Att ljuga inför sjukvården

Ja precis. Lär mig aldrig vad det heter.

Du säger ändå att tre ordentliga fyllor i månaden inte är något problem varesigatt? Vad är källorna du grundar det påståendet på? Jag har läst studier/hört siffror som direkt säger att du har fel. Men nu har jag inte dom källorna på handen, men kan återkomma med dom om du svarar.
Jag super ju ensam i min ensamhet, om jag gör det 3 gånger i månaden är det inget problem enligt dig? Problemet i sig är ju att jag dricker i min ensamhet

Jag sökt hjälp hos vårdcentralen i somras, jag pratade med en läkare som satte diagnosen recidiverande depression på mig och skrev ut Sertralin. Samtidigt drack jag alkohol för att dämpa ångest men jag sa att mitt alkoholbruk va "måttligt".
Så jag fick Sertralin utskrivet, började på 25mg och ökade 25mg varje vecka. När jag nådde 150mg fick jag sömnproblem, jag va inte trött men jag behövde bara 2-3 sömn varje natt. Jag drack alkohol under tiden men nämnde aldrig det för vården. Så vården tror att jag fick Sertralin o blev manisk, men i verkligheten fick jag sertralin och sen söp jag och blev uppåt.


Okej!


Jag fick ta ett urinprov utan förvarning som sagt o det visade inget. Jag har aldrig tagit andra droger än alkohol så är ju inte förvånad. Men hade dom tagit ett prov som visade på alkohol hade dom ju kunnat konfrontera mig. Jag har ju grava problem med alkoholen men kunde ändå sitta där i 90min och ljuga. Usch

Hej,

Nej, inte vad jag vet iaf. Hade min familj blivit intervjuad pga mig hade jag gärna fått reda på det.
Dom kanske har blivit intervjuade utan att jag vet något? Nu blev jag nyfiken.. Hur får jag reda på det? Kan fråga dom rakt ut iofs men..

Jag sökte hjälp hos v-centralen, fick medicin. Sen fick jag en remiss med misstänkt bipolär diagnos till psyket, och där pratade jag med en psykiatriker i nästan två timmar och han fastslog diagnosen.

Men dom vet inte att jag har ett gravt alkoholproblem i botten.

Hej,

Jag har varit deprimerad i större delen av mitt vuxna liv, men jag har ändå klarat att sköta jobbet och haft en fungerande vardag.

Men för cirka 4 år sen upptäckte jag alkoholen på nytt, och hade en relation som tog slut så jag började dricka mer och mer för att dämpa ångesten.

Sen dess har jag druckit ganska så mycket. Jag gillar att dricka när jag är själv och kanske blir 3 rediga fyllor i månaden i snitt. Dricker inte enbart för att få bort ångesten, utan jag börjar känna ett fysiskt beroende och är jag nykter mer än 2-3 veckor börjar jag få abstinens.

Jag inser hur illa detta är och att jag kommer ta skada i längden. Men ändå är alkoholen det enda som får mig att må bra (i stunden).

Jag har sökt hjälp för depression och fick tid hos en psykiatriker men jag sa att mitt alkoholintag va måttligt, att jag inte va beroende. Men det stämmer inte. Jag ljög för honom för jag kände skam. Jag fick diagnosen recidiverande depression + bipolär och fick medicin utskriven. Men jag vet inte om jag faktiskt har dom diagnoserna eller om det är för att jag varit alkoholiserad.


Jag vet inte varför jag ljög. Eller jo, jag ljög för att jag ville dölja mitt missbruk o skämdes. Men jag vill inte få fel diagnos och börja med någon medicin som är till för att bota något jag kanske inte har.

Jag fick göra drogtest (urinprov) och jag hade druckit två dagar innan men inget syndes.

Som ni märker ljuger jag och slingrar mig, samtidigt som jag slösar sjukvårdens tid.

Jag TROR jag vill bli nykter, men den nyktra världen tråkar ut mig.

Vad ska jag göra? Tips/hjälp uppskattas