Hur kan hela västvärldens vänster stå på Palestinas sida? Hur kommer det sig att ingen i någon media får tillåtelse att berätta hela historien och nyansera historien? Västvärldens vänster tror att Hamas är frihetskrigare? Låt mig ge er en förklaring av hur jag ser på det och jag hoppas innerligt att någon modig människa med makt kopierar min text och lägger in den i någon tidning på ledarsidan.
Vi måste nyktra till i detta berusade tillstånd. Vänstern har helt och hållit förlorat greppet om verkligheten och stödjer bara utopiska fantasier numera.
Hamas är en oerhört förmögen organisation, där alla dess toppföreträdare bokstavligen är miljardärer. De tre högsta personerna, Ismail Haniyeh och hans två närmaste medarbetare, har samlat på sig 5 miljarder dollar som de stulit från internationellt bistånd. Yasser Arafat var miljardär, hans fru är miljardär, Mahmoud Abbas, som är den nuvarande ledaren för Västbanken, är miljardär, och hans två söner har 750 miljoner dollar. Hamas har en krigskassa i form av fastigheter och aktieinvesteringar på 500 miljoner dollar. Deras största sponsor är Iran, som planerade attacken, och Iran har personer som, oavsett om de hade kännedom om detaljerna eller ej, stöttar dessa aktioner.
Ska jag skylla på Israels regering för vad som har hänt? Jag tror det är tydligt att premiärminister Netanyahu på flera sätt har uppmuntrat Hamas, på samma sätt som vi oavsiktligt stöttade al-Qaida och ISIS. Netanyahu tillät Qatar att under de senaste tre åren ge minst 1,5 miljarder dollar till Hamas, förmodligen för att han trodde att han köpte sig fred. Samtidigt har hans mycket aggressiva politik på Västbanken flyttat mycket av de militära resurserna dit och lämnat Gaza mer sårbart.
Men Hamas måste ta hela skulden för vad som hände i Israel. Israel har behandlat Hamas och Gaza på ett sätt som ingen annan nation i världen skulle behandla en fiende som förklarade krig mot dem för 16 år sedan och avfyrat 30 000 missiler mot Israel. Vad gjorde Israel istället för att invadera Gaza, vilket varje annan nation kanske skulle ha gjort? Om den mexikanska regeringen valde en kommunistisk ledning och den kommunistiska regeringen kapade makten och sa: "Okej, vi återtar Texas," och sedan skickade missiler mot San Antonio och Houston, hur lång tid skulle det ta innan Mexiko var jämnat med marken? Inte lång tid – vi skulle gå in direkt. Och om de skickade 3 000 terrorister för att skära halsen av människor, bränna bebisar, våldta kvinnor och så vidare – vi skulle gå in där.
Israel har gjort något annorlunda. Istället för att gå in i Gaza byggde de en mur runt det. Nu säger Hamas att de sitter i ett ”utomhusfängelse” – ja, för de skickade självmordsbombare över gränsen. Vi hade en öppen gräns, och de skickade självmordsbombare för att döda oss, så vi var tvungna att sätta upp stängslet. För att stoppa de 30 000 missilerna byggde de Iron Dome, vilket vi hjälpte dem att betala för. Varje gång Hamas skickar en missil som kostar dem cirka 800 dollar, kostar det Israel cirka 40 000 dollar att skjuta ner den. Israel har valt att axla denna ekonomiska börda för att undvika att gå in i Gaza, eftersom de trodde att situationen var under kontroll.
De satte upp stängslet med kameror, övervakningssystem, automatiska kulsprutor och ballonger som övervakar området. Men eftersom Hamas får stöd från Iran, fick de nordkoreanska drönare som kunde skjuta ner ballongerna och desarmera försvaren. Därefter använde de sprängämnen och traktorer för att skapa hål i stängslet. Israel trodde fram till dess att detta var en taktisk fråga.
