Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
2024-11-03, 16:17
  #25
Avstängd
Grisus-Kristuss avatar
Som vuxen är man väldigt kritisk till andra människor.
Man hittar fel med många och det känns bra att få rata folk.
Att få känna att andra inte är värdiga att en umgås med.
Det ger en lite högre självvärde.

Barn har inte det. Dom behöver inte trycka ner andra för att må bra, lika mycket som vi vuxna.
Citera
2024-11-03, 19:06
  #26
Medlem
TattooedFuckers avatar
Det är inte svårt egetnligen om man har samma intressen .

Med partner ! ja då lär man känna dens vänner med ! sen har man inte ett behov av att umgås med folk på samma sätt som när man var yngre !
Citera
2024-11-03, 21:03
  #27
Medlem
Har väl samma bekymmer här har väl passerat den åldern då alla redan har skaffat barn osv.

Har mer eller mindre sagt upp viss bekantskap då man bara kände att det var man som försökte dra i något. Jag gör som jag vill och går i min egna värld.
Men de få personer man umgås med eller faktiskt pratar med. Det är de som är på samma nivå som en själv som är trött på jobbet. hatar kommunen. samma politik osv. Men det är väl inte så att man sporadiskt hittar på något eller det är drivande så. Men personerna hör iaf av sig titt som tätt så man förstår ju iaf att de vill ha lite bollplank i livet och komma bort en stund. Låta tankarna rulla på annat eller bara prata ut lite.

Är man inte översocial och har mängder med intressen så är det nog lögn i h vete att skaffa vänner i äldre ålder.
Citera
2024-11-09, 22:15
  #28
Medlem
larkascendings avatar
Om människor inte tar eget initiativ för att träffa dig är de inte intresserade.

Även om du upplever det som om de har det jättetrevligt - sociala färdigheter är något som utvecklas med åren. Det finns helt enkelt annat i deras liv som är viktigare eller mer intressant än du.
Citera
2024-11-10, 17:29
  #29
Medlem
Incendios avatar
Som vuxen har man i regel varken tid eller ork att skapa djupa vänkspsrelationer och ännu mindre att underhålla dem. Jag har flera väldigt nära vänner. De är alla vänner från barndomen. Det är såklart en annan sak som barn. Växer man upp ihop/samtidigt har man samma referensramar, gemensamma minnen, upplever många "första" ihop osv. Och självklart har man tid att umgås och bygga relationen som barn. Tänker ofta på det när jag är i områdena jag växte upp i, hur väldigt mycket tid som spenderats på olika ställen. Typ hur jag och min bästa tjejkompis kunde sitta på golvet i hennes trapphus och prata i fem timmar som tonåringar så gott som dagligen. Det golvet vill jag idag som vuxen knappt vidröra med skosulorna och fem timmar har jag väl inte att göra av med var och varannan dag. Där är skillnaden.
Som vuxen har jag träffat nya människor, men de är mer frågan om bekantskaper/mindre nära kompisar.
Citera
2024-11-12, 16:48
  #30
Medlem
Batleikas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mammanmedbollar
Jag är relativt social. Ambivert liksom. Jag skulle tycka att det vore roligt att träffa nya vänner. Det är inget jag desperat går runt och söker, men vid vissa tillfällen när jag träffar en person som jag har väldigt trevligt med så brukar jag vilja försöka få till ett tillfälle att ses igen för att se om det kan utvecklas till vänskap.

Jag har märkt att samtliga av de potentiellt nya vännerna har något gemensamt som jag inte blir klok på; De är inte drivande i att få vänskapen att bli djupare. Det känns som att det bara är jag hela tiden. Missförstå mig inte. Jag är ingen jobbig jävel som klänger och tjatar på folk. Jag känner direkt om personen i fråga inte är intresserad och då släpper jag det direkt. Men av de som jag klickat med så är det nästan bara jag som driver konversationer och tar initiativ till umgänge. Dessa personer hänger gärna med på saker och vi har trevligt. Men upplevelsen av att det bara är jag som är drivande består fortfarande. Jag blir inte klok på det. Känner ni igen er i detta? Är inte folk intresserade av att få djupare vänskap med en ny person i vuxen ålder?

Svaret på den frågan kan givetvis vara att man inte har drivet till det eller tiden. Men eftersom vi har väldigt trevligt under umgänget så förstår jag inte varför de inte också fortsätter ta initiativ. Det blir till slut att jag avlägsnar mig eftersom jag vill ha drivkraft och vilja tillbaka.

Ett generellt tips kan vara att börja umgås mer med invandrare. Jag menar nu invandrare i generell mening, inte personer från specifika länder. Man kan ju tycka bättre eller sämre om olika länder och kulturer. Dels är personer från andra länder ofta mer socialt öppna än svenskar generellt dels har de inte samma nätverk i Sverige med personer de gått i skolan med. Att gå med i olika föreningar som sysslar med integration kan vara ett bra sätt att göra detta praktiskt. Då kan du också styra vilken världsdel eller land du vill fokusera på. Du kanske kan något språk som gör det extra intressant att träffa någon person från ett visst land. Att hitta någon med liknande familjesituation är också en fördel.
Citera
2024-11-12, 22:06
  #31
Medlem
mammanmedbollars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Batleika
Ett generellt tips kan vara att börja umgås mer med invandrare. Jag menar nu invandrare i generell mening, inte personer från specifika länder. Man kan ju tycka bättre eller sämre om olika länder och kulturer. Dels är personer från andra länder ofta mer socialt öppna än svenskar generellt dels har de inte samma nätverk i Sverige med personer de gått i skolan med. Att gå med i olika föreningar som sysslar med integration kan vara ett bra sätt att göra detta praktiskt. Då kan du också styra vilken världsdel eller land du vill fokusera på. Du kanske kan något språk som gör det extra intressant att träffa någon person från ett visst land. Att hitta någon med liknande familjesituation är också en fördel.
Är inte sugen på att bli rånbögmördad
Citera
2024-11-13, 01:39
  #32
Medlem
Batleikas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mammanmedbollar
Är inte sugen på att bli rånbögmördad

Varför skulle någon från t.ex. USA eller Spanien vara problematisk att träffa?
Citera
2024-11-18, 23:39
  #33
Medlem
Puttinavas avatar
Själen har mattats av pga livets många besvikelser och hjärtehugg, därför håller man sig hellre för sig själv med åren.
Citera
2024-11-18, 23:40
  #34
Medlem
Puttinavas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Grisus-Kristus
Som vuxen är man väldigt kritisk till andra människor.
Man hittar fel med många och det känns bra att få rata folk.
Att få känna att andra inte är värdiga att en umgås med.
Det ger en lite högre självvärde.

Barn har inte det. Dom behöver inte trycka ner andra för att må bra, lika mycket som vi vuxna.
Nej så känner en narcissist, inte en frisk person.
Citera
2024-11-19, 07:39
  #35
Medlem
Vänskap och förälskelse är i princip samma sak. Det måste klicka ömsesidigt, och ibland blir intresset kortvarigt, medan man ibland hitta äkta kompatibilitet och det utvecklas till en riktig vänskap.

Precis som med att hitta en ny partner i vuxen ålder - så försvåras det genom att många är ”upptagna” redan. Många har knappt tid med de vänner de redan har och hinner inte investera i nya bekantskaper även om de verkar trevliga.

Så det är svårt! Men inte omöjligt. Det gäller att vara öppen, sårbar, fortsätta försöka, inte ta avvisanden personliga och rätt vad det är hittar man rätt.
Citera
  • 2
  • 3

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in