Tappa lusten för saker man sett fram emot

Va roligt, tänkte igår precis det du skrev i slutet, "alla gör som de vill" för att få bort en sån där jobbig tankeloop jag hade.

Du har så rätt att jag måste ha mer tillit till andra människor och inte minst mig själv. Jag fick såklart väldigt konstigt anknytningsmönster som liten som speglar sig i relationer nu i min vuxna ålder. Jobbar med det dagligen, och tilliten är nog det som är svårast. Så det har ju helt klart med saken att göra. Ibland undrar jag hur det är för folk som inte har alla dessa problem, dom måste vara så harmoniska i sig själv och med andra. Men mitt mål med livet är att fixa till alla dessa saker.

Ja det bästa är nog att göra det, för tänk om man skulle skita i allt varje gång. Då tror jag inte man skulle vara så glad på sig själv när man blir äldre. Man får försöka hindra sig själv att bli taggad från början så kanske det bubblar upp precis innan istället. Eller inte ha några förväntningar alls, så man kanske blir positivt överraskad

Eller så gör man som jag gjort sedan jag var liten och fortfarande - Bryr sig om de FÅ vuxna människor värda det (plus nästan alla barn)
och struntar i alla andra - UTOM innan jag gör något där ointressanta människor är, tänker jag "Skulle jag tycka att det vore ok om andra gör så mot mig? Om ja, är det ok att jag gör så." Om det är mot skitmänniskor är det ok även vid Nej

MEN om jag sagt Ja till att göra något, så gör jag det även om jag inte har lust till det.

Jag med har konstig o lite ostabil anknytningsmönster. Jag knyter an för snabbt då jag är otrygg, och de senaste två relationerna jag haft har jag sagt jag älskar dig för tidigt, i stora litar jag på människor o kanske ibland för snabbt, de som jag tar in i livet.

Det som är fint är att man kan jobba på det om man ser sina mönster och är en medveten individ med självinsikt, så jag jobbar jag med mer på mig själv istället, och eftersträvar att vara min trygga punkt.

Vet du, det finns massor av människor som fått allt när de är små, och varit trygga, fast som sen blir sårade, utnyttjade, och dåligt behandlade av trasiga människor och som sen får det som oss ändå, och värre. Har själv såna exempel runt om mig. Tex Kvinnor som inte längre litar på män. OCh låter sina erfarenheter och rädslor, att leva ut sitt liv.

Så vi får göra det bästa av vad man har fått i livet. Vara uppmärksam på energitjuvar och människor som inte är snälla/mår bra.

Det blir bra i längden, jag tar en dag i taget, en sak i sänder, och litar på att folk gör sitt bästa, och vad som är bäst för dem. Och respekterar det.

Jag har tex nyligen landat i att den sista mannen jag älskade, som jag inte älskar längre, jag gick ju för snabbt in i det, o han med, att han behöver vara själv. Så skönt att landa i det, att han gör det som är bäst för honom, och han behöver fokusera på sitt skit han har.

Vi har kontakt ff och trivs så mycket i varandras sällskap, men vi gick in lite för snabbt i något som han inte var redo för, och jag med, jag behöver ta hand om mig. Fast ingen av oss ångrar det fina vi hade. Och vi kanske inte alls är rätt för varandra, men samtidigt har kärleken jag kände för honom skakat om mig så mycket, och jag har lärt mig så jävla mycket på så kort tid om mig själv, och gjort flera förändringar som jag behövde göra. Och denna gång har det underlättat så mycket att bearbeta saker samtidigt som vi har kontakt och kan prata om allt, inget ämne att tabu. Det är förlösande att kunna ha en sån relation. Förra årets kille var katastrof, han lade bara på locket och försvann ut mitt liv, det lämnade mig trasig, och med mycket separationsångest.

Man kan ju gå bort idag, imorgon eller så slutar världen att finnas, så jag njuter av det jag får av livet, och tar ansvar för mina egna känslor.
Jg lever bara en gång! Och jag försöker leva den med mycket medkänsla för andra, för mig, kärlek och förståelse för andra.

Kram