Gaza får mer pengar från det internationella biståndet än något annat folk på jorden – mer per capita än vad Marshallplanen gav för att återuppbygga hela Europa efter andra världskriget. När Israel ensidigt drog sig tillbaka från Gaza och sade att de inte ville ha fler konflikter, tog de bort 9 000 judiska familjer som bodde i vackra hus längs Gazas kust. Detta var mycket impopulärt, men Israel ville inte att judiska gravar skulle skändas, så de grävde upp de judiska gravplatserna och flyttade dem. De drog tillbaka den israeliska armén och gav Gaza 3 000 växthus, värda stora summor, för att göra Gaza självförsörjande på mat och till och med en nettoexportör av livsmedel. Israel erbjöd sig även att bygga om Gazas hamn för att göra den mer funktionell, så att Gaza kunde likna Singapore.
Gaza borde ha blivit ett ekonomiskt paradis med alla pengar som strömmade in. Men vad gjorde Hamas med pengarna? De har kapat sitt eget folk, svältfört dem, och gjort sina ledare till miljardärer. De flesta av dem bor inte ens i Gaza längre utan i Doha, Qatar och Turkiet, i stora palats omgivna av vakter. Hamas har byggt 300 mil tunnlar med pengarna som var avsedda att bygga bostäder och infrastruktur för det palestinska folket som bor i flyktingläger. Istället användes dessa medel till tunnlar, vapen, drönare och missiler. Hamas har rivit upp det avancerade bevattningssystem som israelerna byggde. Gaza var en oas, med rikligt färskvatten, men detta har förstörts på grund av bristande reglering och skador som lett till saltvatteninfiltration.
De har klippt sönder de israeliska bevattningsrören och omvandlat dem till raketer för att skjuta mot Israel – över 30 000 raketer innan den 7 oktober och ytterligare 10 000 sedan dess. Hamas påstår att Israel använder kollektiv bestraffning för att svälta dem, men Gaza har egentligen gott om vatten. De har några av de mest avancerade avsaltningsanläggningarna i världen, men saknar bränsle för att driva dem, på grund av Hamas misskötsel.
Israel, av ren humanitär vilja, pumpade vatten in i Gaza via egna rör – cirka 9% av Gazas vatten. Men Hamas har bombat dessa rör. Trots detta fortsätter Hamas att avfyra hundratals raketer varje dag. Varför skulle Israel vilja riskera att skicka in förnödenheter bara för att bli beskjutna? Hamas har lagrat 1,5 miljoner liter bränsle i sina tunnlar, medan deras befolkning lider. Hamas har inte byggt en enda bombskyddskällare för sina civila. Tunnlarna är endast för deras egna 40 000 stridande, medan civila används som mänskliga sköldar och bor ovan jord, ofta nära vapenlager, bränsledepåer och huvudkvarter som Hamas placerar under moskéer, sjukhus och skolor.
Israel har, trots Hamas taktik att använda civila som sköldar, använt högteknologi för att minimera civila förluster. Innan de bombar en byggnad, skickar de varningar via telefonsamtal på arabiska och informerar om att byggnaden snart ska träffas. De har genomfört 20 000 sådana samtal och skickat 1,2 miljoner flygblad till civila, där områden och tid för bombningar specificeras för att undvika förvirring. Ibland använder Israel även små "tak-knackare" – små, icke-dödliga projektiler som släpps på byggnader för att ge en sista varning innan större bomber används. Hamas hindrar dock ofta civila från att lämna, och många tvingas stanna kvar som en del av deras strategi att få internationell sympati genom civila förluster.
Det finns en fundamental moralisk skillnad mellan Israel och Hamas. Hamas har i sin stadga att de strävar efter att förgöra Israel och utplåna den judiska befolkningen, inte bara i Israel utan världen över. Detta uttalade mål gör det svårt att ens tala om fredsförhandlingar. Hamas säger att det strider mot deras ideologi att förhandla med judar, såvida det inte är för att vilseleda dem. Israel, å andra sidan, har genomfört omfattande ansträngningar för att minimera civila offer trots de kontinuerliga hoten.
