Citat:
Ursprungligen postat av
ZiggeZiggarett
Så har det alltid varit. Vem hade 1975 kunnat förutsäga hur det såg ut 1995? 1955 och 1975?
20 år är en väldigt lång tid. Det har aldrig gått att extrapolera utvecklingen som den varit in i framtiden.
Ja. Finns dock flera faktorer som talar för att de kommande 20 åren kommer innebära både större förändringar och mer oförutsägbarhet än både kalla krigets dagar och de två decennierna efter kalla krigets slut. Faktorerna jag syftar på rör inte minst ekonomi, geopolitik och teknikutveckling - som även samverkar. Det kan mycket väl bli den mest omvälvande och oförutsägbara period vi varit med om. Till och med mer så än 1900-talets första halva, som såg revolutioner och världskrig, även fast detta
känns osannolikt. Om jag ändå skall försöka spå lite:
Det amerikanska inflytandet vilar i hög grad på USAs centrala roll i det globala finansiella systemet och frihandelns institutioner. Den höga globala skuldsättningen och de växande bubblorna i tillgångspriser skapar en mycket skör finansiell situation. Risken för en större ekonomisk kris än 2008-2009 framstår som överhängande. De kommande 20 åren kommer sannolikt kräva antingen en genomgripande omstrukturering av världsekonomin som överträffar 70-talet (som såg Bretton Woods-kollaps, övergång till FIAT-valutor, oljekris, stagflation och begynnande nyliberalism), eller också ökad fragmentering och regionalisering. Jag tippar det senare.
Om detta är korrekt medför det logiskt en radikal omdaning av inte bara ekonomi utan även säkerhetspolitik i Europa (går inte det ekonomiska systemet att upprätthålla kan inte heller USA finansiera NATO och militära installationer världen över), och vi kan se rustningspolitik och nationalism växa sig starkare även i länder som vi inte hade väntat oss (t.ex. Tyskland som i nuläget förlitar sig på NATO, men som plötsligen skulle se sig vakna upp till en bekymmersam säkerhetspolitisk situation, inte minst genom den onaturliga gränsen mot Polen via Oder-Neisse-linjen). I en sån här situation blir EUs framtid mycket oviss. I f.d. öststater skulle nog finnas en önskan om att EU ska utveckla en gemensam försvars- och säkerhetspolitik som ett alternativ till ett försvagat eller upplöst NATO, med tanke på deras utsatta situation. Entusiasmen vore svalare i Frankrike och Tyskland, då de har egna resurser och handlingsmöjligheter i högre grad. Historiskt har tyskarna varit kapabla att rusta snabbt. Frankrike har egna kärnvapen och geografiskt avlägsnat från Ryssland. Att EU återgår till att vara ett strikt ekonomiskt samarbete eller kollapsar förefaller sannolikt. Jag tippar det senare.
Gamla spänningar i Europa knutna till geopolitik och nationalism, som tryckts ner av amerikansk-liberal hegemoni och den rotlösa kosmopolitiska livsstil som premierats, skulle bubbla upp till ytan. Dock är det osäkerhet här kring hur mycket som förändrats permanent av post-1945 ordningen och vad som skulle komma tillbaka. Den åldrande demografin gör ideologisk extremism, liknande som vi såg under mellankrigstiden, mindre sannolik. Men att gamla nationalistiska reflexer och geopolitiska hänsyn blir framträdande framstår ändå som troligt.
Sen har vi AI som är ett tekniksprång av en annan magnitud än exempelvis elektrifieringen eller datoriseringen. När maskiner börjar kunna utföra många av de kognitiva uppgifter som vi betraktat som unikt mänskliga, finns det anledning att tro att jobben som skapas i nästa led blir betydligt färre än de som försvinner. I nuläget har vi stora mängder låtsasjobb i akademikertäta branscher som konsultverksamhet, finans, marknadsföring, administration etc. som är en funktion av de senaste decenniernas finanskapitalism. I en ekonomi som i hög grad byggt på skuldsättning, spekulation och ständigt växande konsumtion har det funnits utrymme för många jobb som inte bidrar till de grundläggande samhällsfunktionerna utan snarare handlar om att upprätthålla ett system av pappersflyttande, skapa artificiell efterfrågan eller exploatera regelarbitrage. Dessa jobb är dubbelt utsatta genom att de hotas både av att de vilar på en skör finansiell överbyggnad som riskerar kollapsa under sin egen vikt och av AI/automation. Inte bara skulderna utan även AI hotar ytterligare det ekonomiska systemet och kommer sannolikt leda till stora sociala och politiska omvälvningar. Industriella revolutionen såg arbetarrörelsen och marxismen växa fram som sen splittrades i en reformistisk och en revolutionär gren, med alla effekter detta sen fick. Politiska effekter av AI-revolutionen återstår att se.
Om vi då för fokus till hur
invandrare som tagits emot under den liberala efterkrigseran kommer betraktas i allt detta, är det osäkert och kan variera från land till land, men i en värld där den amerikanska hegemonin försvagas och de europeiska länderna i högre grad ser om sitt eget hus först, där länderna blir pressade ekonomiskt och säkerhetspolitiskt och vi ser "återkomsten" av nationalism och realpolitik, kan vi se en mycket hårdare attityd mot invandring och mångkultur i Europa, inklusive storskalig repatriering - även av de migranter från Afrika och Mellanöstern som i nuläget bedöms som välintegrerade.
Men det är ren spekulativ analys från min sida som är oerhört osäker.

Men jag tror i alla fall att kombinationen av sköra ekonomiska fundament, geopolitisk maktförskjutning och omstörtande teknikutveckling skapar en potent grogrund för radikala systemskiften. Att försöka extrapolera från tidigare decennier kan bli särskilt vanskligt i en sån här situation (ändå är det mest det man hör: "börsen har gått upp med 7-8 % i snitt per år", "ny teknik har tidigare alltid skapat nya jobb", "det är omöjligt att repatriera invandrare" osv.). Det finns goda skäl till att inte falla för frestelsen att rita framtiden med dåtidens pennor.
(finns mycket annat jag inte tagit upp så som hur AI kommer påverka övervakning, desinformation etc. Även hur framtiden kommer arta sig för andra delar av världen än Europa, inte minst Asien osv.).