Citat:
Ursprungligen postat av
Doxycyklin87
Jag är som dig - ingen diagnos dock. Har svårt med diagnoser på funktionella människor. Bara för att jag är ärlig om världen runt mig så betyder det inte att man sitter på en diagnos.
Folk är generellt tråkiga, efterblivna, hjärntvättade och/eller ointressanta. Varför skulle det göra mig normal att låtsas som att det inte är fallet för att passa in i samhället? Vet inte vem som är värst, samhället som tvingar på människor diagnoser eller ni socialt efterblivna etc som godtyckligt tar på er dem för att ha nåt att skylla på.
Och nej, jag syftar inte på genuint sjuka människor som självklart ska ha rätt att vara sjuka och få hjälp.
Tror att du har missuppfattat vad neuropsykiatriska diagnoser är.
Det är avvikande att inte känna samhörighet och att inte relatera till andra människor. Det betyder inte att du har en diagnos per automatik, nej, men du är ju avvikande.
Det du skriver:
"Folk är generellt tråkiga, efterblivna, hjärntvättade och/eller ointressanta. Varför skulle det göra mig normal att låtsas som att det inte är fallet för att passa in i samhället?"
är ju helt från ditt perspektiv. Grejen är att andra människor inte behöver låtsas, de passar in naturligt för att de inte fungerar så som du gör.
Autism innebär att man har ett annat sätt att uppfatta och bearbeta information på, något som påverkar sociala interaktioner, kommunikation och även sinnesintryck och beteenden. En diagnos sätts på en individ ifall den avviker på ett sätt som får den eller de runt om kring att lida av det.
Det är jättevanligt att personer med neuropsykiatriska diagnoser är funktionella utåt, men inombords bär de på en enorm stress, frustration, depression eller kanske aggressivitet.
Alltså... detta är ju något man föds med. Det är svårt att förstå att man avviker ifall det är allt man vet. Man tror att alla andra fungerar och tänker som man själv gör, fast bara låtsas eller skådespelar för att passa in, men det är ju inte så.
Exempel:
Många med autism har svårt att förstå skämt eller att förstå instruktioner. Vet du inte att du har svårt med det här så kanske du bara tänker att andra låtsas att skämtet var roligt eller att instruktionerna var riktigt dåliga.
Innan jag fick min diagnos så blev det ofta så att jag frågade andra i elever i skolan om de förstod uppgifterna. Jag förstod ju inte att jag hade problem med att bearbeta och ta in information, utan trodde bara att uppgifterna var riktigt dåligt utformade.
Hände ofta att jag gjorde helt fel och sen blev jag förbannad på läraren som satte dåliga betyg för att jag trodde att jag gjorde rätt, men jag hade missuppfattat allting.
Fick sen min diagnos och lärarna fick individanpassa allt så att jag förstod. Utan diagnos hade jag aldrig klarat grundskolan med godkända betyg.