Vi har lite olika exempel:
1Naturlagar ger upphov till distinktioner som A och minus A, eller innanför och utanför. Dessa distinktioner skapar relationer och mönster som blir alltmer komplicerade med entropin.
2En ursubstans har alltid funnits, och detta ger i sin tur upphov till naturlagar.
3En ursubstans och en sorts distinktion har samexisterat med naturlagar, där de är två sidor av samma mynt.
4Naturlagarna kan vara det logiska startskottet i entropin, och därefter utvecklas logiska relationer. Även om det inte handlar om en tidsmässig ordningsföljd, så existerar allt ändå samtidigt om tid inte existerar.
För att något överhuvudtaget ska finnas måste det finnas en distinktion. Att ens försöka föreställa sig ”inga distinktioner” kräver att man gör en distinktion – vilket blir självmotsägande. Det betyder att ”inga distinktioner” är logiskt omöjligt, så distinktion är en logisk nödvändighet.
Olika hjälpantaganden:
Det måste finnas en distinktion, för ”absolut ingenting” är inte logiskt.
Därför är distinktion en logisk nödvändighet.
Med detta menar jag att vi kommer fram till det mest rimliga: punkt 3 eller 4. Det vill säga att distinktion och naturlagar alltid har existerat. Det är svårt att pinpointa om naturlagarna har en logisk ”orsak” eller inte, eftersom det inte är sekventiellt (naturlagarna kommer inte efter distinktionen, utan de uppstår samtidigt).
Rumtiden är ett senare, emergent fenomen. Den uppstår när distinktionen A och icke-A, via entropi, skapar alltmer avancerade mönster. Innan rumtiden finns är allt bara logiska mönster och relationer. Rumtiden är egentligen bara makromönster av dessa relationer, och tid är ett makrofenomen – en illusion.
Jag tar upp detta med rumtid för att säga att jag tror tid inte existerar, och att alla sorters relationer och logiska mönster alltid funnits utan något specifikt ”skapelseögonblick” (enligt exempel 3). Man kan alltså tänka sig att alla möjliga mönster och möjligheter som kan existera har existerat för evigt.
Dessa mönster har inte successivt utvecklats genom entropin till alltmer komplexa former, utan alla möjliga komplexa mönster från maximal entropi har funnits lika länge som startmönstret – i denna tidslösa verklighet.
1Naturlagar ger upphov till distinktioner som A och minus A, eller innanför och utanför. Dessa distinktioner skapar relationer och mönster som blir alltmer komplicerade med entropin.
2En ursubstans har alltid funnits, och detta ger i sin tur upphov till naturlagar.
3En ursubstans och en sorts distinktion har samexisterat med naturlagar, där de är två sidor av samma mynt.
4Naturlagarna kan vara det logiska startskottet i entropin, och därefter utvecklas logiska relationer. Även om det inte handlar om en tidsmässig ordningsföljd, så existerar allt ändå samtidigt om tid inte existerar.
För att något överhuvudtaget ska finnas måste det finnas en distinktion. Att ens försöka föreställa sig ”inga distinktioner” kräver att man gör en distinktion – vilket blir självmotsägande. Det betyder att ”inga distinktioner” är logiskt omöjligt, så distinktion är en logisk nödvändighet.
Olika hjälpantaganden:
Det måste finnas en distinktion, för ”absolut ingenting” är inte logiskt.
Därför är distinktion en logisk nödvändighet.
Med detta menar jag att vi kommer fram till det mest rimliga: punkt 3 eller 4. Det vill säga att distinktion och naturlagar alltid har existerat. Det är svårt att pinpointa om naturlagarna har en logisk ”orsak” eller inte, eftersom det inte är sekventiellt (naturlagarna kommer inte efter distinktionen, utan de uppstår samtidigt).
Rumtiden är ett senare, emergent fenomen. Den uppstår när distinktionen A och icke-A, via entropi, skapar alltmer avancerade mönster. Innan rumtiden finns är allt bara logiska mönster och relationer. Rumtiden är egentligen bara makromönster av dessa relationer, och tid är ett makrofenomen – en illusion.
Jag tar upp detta med rumtid för att säga att jag tror tid inte existerar, och att alla sorters relationer och logiska mönster alltid funnits utan något specifikt ”skapelseögonblick” (enligt exempel 3). Man kan alltså tänka sig att alla möjliga mönster och möjligheter som kan existera har existerat för evigt.
Dessa mönster har inte successivt utvecklats genom entropin till alltmer komplexa former, utan alla möjliga komplexa mönster från maximal entropi har funnits lika länge som startmönstret – i denna tidslösa verklighet.
__________________
Senast redigerad av Lopmdk 2024-12-22 kl. 19:44.
Senast redigerad av Lopmdk 2024-12-22 kl. 19:44.