Citat:
Ursprungligen postat av
HazeCrace
Jag är så jävla trött på min mor
I hela hennes liv hon gjort helt tokiga saker och hon riskerar andra männkskors liv utan att tveka
Det här har gått under ytan för att jag inte haft hamnat i situationer när det blivit uppenbart.
Men jag har varit akut sjuk till och från under lång tid nu och nu är det klart att hon aldrig bryr sej om andra ävem om dom är nära att dö rakt framför henne även om ambulansen kommer.
Det är så konstigt för jag har använt psykolog och terapeutmetoder för att hålla det funktionellt i många mellan oss och hon har p r a t a t moget så det är övertygande så man tror på det, jag tänker , ingen kan ljuga så bra att dom låter övertygande sådär utan att dom menar det.
I mer än ett år har jag varit allvarligt sjuk och hjälpt henne samtodigt.
Hon har alltid gjort stora helt ansvarslösa saker om och om igen även när andra drabbades av det
Jag gick i terapi för länge sedan och har använt dom psykologkska råd jag fick om hur man talar rakti och tydligt , sätter gränser komnunicerar fynktionellt med en dysfunktionell person och jag har trott det fungerat.
Men Jag har alltid varit säker på att hon bryr sej om sina barn
Vi har haft väldigt många timmars samtal om barndomen och det som händer genom åren och hon har pratat med mer och mer insikt och använt mer och mer mogna sätt att diskutera på lärt sej psykologiska begrepp, utvecklat sin självinsikt
Och jag jag her bjudit im henne i mitt liv så mkt, lite som en belöning för att hon verkat utvecklas, dels för att det kännts meningsfullt för mej eftersom jag trott vi haft ngt ömsesidigt.
Men det viset hon har betett sej efter att jag blev akut sjuk har verkligen shockat mej
Hon fortsätter att göra som förut och jag säger jag kan inte ta det här nu om jag gör det kommer jag att bli så slut att jag riskerar mitt liv! Och jag menar det, bokstavligt
Men hon visar ingen empati stannar inte upp
Det känns som att det blivit något väldigt dysfunktionellt mitt i all psykologi och terapi, kommunikationsråd och tekniker
Kan det göra det? Det känns konstigt, det blir ett konstigt nytt sätt det kan bli sjukt på jag inte anade fanns.
Har hon spelat alla år för att få umgås, bara pratat och låtit som om hon mognat, bara för att se bra ut utanpå utan att något hänt innuti
Kan det bli det? Det känns konstigt att det skulle
kunna vara så
Kan folk ens spela så jävla bra, jag har aldrig velat tro det, helst inte om andra ö h t, särskolt inte om min förälder
Jag står i em korsväg nu och det ser ut såhär för mej, antingen går jag en väg där jag tror kolsvart om alla, eller fortsätter jag längs en väg som jag kommer att dö om jag fortsätter längs
Jag har verkligen försökt ett tag, men kan inte hitta ett annat sätt att se på det, jag vill inte ha någon av dom vägarna
Den här nivån av råhet är ny i mitt liv jag förstår att jag är på något sätt en nybörjare, och att det är därför jag ser det svartvitt såhär
Så jag vill ha råd från mer erfarna som kamske hjälper mej att se på det hela mer nyanserat.
Du beskriver en moder som ljuger, inte känner respekt för andras liv samt manipulerar psykologen och ej heller uppvisar någon empati för dig när du är sjuk. Vi har alltså:
*Lögner
*Manipulation
*Brist på respekt för andras välbefinnande
*Ingen empati
Solklar kluster B personlighet, låter som en klassisk antisocial personlighetsstörning vilket beror på hjärnskador. Läs och lär dig allt du kan om psykopaten, sätt dig in i sadism, sadistic delight och narcissistic smirk samt triangulation, gaslighting, manipulationer, blameshifting och så vidare. Du låter amerikansk och det mesta av denna informationen är amerikansk så du kommer få lätt att läsa.
Beklagar din moder, att ha växt upp med en sådan orsakar enorma ärr i själen. Råder dig att när du satt ihop bitarna, att bryta kontakten.
För er som undrar varför TS ej beskriver moderns ageranden, beror det troligtvis på att dels kan det kännas igen och TS identitet kan avslöjas, dels är kluster B beteenden så fruktansvärda och så skamfyllda för en normal person att det är förståeligt varför man drar sig för att berätta. Man behöver inte gotta sig i andras olycka heller utan allt som behövs för att hjälpa här, är en beskrivning av personligheten och att det kommer in en enda som förstår vad det rör sig om.
Lycka till, TS! Det är en lång jobbig kamp att inse vad ens mamma är men du kommer komma ut djävulskt stark på andra sidan.