Varför är det så svårt att få nya vänskaper att växa i vuxen ålder?

Jag är relativt social. Ambivert liksom. Jag skulle tycka att det vore roligt att träffa nya vänner. Det är inget jag desperat går runt och söker, men vid vissa tillfällen när jag träffar en person som jag har väldigt trevligt med så brukar jag vilja försöka få till ett tillfälle att ses igen för att se om det kan utvecklas till vänskap.

Jag har märkt att samtliga av de potentiellt nya vännerna har något gemensamt som jag inte blir klok på; De är inte drivande i att få vänskapen att bli djupare. Det känns som att det bara är jag hela tiden. Missförstå mig inte. Jag är ingen jobbig jävel som klänger och tjatar på folk. Jag känner direkt om personen i fråga inte är intresserad och då släpper jag det direkt. Men av de som jag klickat med så är det nästan bara jag som driver konversationer och tar initiativ till umgänge. Dessa personer hänger gärna med på saker och vi har trevligt. Men upplevelsen av att det bara är jag som är drivande består fortfarande. Jag blir inte klok på det. Känner ni igen er i detta? Är inte folk intresserade av att få djupare vänskap med en ny person i vuxen ålder?

Svaret på den frågan kan givetvis vara att man inte har drivet till det eller tiden. Men eftersom vi har väldigt trevligt under umgänget så förstår jag inte varför de inte också fortsätter ta initiativ. Det blir till slut att jag avlägsnar mig eftersom jag vill ha drivkraft och vilja tillbaka.

Ett generellt tips kan vara att börja umgås mer med invandrare. Jag menar nu invandrare i generell mening, inte personer från specifika länder. Man kan ju tycka bättre eller sämre om olika länder och kulturer. Dels är personer från andra länder ofta mer socialt öppna än svenskar generellt dels har de inte samma nätverk i Sverige med personer de gått i skolan med. Att gå med i olika föreningar som sysslar med integration kan vara ett bra sätt att göra detta praktiskt. Då kan du också styra vilken världsdel eller land du vill fokusera på. Du kanske kan något språk som gör det extra intressant att träffa någon person från ett visst land. Att hitta någon med liknande familjesituation är också en fördel.

Är inte sugen på att bli rånbögmördad

Som vuxen är man väldigt kritisk till andra människor.
Man hittar fel med många och det känns bra att få rata folk.
Att få känna att andra inte är värdiga att en umgås med.
Det ger en lite högre självvärde.

Barn har inte det. Dom behöver inte trycka ner andra för att må bra, lika mycket som vi vuxna.