Isabelle 34 blev beroende av sin medicin: Jag är en kriminell pundare. minidoku 6min

Föreställ er att ni precis dragit i er en rykare bakom RIA, då en SVT journalist kommer och frågar om du vill vara med i ett reportage. Du känner rysningarna längs ryggraden och är öppen och pratglad. Fy fan vilken ångest att komma ner, efter att du ofiltrerat och hög på tjack pratat om personliga saker i SVT.

Varför finns det så många haschtomtar för då?

Alla läkemedel, narkotikaklassade inkluderade, gör ingen till pundare.

Följer man ordinationerna så kommer medicinen inte bara fungera som avsett, den kommer inte heller göra användare till knarkare. De minimala obehaget att sluta vi ordinerade doser kan visserligen vara obehagliga, mer inte än så.

Vården får nog sluta ge riskindivider läkemedel, medan andra som både behöver och sköter sin medicinering lugnt kan fortsätta.
Själv har jag behandlats med i princip all benso på marknaden, ketogan (40mg), morfin (dolc 60 mg) och oxykodon (160 mg). Ingendera har skapat några problem för mig, däremot har de nog räddat mitt liv när jag torterades som värst med smärta. Men då har jag följt ordinationerna som tidvis varit höga, men icke desto mindre har det alltid varit fullt möjligt att sluta.

Kanske är lättare att sluta om man inte tar medicinerna för rekreationellt syfte eller för att nå ett välmående? De som mår bra av medicinen verkar ha lättare att utveckla beroende.

Hon fick testa ADHD-mediciner och blev knarkare. Det kan ju ha varit så. Men sanningen är ju att dessa mediciner oftare gör att barnet sedan inte blir missbrukare. Vissa får offras för andra, så funkar mediciner.

Självklart ska folk få sina mediciner utskrivna men det har blivit straff för de som sköter sig. De som inte sköter sig är det "synd om", men dem som sköter sig kallas beroende och deras mediciner rycks bort.

I många fall har vården gjort dem beroende men in mindre grad missbrukare. Men vården står inte för detta, utan anser att det är patientens eget fel att ha utvecklat ett beroende, dependence som i svensk vård blandas ihop med addiction. Man anses vara beroende även när man tar medicinen som förskrivet och har hjälp av den.

Vi underbehandlar ångest och smärta. Vi förstör liv. Vi lägger skuld på vanliga människor. Vanliga patienter likställs med narkomaner.

Sedan vill jag inte trycka ned narkomaner heller. De har något i sitt liv som de inte klarar. Vården har svikit dem. De som inte vill sluta visst, men de flesta vill det. Men det finns ingen modern hjälp. Narkomaner anses inte vara människor. De flesta narkomaner är inte våldsamma, det största problemet är att de måste leva under radarn. Vi är faktiskt alla människor och de som hatar för att hata kommer få hat tillbaka.

Vanlig ordinering är 40 mg metylfenidat eller 30 mg lisdexamfetamin (vilket motsvarar c:a 12 mg dextroamfetamin) även om upp till 70 mg förekommer (c:a 21 mg dextroamfetamin). En daglig dos av 60 mg dextroamfetamin på recept är nog ovanligt (även om säkert förekommande som en kombination av Attentin och Elvanse) och högst sannolikt obefintligt bland barn.

Mig veterligen är dessa mediciner aldrig aktuella att föreskrivas för att bli allmänt "pigg" (vilket jag förmodar är en omskrivning för eufori) eller för ökad självkänsla eller självförtroende.

En typisk rekrationsdos av amfetamin över ett dygn (förutsatt insufflation) ligger runt 1-2 g beroende på toleransnivå.

(Alla studier pekar på att barn med ADHD som medicineras är mindre sannolika att missbruka i vuxen ålder än de som inte medicineras. Värt att poängtera är också att det finns ADHD-medicin med effekttak som föreskrivs till människor med ADHD och missbruksproblematik - så även om man inte ordineras amfetamin eller metylfenidat så finns annan hjälp)

Det absolut största problemet i modern tid är att barn redan från början får uppfattningen att de är oskyldiga offer för sina diagnoser och att det är alla andras ansvar att se till att deras tillvaro fungerar med hjälp av stöd på olika sätt. BUP är - efter vad jag hört av föräldrar - otroligt snabba med att föreslå att barnet ska få slippa alla jobbiga saker som läxor eller att behöva redovisa inför klassen m.m.
Vad är det för människor vi skapar just nu?

Alla har något i sin personlighet de behöver jobba med, det hjälper ingen att förneka detta och tvinga omgivningen att anpassa sig istället för att själv jobba hårt för att komma tillrätta med problemet.
Att ge barn ADHD-medicin är vansinne utom i väldigt extrema fall där man provat motion, fritidsaktiviteter, koncentrationsövningar och bra kost men ändå har ett problem.
Med detta sagt är det inte ADHD-medicin som fått personen i tråden att skaffa andra droger, det är hon som valt detta själv.

Hon säger att hon tar runt 1 g amfetamin om dagen...
Så där verkar amfetamin för de flesta i sådana doser. O de flesta skulle nog alltid vilja känna så, o ha en massa extra energi. Nä, Isabelle är en pundare. Sköter man sig, o inte går o köper droger, så som hasch, och en psykiater/neurolog konstaterat ADHD, så får man lagliga preparat utskrivet. Eftersom hon tydligen haft det tidigare, så har hon ev. torskat på urinproven som de ibland kräver. Det är inte enbart endast för patientens skull, de är restriktiva med sånt, de måste förvissa sig om att sådana preparat inte hamnar på gatan.

Men då är doserna långt mycket mindre än 1 g. Nu är väl gatu-amfetamin inte lika rent som det man kan köpa på apoteket, men doserna ligger väl oftast runt 20-80 mg, ibland mindre, men ibland även mer. Och är till för att lugna ner och skapa bättre koncentrationsförmåga.

Jag skulle kunna börja klaga på att jag mår dåligt ibland, o vill ha lite smärtstillande utskrivet (av morfin-typ), eftersom jag blir bra av det, känns som om alla problem försvinner. Men det ges endast vid strikt svåra smärtor. Vill man ha det får man köpa det av sina likasinnade, alltså pundarna.

Samt, nej, det var inte Barn- och ungdomspsykiatrin som gjort henne "beroende". Av nån anledning utvecklar man inte ett fysiskt beroende av sådana preparat. Men ett psykiskt, man börjar känna sig låg om man inte får sitt dagliga amfetaminrus. O hur kom hasch in bilden? Fick hon det också utskrivet kanske? Nej, det får man inte, det är Isabelle som tyckt om ruset o vill fortsätta med det.

Nej, detta är bara en tyck-synd-om-mig-artikel och en allt-är-psykiatrins-fel-artikel!