Citat:
Ursprungligen postat av
TrueC
Exakt.
Farsan var karlakarl, men brydde sig inte ett skit när jag höll på med mina provningar av kläder. Lek med form, som det ska vara. Jag vart också åt det hållet farsan är med mest maskulina uttryck, men min uppfostran har inneburit att jag verkligen inte har några problem med bögar eller transmänniskor, det är lek med form fast i vuxen kropp, vem är jag att bry mig om nån annan gillar hårig röv.
Hade jag varit osäker i min maskulinitet hade jag säkert varit livrädd om mina söner hade klänning eller liknande, och där kunnat så ett frö av annan form av osäkerhet i det ledet
Ja jag tror att det är så.
Jag ser det i grunden som ett ickeproblem.
För egen del får mina söner utvecklas hur de vill så länge de mår bra.
Sen kan jag förstå att det kan orsaka ett stort lidande för de individer och familjer där könsdysfori uppträder.
Hade en kollega där 4 barn i 11-12 årsåldern i samma klass uppgav att de var födda i fel kön och jag kan förstå att det måste varit kämpigt. Det är i sådan situationer men kan börja misstänka någon form av social "smitta" och jag tror inte att barn mår allt för bra av det.
Med det sagt tror jag inte att det har något med barns klädsel att göra.
