Är du rädd för att dö?

Jo känns ändå tråkigt.

Men kanske bara lite som att sova. Men nöjd blir man väl aldrig.

Nog ändå mer rädd för andras död än min egen.

Jag tycker det ska bli spännande att få dö.

Bara det går snabbt så är jag inte rädd för att dö. Har samma syn som min farsa sa när han fick besked om cancer: Bara det går snabbt så jag slipper att ligga som nåt jävla kolli nånstans.

En hel del av alla er på Flashback kommer dessvärre mest sannolikt dö i cancer, statistiskt sett. Och det i sig kan vara bestialiskt.

Tänk dig själv att ligga på dödsbädden och knappt kunna röra dig, stirra upp i taket med halvt öppen mun som inte rengjorts på flera veckor. Allt du upplever utöver smärtor och ångest kommer vara enorma blodiga diarréer som täcker hela ditt underliv och som personalen måste rengöra flera gånger om dagen. Och sista dagarna kommer du ha en hel flod av slem och saliv i munnen.

Inte så spännande.

Slog mig att man kanske är mer rädd för att leva än för att dö... Fel ordning.

Du kommer ju att dö oavsett om du är rädd för det eller inte, så varför slösa tid på att vara rädd för det.

Du borde vara mer rädd för motsatsen: Du lever för evigt och kan inte dö, så om miljarder år när solen slocknat och jorden upphört att existera så flyter du runt helt ensam ute i yttre rymden. Kanske flyter iväg till en annan galax efter några miljoner år, råkar landa på solen, och får sitta där och brinna tills den solen också upphör att existera med tiden. Och så vidare. Ständigt medveten om allt.

Om man även hade en massa andra superkrafter så skulle det ju bli roligare så klart, om man kunde flyga runt som en superhjälte genom rymden och leka gud, men enbart evigt liv i sej är ett rent skräckscenario.

Är verkligen inte rädda för att dö. Jag är mera rädd för att bli gammal. Skulle hellre dö som 70 åring än som 100 åring.

Ännu värre att inte dö då. Att få leva i dessa smärtor som du beskriver i flera år. Då är döden att föredra skulle jag säga. Själva lidandet sker i livet och försvinner när man dör.

Gud är bara en klen tröst för folk som faktiskt är rädda flr döden för att få någon tröst.

är inte rädd för döden, ska bli spännande att se vad som faktiskt händer efter, om nu något.

Jag vet inte om jag är rädd för döden. Jag undrar om rädd är ett bra ord. Kanske man kan nyansera det. Att ha svårt för det okända skulle man ju kunna uttrycka.

Jag tycker det är jobbigt att aldrig mer få finnas till. Att det är sjukt på ett sätt att man gör det. Att man har skapat liv tillsammans med andra, varav dessa liv kan njuta eller för den delen lida i sina liv. De kommer också att dö. Kanske är de då mycket rädda.

Det är komplext att vara människa. Det är synd om människan. Jo, jag är nog rädd men försöker tänka på annat och det är enklare som vuxen än vad det kanske är för barn och riktigt gamla människor. Eller sjuka människor.

Visst finns det rädsla också..tänk om medvetet inte försvinner fast kroppen dör..

Nej, mer rädd att hamna i en situation där jag vill dö men inte kan. Just nu vill jag leva, men är inte rädd för att dö.