Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Det var inte i Danmark utan i Norge.
Det mest anmärkningsvärda var inte misstaget på sjukhuset, utan att den ena mamman fick reda på vad som måste ha hänt redan när "hennes" dotter bara var 16 år, i samband med ett blodprov som visade att hon inte kunde vara den riktiga mamman. Men hon fick ingen hjälp av myndigheterna att leta rätt på sitt riktiga barn. Det myndigheterna gjorde var att de undersökte vilka flickor det kunde röra sig om (eller påstod att de gjorde det i alla fall), och sedan fick mamman beskedet att "oavsett vilken av dessa flickor som är din biologiska dotter, så bor hon i ett bra hem där det inte går någon nöd på henne". Mamman ombads att "glömma och gå vidare". Hade jag varit mamman så hade jag inte nöjt mig där!
Den andra familjen fick inget veta förrän den aktuella dottern i familjen gjorde ett gentest och skickade till en släktforskningssajt när hon var flera år över 50. Då blev hon matchad med helt främmande namn. Detta kom inte som en chock för henne egentligen säger hon, för hon tog testet just för att hon alltid känt att hon inte hörde hemma i familjen, att hon var för annorlunda mot sina föräldrar och syskon både utseendemässigt och till begåvning och intressen.
(Jag läste detta i en norsk tidning häromdagen, minns inte vilken, men det går säkert att googla fram.)
Svårt att sätta sig in i situationen, men det kan inte vara lätt att gräva i ett sånt där ärende när myndigheterna lägger locket på och i princip omöjligt att bevisa rättsligt vilket barn som var rätt 1981, inte bara trolla fram uppgifterna vilka möjliga bebisar som var samtidigt på avdelningen när mycket skyddas av patientsekretess heller.
Dottern som var då 16år, att vända totalt upp och ner med hennes trygghet och tillvaron för mamman ska leta upp sin ”riktiga” dotter. Bara det kan bli en riktig svår familjesituation.
Ja, vad gör man?
