Alla dessa svarta fåglar

Gick nyligen genom Trädgårdsföreningen i Göteborg -- och det var som att gå genom en skräckfilm...

I trädtopparna satt det tusentals svarta fåglar som som på en given signal flög upp och började skräcklåta.

Är det ett nytt fenomen?

Jag kan inte minnas att det fanns tusentals svarta fåglar i Trädgårdsföreningen för 40 år sedan...

Är det ett lokalt Göteborgsfenomen? Eller finns det i hela landet?

Är det ett vinterfenomen?

Vad kan det vara för fåglar?

Vad äter de?

Varför väljer de att bilda en jätteflock istället för att sprida ut sig?

Vad mer kan vara intressant att veta om skräckfåglarna?

Är helt normalt beteende för kajor, som är väldigt sociala fåglar, framförallt under höst och vinter så samlas för gemensam nattkvist, sedan på morgonen så skingras dom för att leta efter mat.

Kajor förmodligen.
De går samman i jätteflockar ibland.

Låter som kajor. De samlas ofta i stora skaror inne i städerna under höst- och vinterkvällar, samt låter rätt mycket. Jag har sett dem flera gånger, bland annat i Stockholms innerstad. När jag ett tag bodde på Södermalm, så brukade de hänga i trädet precis utanför vårt fönster. När jag en gång kom hem full, så öppnade jag fönstret och försökte mata dem med bröd, men det fick dem att fly åt alla håll.

Men visst, de kan samlas i imponerande mängder. Jag såg en gång helt sjuka mängder av dem samlade på ett ställe i centrala Skara.

Äh det är bara kajorna, de hänger ju i grupp nu på vintern. I vårt område händer det att lägenheten blir helt mörk när en flock skymmer solen

Tack för återkoppling -- kajor är det!

Första gången jag lade märke till många svarta fåglar uppe i trädkronorna var för max 10 år sedan. Och inte alls så stora flockar.

Är det möjligen någon som minns om kajor samlades i väldigt stora flockar redan för 50 år sedan?

Jag kan inte minnas det. Men jag spanade mest på annat...

Att kajor (ofta tillsammans med råkor) samlas i stora grupper för gemensam övernattning är inget nytt fenomen. Arten har gynnats kraftigt av kulturlandskapets och städers utbredning, men det har knappast påverkat bestånden under senare årtionden. Däremot så torde det finnas lokal kajkultur, det vill säga det kan säkert variera över tid var i en stad det är poppis att samlas exempelvis.

Ett känt tillhåll för kajor är Uppsala där tiotusentals individer kan samlas om kvällarna. Stora grupper är vanliga i städer som omges av slätter med åkrar, fält och betesmark. Men kajan är en typisk opportunist och kan med sin intelligens och nyfikenhet hitta utkomst i många olika miljöer.

En sak jag frapperas över, är att i dessa enorma nattsamlingar som skränar runt i ett till synes kaos, uppträder individerna som livslånga par med mycket starka band. Det är också så att individuella kajor i samlingarna ofta tillhör en mindre och över tid bestående social grupp i vilken fåglarna känner varandra som individer.

Det finns flera förslag på vilka fördelar beteendet att samlas i stora skaror för övernattning medför, men vad som fäller avgörandet vet man nog inte.

De är verkligen inga skräckfåglar. De tar sig en runda tillsammans på kvällen. Sedan sover de ihop, för att det är tryggast. Sedan skingras de under dagen. Men då har de oftast berättat för varandra om sjyssta matställen.

Lite svårt att föreställa sig hur ett stabilt sådant system skulle se ut.

Det vill säga ett där värdefull information oegennyttigt delas utan grund i släktskap eller kännedom om de individer som åtnjuter den (och därmed möjlighet till ömsesidighet).

Ett system där individer avstår resurser till fromma för andra (= minska sin reproduktiva framgång för att höja andras) måste vara skyddat mot ”själviskt” beteende (ta del av värdefull information utan att själv lämna sådan) för att kunna bestå.