Mitt hjärta blöder för det palestinska folket som får lida, och jag har palestinska vänner som är fast i den här situationen. Men jag lägger skulden på Hamas, inte Israel. Jag önskar en fredlig lösning, men så länge Hamas och liknande grupper styr och förvärrar lidandet för sina egna medborgare för att uppnå makt och pengar, hindrar de varje verklig chans till en hållbar fred.
Vi måste nyktra till i detta berusade tillstånd. Vänstern har helt och hållit förlorat greppet om verkligheten och stödjer bara utopiska fantasier numera.
Hamas är en oerhört förmögen organisation, där alla dess toppföreträdare bokstavligen är miljardärer. De tre högsta personerna, Ismail Haniyeh och hans två närmaste medarbetare, har samlat på sig 5 miljarder dollar som de stulit från internationellt bistånd. Yasser Arafat var miljardär, hans fru är miljardär, Mahmoud Abbas, som är den nuvarande ledaren för Västbanken, är miljardär, och hans två söner har 750 miljoner dollar. Hamas har en krigskassa i form av fastigheter och aktieinvesteringar på 500 miljoner dollar. Deras största sponsor är Iran, som planerade attacken, och Iran har personer som, oavsett om de hade kännedom om detaljerna eller ej, stöttar dessa aktioner.
Ska jag skylla på Israels regering för vad som har hänt? Jag tror det är tydligt att premiärminister Netanyahu på flera sätt har uppmuntrat Hamas, på samma sätt som vi oavsiktligt stöttade al-Qaida och ISIS. Netanyahu tillät Qatar att under de senaste tre åren ge minst 1,5 miljarder dollar till Hamas, förmodligen för att han trodde att han köpte sig fred. Samtidigt har hans mycket aggressiva politik på Västbanken flyttat mycket av de militära resurserna dit och lämnat Gaza mer sårbart.
Men Hamas måste ta hela skulden för vad som hände i Israel. Israel har behandlat Hamas och Gaza på ett sätt som ingen annan nation i världen skulle behandla en fiende som förklarade krig mot dem för 16 år sedan och avfyrat 30 000 missiler mot Israel. Vad gjorde Israel istället för att invadera Gaza, vilket varje annan nation kanske skulle ha gjort? Om den mexikanska regeringen valde en kommunistisk ledning och den kommunistiska regeringen kapade makten och sa: "Okej, vi återtar Texas," och sedan skickade missiler mot San Antonio och Houston, hur lång tid skulle det ta innan Mexiko var jämnat med marken? Inte lång tid – vi skulle gå in direkt. Och om de skickade 3 000 terrorister för att skära halsen av människor, bränna bebisar, våldta kvinnor och så vidare – vi skulle gå in där.
Israel har gjort något annorlunda. Istället för att gå in i Gaza byggde de en mur runt det. Nu säger Hamas att de sitter i ett ”utomhusfängelse” – ja, för de skickade självmordsbombare över gränsen. Vi hade en öppen gräns, och de skickade självmordsbombare för att döda oss, så vi var tvungna att sätta upp stängslet. För att stoppa de 30 000 missilerna byggde de Iron Dome, vilket vi hjälpte dem att betala för. Varje gång Hamas skickar en missil som kostar dem cirka 800 dollar, kostar det Israel cirka 40 000 dollar att skjuta ner den. Israel har valt att axla denna ekonomiska börda för att undvika att gå in i Gaza, eftersom de trodde att situationen var under kontroll.
De satte upp stängslet med kameror, övervakningssystem, automatiska kulsprutor och ballonger som övervakar området. Men eftersom Hamas får stöd från Iran, fick de nordkoreanska drönare som kunde skjuta ner ballongerna och desarmera försvaren. Därefter använde de sprängämnen och traktorer för att skapa hål i stängslet. Israel trodde fram till dess att detta var en taktisk fråga.
