Hur bra är filibusterstrategin vid försvar i brottmål

Man kan nog generellt säga två saker:
1. Det handlar i normalfallet inte om någon filibusterstrategi. Det handlar om att brottsmisstänkta dels är generellt ganska osmarta, dels har de ofta en uppblåst självbild och tror att de kan snacka sig ur grejer
2. Generellt är det bäst för tilltalade att säga så lite som möjligt, för att minska risken att ge motstridiga uppgifter, ge information som åklagaren inte hade innan och så vidare.

Finns det ingen som kan slå ett slag för filibusterstrategin här? Alla verkar väldigt negativa.

Kan inte du istället argumentera för vad som skulle tyda på att den är framgångsrik?

Den fungerar säkert bra om det är amatörer som ska övertygas men rättens ordförande och åklagaren är professionella aktörer som inte låter sig överrimplas.

Jag har lyssnat en del på PrimeCrime och noterat att en del som är tilltalade i brottmål verkar ha en intressant strategi. De försöker att fullkommligt dränka domaren och nämndemännen med ord. De får en enkel fråga som borde kunna besvaras med en mening, men i stället går de lös som William Vinasco och bara pratar och pratar och prata. Är detta övertygande? Vad tror ni om strategin? Är filibustrarna de som kommer undan lindrigast generellt?

Finns det ingen som kan slå ett slag för filibusterstrategin här? Alla verkar väldigt negativa.

Hur skulle jag bäst övertyga dig? Med tre lakoniska bullet points, eller 30 spoilermarkerade sidor?