Till att börja med är censur, i dess strikta juridiska innebörd, att myndigheterna granskar böcker, filmer, radioprogram och TV-program med mera innan de kommer ut. Det är just förhandsgranskningen, kombinerat med möjligheten att förhindra offentliggörandet av något, som är själva censuren. Här i Sverige är det strikt förbjudet (1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen, 1 kap. 11 § yttrandefrihetsgrundlagen). Åtminstone för medier som skyddas av TF/YGL, vilket inkluderar böcker och tidningar, radio och teve.
Däremot så kan man straffa folk för yttranden de har gjort, efter att det har offentliggjorts. Det räknas inte som censur, i dess juridiska bemärkelse. När det gäller medier som skyddas av TF/YGL finns den så kallade ”brottskatalogen” (7 kap. TF, 5 kap. 1 § YGL). Handlingar som räknas upp där är straffbara även när de begås via medier som skyddas av TF/YGL. Ett exempel på ett sådant brott är uppvigling (TF 7:5). Eftersom censur är förbjudet måste man vänta tills yttrandet har gjorts innan man åtalar dem för uppvigling, vilket inte klassas som censur.
Var går gränsen mellan vad som är uppvigling och vad som inte är det? Ptja, det är en lite småknivig fråga. Å ena sidan kan man tänka sig dokument som Försvarsmaktens spräng- och tändmedelsreglemente. Där finns massvis med instruktioner för hur man går till väga för att göra en bomb. Det står hur man kombinerar sprängdeg med olika slags tändhattar, och så vidare. Naturligtvis kommer ingen åtalas för uppvigling för det där dokumentet. Å andra sidan kan man ta sådana som Linus Brohult. För 25 år sedan så åtalades han för uppvigling. Han anklagades för att ha gett väldigt detaljerade instruktioner för hur man saboterade de maskiner som användes för att bygga Södra Länken i Stockholm. Han påstod till sitt försvar att det bara rörde sig om instruktioner om hur man skulle kunna begå brott, aldrig någon uppmaning att göra det. Det argumentet köpte inte domstolen, och det blev en fällande dom.
Däremot så kan man straffa folk för yttranden de har gjort, efter att det har offentliggjorts. Det räknas inte som censur, i dess juridiska bemärkelse. När det gäller medier som skyddas av TF/YGL finns den så kallade ”brottskatalogen” (7 kap. TF, 5 kap. 1 § YGL). Handlingar som räknas upp där är straffbara även när de begås via medier som skyddas av TF/YGL. Ett exempel på ett sådant brott är uppvigling (TF 7:5). Eftersom censur är förbjudet måste man vänta tills yttrandet har gjorts innan man åtalar dem för uppvigling, vilket inte klassas som censur.
Var går gränsen mellan vad som är uppvigling och vad som inte är det? Ptja, det är en lite småknivig fråga. Å ena sidan kan man tänka sig dokument som Försvarsmaktens spräng- och tändmedelsreglemente. Där finns massvis med instruktioner för hur man går till väga för att göra en bomb. Det står hur man kombinerar sprängdeg med olika slags tändhattar, och så vidare. Naturligtvis kommer ingen åtalas för uppvigling för det där dokumentet. Å andra sidan kan man ta sådana som Linus Brohult. För 25 år sedan så åtalades han för uppvigling. Han anklagades för att ha gett väldigt detaljerade instruktioner för hur man saboterade de maskiner som användes för att bygga Södra Länken i Stockholm. Han påstod till sitt försvar att det bara rörde sig om instruktioner om hur man skulle kunna begå brott, aldrig någon uppmaning att göra det. Det argumentet köpte inte domstolen, och det blev en fällande dom.