Gaza får mer pengar från det internationella biståndet än något annat folk på jorden – mer per capita än vad Marshallplanen gav för att återuppbygga hela Europa efter andra världskriget. När Israel ensidigt drog sig tillbaka från Gaza och sade att de inte ville ha fler konflikter, tog de bort 9 000 judiska familjer som bodde i vackra hus längs Gazas kust. Detta var mycket impopulärt, men Israel ville inte att judiska gravar skulle skändas, så de grävde upp de judiska gravplatserna och flyttade dem. De drog tillbaka den israeliska armén och gav Gaza 3 000 växthus, värda stora summor, för att göra Gaza självförsörjande på mat och till och med en nettoexportör av livsmedel. Israel erbjöd sig även att bygga om Gazas hamn för att göra den mer funktionell, så att Gaza kunde likna Singapore.
Gaza borde ha blivit ett ekonomiskt paradis med alla pengar som strömmade in. Men vad gjorde Hamas med pengarna? De har kapat sitt eget folk, svältfört dem, och gjort sina ledare till miljardärer. De flesta av dem bor inte ens i Gaza längre utan i Doha, Qatar och Turkiet, i stora palats omgivna av vakter. Hamas har byggt 300 mil tunnlar med pengarna som var avsedda att bygga bostäder och infrastruktur för det palestinska folket som bor i flyktingläger. Istället användes dessa medel till tunnlar, vapen, drönare och missiler. Hamas har rivit upp det avancerade bevattningssystem som israelerna byggde. Gaza var en oas, med rikligt färskvatten, men detta har förstörts på grund av bristande reglering och skador som lett till saltvatteninfiltration.
De har klippt sönder de israeliska bevattningsrören och omvandlat dem till raketer för att skjuta mot Israel – över 30 000 raketer innan den 7 oktober och ytterligare 10 000 sedan dess. Hamas påstår att Israel använder kollektiv bestraffning för att svälta dem, men Gaza har egentligen gott om vatten. De har några av de mest avancerade avsaltningsanläggningarna i världen, men saknar bränsle för att driva dem, på grund av Hamas misskötsel.
Israel, av ren humanitär vilja, pumpade vatten in i Gaza via egna rör – cirka 9% av Gazas vatten. Men Hamas har bombat dessa rör. Trots detta fortsätter Hamas att avfyra hundratals raketer varje dag. Varför skulle Israel vilja riskera att skicka in förnödenheter bara för att bli beskjutna? Hamas har lagrat 1,5 miljoner liter bränsle i sina tunnlar, medan deras befolkning lider. Hamas har inte byggt en enda bombskyddskällare för sina civila. Tunnlarna är endast för deras egna 40 000 stridande, medan civila används som mänskliga sköldar och bor ovan jord, ofta nära vapenlager, bränsledepåer och huvudkvarter som Hamas placerar under moskéer, sjukhus och skolor.
Israel har, trots Hamas taktik att använda civila som sköldar, använt högteknologi för att minimera civila förluster. Innan de bombar en byggnad, skickar de varningar via telefonsamtal på arabiska och informerar om att byggnaden snart ska träffas. De har genomfört 20 000 sådana samtal och skickat 1,2 miljoner flygblad till civila, där områden och tid för bombningar specificeras för att undvika förvirring. Ibland använder Israel även små "tak-knackare" – små, icke-dödliga projektiler som släpps på byggnader för att ge en sista varning innan större bomber används. Hamas hindrar dock ofta civila från att lämna, och många tvingas stanna kvar som en del av deras strategi att få internationell sympati genom civila förluster.
Det finns en fundamental moralisk skillnad mellan Israel och Hamas. Hamas har i sin stadga att de strävar efter att förgöra Israel och utplåna den judiska befolkningen, inte bara i Israel utan världen över. Detta uttalade mål gör det svårt att ens tala om fredsförhandlingar. Hamas säger att det strider mot deras ideologi att förhandla med judar, såvida det inte är för att vilseleda dem. Israel, å andra sidan, har genomfört omfattande ansträngningar för att minimera civila offer trots de kontinuerliga hoten.
Mitt hjärta blöder för det palestinska folket som får lida, och jag har palestinska vänner som är fast i den här situationen. Men jag lägger skulden på Hamas, inte Israel. Jag önskar en fredlig lösning, men så länge Hamas och liknande grupper styr och förvärrar lidandet för sina egna medborgare för att uppnå makt och pengar, hindrar de varje verklig chans till en hållbar fred.