Svensktalande unga män med amerikansk brytning som uppges vara från nån kyrka

Det är lite lustigt att vi i Europeiska skolor alltid låter de lokala lärarna hålla språklektionerna. Det är ju därför många svenskars engelska låter som den gör. Eftersom deras lärare från Flen i plugget lät "Hällou, aj ämm de veri Inglish teachur!". I amerikanska skolor är det spansktalande lärare som håller i spanskalektionerna. Eller då tyskar som tyskalärare. Det är för amerikaner smått bisarrt att vi i Sverige har svenska lärare i skolorna som håller engelska- eller fransklektioner. Lärare som antagligen inte ens varit i England eller Frankrike.

Mormoner som åker till Sverige får undervisning i svenska av infödda svenska lärare. De plockar dessutom in svenska utbytesstudenter som de får öva att hålla konversation med. Mormonerna är hardcore med det där. Det är klart de lär sig förvånansvärt snabbt och bra med den klassen på språkutbildning.

Det är knappast något unikt för Europa eller Sverige att ha språklärare som lär ut ett språk de inte är modersmålstalare av. Det är vanligt världen över, och modersmålstalare hittar man i princip bara i en del storstäder eller i områden som råkar ha en stor andel talare av det språket, t.ex. spanska i södra USA eller franska i Flandern. Att försöka hitta modersmålstalare till varje lärarpost är inte hållbart någonstans.

Det är inte heller nödvändigt att vara modersmålstalare för att vara en bra språklärare. När det gäller grunderna i ett språk är det oftast lättare att lära sig från någon som har samma bakgrund som en själv, som kan förklara grammatiken i ord man förstår eller hur man uttalar ljud och ord som inte faller naturligt för en själv. Uttalet och ordförrådet är såklart inte i närheten av en modersmålstalare, men det gör inte så mycket. Det är ju inte tänkt att läraren ska vara den enda personen du kommunicerar med på det språket.

Modersmålstalare är i regel ganska dåliga på den fronten, eftersom de själv aldrig har lärt sig språket utifrån och en stor del kommer naturligt som modersmålstalare. De talar också sällan det lokala språket tillräckligt väl för att kunna förklara sådana koncept för sina elever, även om de förstår det själva. I de flesta fall är de därför mer lämpliga för mer avancerade studier, eller som komplement till en traditionell lärare i länder där de praktiska färdigheterna i språket inte är så bra - t.ex. engelska i Japan.

Hur det nu är använder Mormonerna infödda svenskalärare för ändamålet. Och de får öva att kommunicera med infödda svenskar. Vilket absolut möjligen är en kass metod, jag är ingen expert. Men missionärerna överraskar ju i vilket fall med väldigt bra svenska.

Det är inte någon kass metod, och uppenbarligen fungerar den väl, även om vi såklart inte har någon statistik på hur många som inte fick ge sig ut på mission eftersom de inte klarade språket . Den bygger dock på en del särskilda omständigheter med högt motiverade elever och språklärare som talar både svenska och engelska väl, vilket inte går att återskapa i stor skala och för alla möjliga språkkombinationer.

Därför reagerade jag det du skrev, att det är konstigt att inte svenska skolor ser ut så, som om detta vore standarden utanför Sverige eller Europa, vilket det inte är. Du jämför hemkunskapsundervisningen på en högstadieskola med Le Cordon Bleu.

Hmm, nja jag tror amerikaner är långt mer förbluffade än vad jag själv är över fenomenet. Själv förstår jag ju att det inte finns tillräckligt många tyskar i Sverige med lärarbehörighet att fylla alla svenska skolor.

Nu hade jag själv förvisso just en tysk lärare i tyska. Jag upplevde inte att han hade svårt att förklara grammatik eller fördjupa sig i språkfrågor. Sen är det väl självklart att om man frågar valfri tysk rörmokare vilka ord som styr dativ så har han ingen aning, det är sånt han bara liksom hör. En svensk som har läst tyska kan nog däremot svara på det.

Jag tror nog bara att jag inte förstår varför en tysk pedagog som lärt sig hur man utbildar i tyska språket skulle löpa risk att vara sämre lärare än en svensk dito.

Det låter mer rimligt att det i Sverige helt enkelt inte finns tillräckligt många infödda spansk- samt svensktalande lärare för att det skulle kunna bli utbredd standard på alla skolor. Det gör det ju däremot i USA. Men vad vet jag, om man vill läsa Afrikaans i Amarillo, Texas kanske man får en amerikan till lärare.

Var det så du fick reda på ryggsäcksinnehållet …

Nej, det var för att jag kände lukten från din mammas sköte. Gällande släktforskningen så var det jag som tog upp ämnet och dom var jävligt hjälpsamma. Några timmar senare efter samtalet fick jag en fin översikt på min svenska släkt.

Mormoner i den åldern är väl lite som vilka ungdomar som helst som växer upp i en kristen familj. De spelar amerikansk fotboll, tjuvröker och hånglar på skolans avslutningsbal. Få av dem är väl riktiga religiösa knäppgökar vars mål i livet är att predika på gator och torg.

Det är förhållandevis dyrt att skicka sina ungar på mission. Det ligger därmed lite status i att man har ungar på mission någonstans ute i världen. Det blir ganska högt tryck från familjen på kids i övre medelklassen som har råd, att åka på mission. Det är dessutom i Utah en riktigt bra notis i CV:t om man varit på mission. Jag får för mig att det mest är de omständigheterna som gör att de drar iväg på mission. Inte så mycket att de själva nödvändigtvis drivs av något kall att predika.

Exempelvis råkar jag känna en kollega i branschen som åkte till just Sverige på mission. Han var typ arton och ganska säker vid det laget på att han var bög. Han trodde nog på gud och bibeln och allt det där, men kände sig redan då jävligt kluven inför deras kyrkas ställningstagande mot homosexuella. Bögar är i praktiken inte välkomna i kyrkan.

Nu är det antagligen jobbigt som det är ändå att komma ut som bög i tonåren. Och än jävligare om man är mormon. Det var ingen som kände till hans läggning och allra minst hans egen familj. Så han gjorde det som förväntades av honom. Han drog iväg på den där missionen. Hans familj var väl ganska rejält mer exalterade än vad han själv var.

Strax efter hemkomsten efter missionen kände han väl att det inte gick längre. Han kom ut som bög inför familjen. Att därefter vara kvar i kyrkan gick ju naturligtvis inte. Han är fortfarande troende men vill inte ha mycket med Mormonkyrkan att göra längre. Han jobbar numera som musiker och har väl inte burit kostym och slips på tio år sådär.

Så jag vet inte, jag får för mig att missionärerna man träffar på stan är högst normala ungdomar som mest gör mission för att det är en grej i Utah. De är troende men inga religiösa knäppgökar. De har massa scheman med att de ska vara ute si och så många timmar och prata med folk om deras bibel.