Antagonistic personlighet alltid i konflikter med samhällen. Hur lever man lyckligt?

Min lillasyster gjorde ett personlighetstest för att hon ville veta. Man skulle svara på en mängd frågor för att få ett resultat.
Svaret blev lägsta möjliga i introversion och antagonistic av hundra möjliga poäng men högt i öppenhet och skyhögt i samvetsgrannhet.

Att det är kraftigt divergerat leder till besvär för andra men även för en själv.

Vad gör man åt anti-agreeableness och att man hamnar i konflikter med samhällen, mänskligheten och grupper som gärna vill enas och hålla ihop?
Hur lever man lyckligt i harmoni med dessa drag?

Lsd

Fattar inte riktigt va du skriver, men om du eller om de är din syster det handlar om känner att duni inte passar in i samhället och du ni vill veta hur man lever lyckligt så är det enkla svaret att det gör man inte. Ändra din era förväntningar på livet är lösningen. Lycka är ett tillfälligt tillstånd, inte något beståndigt. Att jämföra med en sup, upp och sedan ner.

Men om du vill hitta sinnesfrid så kämpa på, lösningne är att avlägnsa sig mentalt och kankse även fysiskt från förväntningar du och andra har på dig er själv. Inte alltid görbart i verkligheten, men man kan hitta små fickor där man kan leva som man vill och de ör iaf bättre än inget

Ingen aning. Men personen i fråga kanske hellre vill och trivs bäst som ensamvarg?

Det fetade.. En utflytt till obygden där det är långt till närmsta granne kanske 🫤

Öppna börjar oftare nyttja substanser. Samvetsgrannhet gör att man inte åker fast. Kusligt i efterhand vad man möjligen riskerade.
Skepticism, cynism och nihilism kommer ur antagonism. Lag och ordning ur samvetsgrannhet.

Man är förmodligen vad analoga kalendermänniskor med perenna aktiviteter skulle anta vara en hemsk människa men utan att vara det.
Antagonismen började i förskolan. Man misstänkte falskhet, propaganda och lögner i studiematerialet.

Det är synd att man ödslade energi på att motsätta sig allting utan vinning. Det går emot eget ideal att kämpa för idealism. Möjligen i det finns en lösning på knuten.

Kan dock tänka mig att typ Churchill var envis och att det därför finns nischer för sånt.
Vet inte angående kombinationen extraversion och antagonism.

Med introversion kan man trots allt försvinna likgiltigt inför andras liv och leverne och världen i stort då den inte bekommer en när man ligger lågt. Man är dessutom inte längre 19.

Detta är ändå rätt intressant och diskutera. Man skulle nog kunna säga att jag har en viss protagonisten drag av naturen.

Försvarsadvokat med inriktning mot brottmål.

Med analytisk och verbalt rapp akrobatisk förmåga skulle jag nog uppskatta att vara antingen psykolog eller advokat.
Jag skulle vara mycket svår att vinna mot i en domstol.

Konstigt uttryckt. Det betyder extremt EXTROvert, men det menar du väl inte?

OM du menar max INTROVERT säger jag som:

Man kan välja att försöka förbättra en minibit av världen i bushen någonstans.

Är jag inne på rätt spår med huvudpersons-syndrom? https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/tecken-p%C3%A5-att-du-kan-ha-huvudpersonssyndrom/ss-BB1imJa5?ocid=winp2fp&cvid=a62ce85e0a3d4880c0f931d 0f20ecfa0&ei=14#image=2