många frågor att diskutera. Vad tycker ni?