Varför väljer man att gå med i en kriminell organisataion ?

Klart det är lugnare men man får 5000 kr i månaden + hyran av soc, skulle säga att dom flesta kriminella gör det på grund av pengarna

Finns många anledningar som kan vara till bakgrund att någon går med i ett gäng. Däribland känsla av gemenskap/ att få vara delaktig i något. Pengar, kommer du från en låginkomstfamilj kan snabba pengar vara lockande. En annan del är om du har bekanta involverade i gäng som familj eller vänner, större risk då att själv falla in i samma. Svårigheter i skola och utbildning, kan då kännas roligare att skippa skolan och hänga med individer utanför. Oavsett så kan det vara rätt individuellt varför folk först hamnar där, men sen blir det tyvärr svårt att komma ur.

För att man är en LOOSER, och kan inte åstadkomma något vettigt själv i livet och söker sig till likasinnade kräk för att där få någon bekräftelse.

Där dessa barn växer upp kan du inte gå ut på kvällen om du inte är med i ett gäng. Dom är rädda. Med tiden börjar folk i gänget förvänta sig att dom ska utföra lättare uppgifter. Med åren växer dom in i rollen som gängkriminell. Det är inte något beslut dom tar.

Komplext, med varierande överlappande anledningar.

En självklarhet är förstås att om alla tänkte som du gör angående ett liv med asociala möjligheter, så skulle knappt någon gå med i gäng eller kriminella grupperingar. Alltså är det lätt att förstå att de som går med i kriminella grupperingar inte tänker på detta som du gör; kanske inte ens som ’sunda’ människor gör. Där är en aspekt i förklaringen.

De vanligaste orsakerna till att främst unga söker sig till kriminella grupperingar kretsar kring en konstellation av sociala, ekonomiska och psykologiska faktorer. Dom motiven överlappar varandra, och skapar ett komplext scenario som både lockar och drar in unga.

Många unga som går med i gäng eller syndikat söker en känsla av identitet, tillhörighet och gemenskap, som man antingen saknar mycket starkt i/ur sitt vanliga liv pga isolering eller känslan av saknat stöd från familj eller samhälle; alternativt att en lockande ”actionfylld” verklighet utanför den lugna förortsvillan lockar. Grupperingar av det slaget består ofta av en social struktur där man känner sig sedd, uppskattad, värdefull, accepterad och en del av något större än sig själva.

Unga med fattiga eller begränsade levnadsförhållanden i en känsla av utanförskap, med begränsade arbetsmöjligheter, eller en glorifierad världsbild eller av sig själv, kan söka snabba ekonomiska belöningar och materiella tillgångar med förhållandevis mindre arbetsinsats än ett reguljärt jobb.

En del unga går med i gäng för att skydda sig själva ifrån t.ex. mobbning eller känslan av utsatthet ifrån sin omvärld, t.ex. om man bor i områden med hög brottslighet eller gängaktivitet. Man kan även vilja ”förverkliga” sig själv på ett sätt som man upplever ’den grå vardagen’ inte tillåter. Att vara en del av ett gäng kan tyckas vara det säkraste alternativet i en farlig miljö, vilket ger en form av "säkerhet" i antal.

Unga påverkas i hög grad av sina jämnåriga, och av den rådande sociala miljön och värderingarna där man växer upp, samt även av massmediala eller sociala medier och intrycken man får därifrån. Om vänner eller släktingar är involverade i kriminell verksamhet kan det kännas som ett naturligt steg att inte ’vara feg’, eller ’blek’ och leva som fattig idiot utanför skyddet, pengarna, brudarna, spänningen och samhörigheten osv. Grupptryck kan få det att verka normalt att vara med i ”broderskap”. En del ungdomar kan till och med känna sig tvingade att gå med för att ’passa in’ eller undvika stigmatisering.
I fängelser - främst utomlands - är det mycket vanligt att man är tvingad - för sitt egna skydd och fysiska överlevnad - att gå med i något av dom styrande gängen som finns representerade i fängelset. Det är ett medlemskap man sen inte kommer ur ens när man avtjänat fängelsestraffet.

Svårigheter hemma, instabilitet i familjen, övergrepp eller försummelse, missbrukssvårigheter, kan driva unga till gäng, som erbjuder en flykt och ett hopp bort från deras hemska och tärande liv. Ett gäng kan ge sken av att ge stöd och förståelse som de saknar i andra delar av livet.

Lägg sen till allas vår mentala personlighet, där vissa kan ha större svårigheter för att avkoda olika aspekter av tillvaron och livet än andra (även fast man kan vara grym på andra aspekter), så kan det bidra till att man upplever sig mer utsatt än man är ur en rent fysisk aspekt. Man kan även uppleva sig marginaliserad av samhället, inte accepterad, och drivs av ett revansch-behov (som i princip aldrig lyckas).

Var och en av dom här faktorerna bidrar, till en sårbarhet för rekrytering och inblandning av gäng, särskilt i samhällen med begränsad tillgång till positiva sociala, ekonomiska och rekreationsmöjligheter, kryddat med psykologiska egenskaper.

Lite som Yoda en gång sa i Star Wars
- Luke: Is the dark side stronger?
- Yoda: No. no. Easier, quicker, more seductive.

Det där med att aldrig kunna slappna av alltid vara på helspänn, hemma, polis och fiender jagar, desillusionen, det skräckfyllda fängelset, det är inget man riktigt ser komma. Hur skulle det, med den skyddande broderskap-stämningen man har omkring sig?.
Att gäng-affiliation slutar i fängelse eller i graven, det ses som nån PK-klysha som gamla tanter 'bara säger'. Skulle det varit sant skulle inga framgångsrika 'big shots' nånsin kunnat finnas, och dom finns. Lite så tänker man.
Man tolkar sin alltmer kniviga situation mest som resultat att man själv fuckat upp, något som ens gäng-omgivning även säger till en.

Precis som den som lever ett hederligt liv är det nog egentligen mer en rad olika omständigheter som leder till en viss bana i livet snarare än ett så enormt medvetet "val".

Även om dom som gjort rätt "val" gärna vill slå sig för bröstet och hävda att alla har ett "val".

En viktig faktor tror jag är att skolan och ordinarie arbetsmarknad är ganska fyrkantig och genom det missar mycket talangfulla och drivna personer som i stället "väljer" en väg där dom känner att dom har större möjlighet att mer komma till sin rätt och utnyttja sin fulla potential.

Att man sedan blir kvar handlar nog om att insikten om att man är inne på fel spår släpar efter och infinner sig först när man upplever att det krävs för mycket för att lägga i backen och börja om.

Det enkla snabba svaret, lågt iq på grund av inavel.

Såg statistik på intagna i fångvården och den stora majoriteten har autism, adhd eller liknande defekter så diagnoser är väl en faktor som starkt påverkar huruvida man blir kriminell.

Detta var en mycket bra förklaring nu har jag bliviit lite klokare när det gäller detta tack så mycket.