Adoptioner

I ett inslag i Agenda tas upp att upp tiill 80% av sanmtliga adoptioner innehåller oegentligheter. Barn stäls eller säljs, exporteras på tvivelaktiga grunder till väst där barnlösa par tar emot dem. "Vi har varit naiva" (igen) säger en i inslaget, Är vi naiva- eller vägrar vi se världen hur den är, vägrar vi se ondska- om det passar våra syftenn? Eller är vi helt enkelt bara korkade? Har vi rätt att vara naiva och godtrogna oavsett konsekvenser?
Artikel: https://www.dn.se/sverige/s-regering...el-redan-1997/

Har inte sett inslaget, men vad jag vet (alltid föreställt mig) är ju att det är riktigt hårda utredningar med krav osv. Alltså åt både de som adopterar bort och de som ska adoptera. Inte som att man svänger förbi en adoptionsbyro och säger "tjena vi vill ha en kille på 1 år från Sydkorea. Har ni nån just nu så vi kan skriva på papper i ta med honom hem"

Många förfalskade papper och intyg enl artikeln och inslaget. Även stålar såklart.

Det borde vara lag på att endast öppna adoptioner med positivt DNA-test (så att kidnappare inte kan muta främlingar till att posera som släktingar) får göras.

De adopterade jag känner som mår bra har alla haft regelbunden kontakt med sin biologiska släkt under uppväxten. I en del fall är det faktiskt så att båda föräldrarna dött och resten av släkten inte har råd med en unge till, och då är det bra för alla inblandade om västerlänningar adopterar den istället.

Stängda/blinda adoptioner skapar bara lidande. Om ungens bakgrund är okänd för organisationen så får man helt enkelt fixa nationella DNA-tester tills släkten har hittats.

För att inte tala om såna som Tobbe Hubinette, som uppenbarligen föddes av en alkoholist (FAS-ansikte och aggression) som inte ville ha honom, men pga okänd bakgrund kan han inbilla sig att den biologiska modern var ett helgon och att hans aggression och depression beror på svensk kultur.