Dra ut och ta en l ensam, har du tur kommer ngon fram och snackar.
Jo! det gr visst, dom andra p baren kunde inte bry sig mindre om varfr du sitter ensam! Och gr dom r det fr att ska upp kontakten med dej, stt dej och ls en bok, s ser du mer intressant ut, vilket alltid fr ngon att vilja veta mer om dej. Eller s gr du till en hotellobby och gr samma sak, mysfest p hg niv.
Jag drar mig lite fr att starta denna men det r sknt att skriva av sig. Skrev en mycket lngre text egentligen men efter att lst igenom den ngra gnger valde jag att korta ner d mycket var irrelevanta detaljer om vr relation som nu nd r ver. Trffade en fantastisk tjej fr 1,5 r sedan och blev dumpad fr snart en vecka sedan. Att ens frska f tillbaka henne ven om det r allt jag vill, r bara dumt och lnlst, tminstone inom tskillig tid eller tills att jag ordnat mitt liv.
S nu till problemet. Gr rakt p sak, jag har inga vnner. I alla fall inte inom ett par timmars radie. Pluggar tekniskt universitet i en storstad men insparken r sedan lnge ver och strre delen av min klass r nd hemmasittare som mig. Drav r hon i princip den enda jag pratat med under dessa 1,5 r. Och det r ett enormt tomrum som lmnats kvar. Jag knner mig s jvla ensam. Det r ocks det som frstrde vr relation. Att hon var den enda i mitt liv vilket skapade en press, som att hon var ansvarig fr mitt mende. Dessutom har jag mtt dligt ver detta lnge, nstan deprimerad, lttirriterad, vi brkade en del p slutet, sgs allt mer sllan. Allt detta skapade bara en ond spiral som bottnat i denna post.
Har vl alltid levt ett ganska ensamt liv mestadels framfr datorn d jag saknar syskon. Hade ett bra kompisgng under gymnasietiden ven om vi sllan umgicks efter skoltid. Dessa bor idag i helt andra stder. Befinner mig ven ngonstans p spektrumet och knner ngon slags inbyggd likgiltighet till sociala relationer ven om jag r hgfunktionell. nd kan jag vara extremt bekrftelseskande. Jag har alltid varit ganska krsen med vnner och tycker ofta tjejer r roligare d jag inte r s grabbig.
Det r ensamheten som r vrst. Hr fortfarande hennes rst i mitt huvud och vi kan nstan hlla dialoger. Sen fr jag en sn jvla ngest nr jag inser att det r ver nu och vi aldrig kommer ses igen. Notera att vi trffades direkt efter jag flyttade hit, s allting och alla platser r associerade med henne. Promenaden till mataffren, g p stan, ka kollektivt. Varenda steg i trapphuset ekar i mitt huvud och fr en liten stund hoppas jag att det r hon som r pvg upp. Ensamheten och ngesten driver mig till vansinne. Jag sitter mest och stirrar blint p skrmen. Har egentligen sedan lnge tappat gnistan men allt r s frstrkt nu. Hon var min enda trygghet och jag tog vl det fr givet.
Har redan ngra hobbys s det r inte det som r problemet. Kommer liksom inte knna mig mindre ensam och mer glad fr att jag lr mig spela gitarr. Ska brja gymma igen och gr promenader men s fort jag kommer hem pminns jag om allt. Har nstan aldrig kontakt med mina frldrar och stundtals hade det nog kunnat g en mnad utan att ngon lagt mrke till om jag ruttnat bort i badkaret. Att knna sig betydelsels, den vetskapen r hemsk.
Tid lker vl alla sr och kan skert hitta ngon ny att trffa till slut men tror bara allting kommer terupprepa sig. Att jag blir lika beroende av nsta person. Dessutom var det ju mer normalt frsta gngen d jag var nyinflyttad och hon inte, men nu? Har liksom inte byggt upp ett eget liv i den hr staden.
Det du upplever r en livskris och kan drabba lika hrt som nr en nra anhrig gr bort, eller liknande. En del drabbas ven av men rent fysiskt, som panikattacker och tyngd ver brstet pga ngest. Det r inte ngot som r farligt fysiskt sett, men man kan sjlv tro det vrsta om man drabbas.
Livet lker dina sr s smningom, men det kan vara vldigt jobbigt att ta sig vidare, med stndiga grubblerier och ibland svrigheter att sova.
Det som brukar rekommenderas av mnga r att gra sdant som fr dig att tnka p annat, t ex skaffa en ny spnnande hobby eller att samtala med ngon. En del brukar sga att man ska promenera mycket, men nr jag blev drabbad fr ngra r sedan s upplevde jag bara att jag gick omkring och ltade nr jag promenerade.
Din vrdcentral kan ven hjlpa dig med att f prata med en professionell samtalspartner som r specialiserad p att hjlpa till med sdana hr saker.
Det bsta rdet jag fick var att skapa mig en Tinder-profil och brja dejta. Jag fick trffa massa trevliga tjejer, umgs och sexa. Det hjlpte mig snabbt att komma ver smrtorna och tankarna p det som jag trodde var mitt livs krlek. Jag tycker att du ska prova.
Fr mig har det gtt tre r nu, smrtan kommer tillbaka ibland fast inte p samma stt, och jag r nu tillsammans med en ny livskamrat och vi har det bra.
Om du gr p universitetet skulle du ju kanske kunna ta en utbytestermin fr att f se och uppleva annat ett tag!
Har inga mer tips egentligen men de flesta gr igenom det du gr igenom med ensamhet och att bli dumpad, blir alltid en omstllning nr det sker och du fr orientera dig i den nya situation du r i och brja stlla dig sjlv frgor hur du vill att ditt liv ska se ut och besvara de frgorna och sedan gra upp en plan fr hur du ska n dit. Lttare sagt n gjort, jag vet. Lycka till grabben, du tar dig igenom det hr.
Flashback finansieras genom donationer frn vra medlemmar och beskare. Det r med hjlp av dig vi kan fortstta erbjuda en fri samhllsdebatt. Tack fr ditt std!
