Hobbyprojekt är underhållande, men knappast avslappnande. En hobby är mer som ett obetalt andra jobb, och ju äldre jag blir desto mindre ork finner jag att hålla projekten rullande.
Att spela kräver mindre av mig, men ger mångfald tillbaka. Dels är det lite som att resa, fast utan allt det vidriga som att just resa. Jag ges också möjlighet att leva helt nya liv, ibland till och med som helt andra arter.
I Hollow Knight blir jag svärdsvingande skalbagge på jakt efter svar i en värld av ruiner. I Far Cry sadlar jag om till actionhjälte. För att odla laddar jag Stardew Valley. Minecraft gör mig utforskare, horder och byggmästare. Inget av detta kommer jag ens i närheten av i mina hobbies.
Men visst, för den som tittar på kan nog allt det här va svårt att förstå. Troligen ser jag ut som en komplett hjärndöd idiot. Men för mig är det verkligt, lika verkligt som en haschpsykos. För det är ju så, att ett riktigt bra spel är som riktigt bra knark - dvs svårslaget!
Ibland kan det dock blir för mycket av det goda, och då är det najs med en hobby som palettrengörare. Att skruva i bilar skulle däremot aldrig falla mig in, inte ens i Mulle Mecks virtuella bilverkstad. Fy fa-an vad tråkigt!
