Jag har funderat litet över den strategi Ryssland tillämpat i kriget med Ukraina ur propagandistisk och ekonomisk synvinkel. Jag är inte så säker på att Ryssland utnyttjat alla de möjligheter som borde stå till buds ur dessa synpunkter sett.
Jag är faktiskt mer benägen att tro att Ryssland tillämpar den för sin del smartaste strategin när det gäller den militära biten även om en figur som Paul Craig Roberts ( paulcraigroberts.org ), som var Reagans vice finansminister ett tag, tycker att Ryssland gjorde ett stort misstag genom att inte nafsa åt sig hela Ukraina direkt. Paul Craig Roberts menar att den nuvarande strategin bara bygger upp mer och mer risk för Ryssland. Även om Paul Craig Roberts - obehagligt nog - brukar kunna säga sanningar man inte vill skall vara sanna så undrar jag om inte Paul Craig Roberts har fel just när det gäller den biten. Han har säkert rätt i att ju längre kriget pågår, desto mer risk för Ryssland. Men jag undrar om det inte finns andra aspekter som väger tyngre.
Om vi antar att det faktiskt fanns tillräckliga möjligheter för Ryssland att erövra hela Ukraina med konventionella, icke-nukleära vapen i början på kriget så skulle detta ha inneburit att man inkorporerat även de ukrainsktalande och katolska delarna av Ukraina i något slags ryskt imperium. Detta hade inneburit att Ryssland fått in åtminstone 15 miljoner människor innanför de egna gränserna som varit fientligt inställda till Ryssland. Om de hade fått rösträtt hade detta krävt mer påtagligt riggade val. Man hade i vilket fall som helst fått ett väldigt stort antal människor innanför de egna gränserna som sannolikt hade varit beredda att utföra västfinansierade sabotage-aktioner inom det ryska imperiet. Grejer typ mordet på Alexander Dugins dotter och den där generalen skulle ha blivit långt vanligare. Infrastruktur och fabriker hade ideligen kunnat utsättas för bombåd.
Så den slutsats jag drar är att Ryssland när det gäller territoriell expansion som huvudspår haft att införliva merparten av de delar som klassades som ryska provinser innan Lenin och Chrustjov lät dessa delar få bli ukrainskt administrativt territorium. Ryskspråkiga delar kring Odessa är väl kanske intressanta ur militär synvinkel men inte lika attraktiva ur befolkningsmässig synvinkel som Krim och Donbass?
Rysslands strategi verkar vara att göra ukrainarna tillräckligt möra för att skriva på ett fredsavtal som ger Ryssland Donbass (och Krim) samtidigt som resten av Ukraina får en status typ den Österrike hade 1945-56 när man hade rysk trupp på plats men i övrigt självstyre inom neutralitetens ramar. Innan man eventuellt går vidare är kanske tanken att den egentliga deadlinen för parlamentsval också skall ha passerats, och inte bara deadlinen för presidentval (Zelensky sitter på övertid). Utan ett ukrainskt politiskt styre som har den legitimitet som fria val ger så blir det antagligen lättare för Ryssland att implementera en "österrikisk" lösning för Ukraina i ett senare skede. Och håller de val i Ukraina så kommer man sannolikt vara tvungen att tillämpa valfusk i rätt stor skala eller helt enkelt bara ogiltigförklara ett eller flera val typ nu senast när presidentvalet i Rumänien ogiltigförklarades av högsta domstolen eftersom det funnits för mycket pro-rysk propaganda på Tik-Tok. President Trump har sagt att 700 000 ukrainska soldater dött i kriget. När det ryska artilleriet (styrkeförhållande 15:1, man har också typ 3 ggr så mycket artilleri totalt som NATO) skjutit ihjäl 1 miljon ukrainska soldater så kommer så gott som alla ukrainare att ha en familjemedlem eller relativt nära släkting som dött. Samtidigt gör ukrainare allt för att slippa inkallas. I det läget kommer man att rösta på vem som helst som säger sig vilja stoppa kriget (Zelensky lovade i o f s detta också genom att implementera Minsk-avtalet men gjorde tvärtom och gick i stället till anfall mot separatisterna i Donbass). Resultatet blir då att Ukraina antingen får en ledare som viker ner sig för ryssarna eller så gör sina väljare besvikna genom att göra som Zelensky och göra tvärtom mot vad man sagt. Och inträffar det sistnämnda är det nog bara för ryssarna att låta stridsvagnarna rulla vidare in i Ukraina samtidigt som det folkliga motståndet blir rätt lamt. Ungefär något i den stilen tror jag är ryssarnas strategi.
Ett annat skäl för ryssarna att satsa på ett utnötningskrig i stället för på storskalig invasion av hela Ukraina direkt är antagligen att man inser att ett viktigt motiv för Maidan-kuppen 2014 och att senare provocera Ryssland att anfalla (genom att anfalla separatisterna i stället för att implementera Minsk-avtalet som Zelensky lovat) var att destabilisera Ryssland inifrån (enligt ovan). En mer storskalig invasion från start hade kanske krävt en mobilisering av 2 miljoner civila män och ett större antal döda egna soldater (än med att skjuta artilleri på 4-5 mils avstånd som nu) och därmed större folkligt motstånd inne i Ryssland. Och det har man väl från rysk sida velat undvika.
Vad som händer på den ryska hemmaplanen för mig osökt in på en annan aspekt. Och det är den propaganda ryssarna använder sig av visavi den egna befolkningen.
Det man hittills verkat ha kört med är att den ukrainska fienden är någon slags nazister. I och för sig är väl många i Azov-bataljonen någon slags nazister och man har ju öppet använt sig av nazist-symboler från nazi-kollaboratören Stephan Banderas tid. Men det reella nazistiska politiska inflytandet i Ukraina är väl rätt begränsat. Den politiska och ekonomiska eliten är ju judisk och har varit detta sedan Maidan-kuppen 2014. President Zelensky är t ex jude. I och för sig har väl Putin själv på senare tid mumlat litet om att de ukrainska ledarna är av judiskt ursprung men att de inte har någon judisk trosuppfattning e dyl. Jag antar väl att det är svårt för den ryska politiska ledningen att framställa fienden som judar. Dels blir det väl då en kraftigare motreaktion i väst och dels har väl den antisemitism som fanns under tsartiden i stort sett lakats ur. Det årliga firandet av segern i det stora patriotiska kriget (mot nazismen i 2:a världskriget) sker inte i en anda av att man egentligen ser ungefär samma problem som nazisterna utan att man är mot nazism och fascism och är judarnas vänner eftersom de också - förstås - var mot nazism.
Så hur skulle ryssarna kunna lösa ovanstående?
En variant skulle kanske kunna vara att kalla de som styr nu i Ukraina för khazarer efter den turkiska folkgrupp som styrde Ukraina under några århundraden fram till att ryssar/ukrainare (som då var ett och samma folk) besegrade khazarerna på 800-talet. Khazarerna var innan de konverterade till judendomen penisdyrkare och analfabetiska barbarer. Deras religion utövades genom att uppföra stora penis-statyer. Genom att kalla de judar som nu styr i Ukraina för khazarer i stället för judar skulle man i hög grad kunna kringgå problemet att det är riskabelt internt och externt att peka ut judenheten som fienden. För att understryka denna approach skulle man i officiella sammanhang i tal, på kartor, i tidningar och i TV kunna kalla Ukraina för Khazarien ungefär som Trump döpt om Mexikanska Golfen till Amerikanska Golfen. Att Zelensky låtsats spela piano med kuken skulle man kunna koppla till khazarernas penisdyrkan. Man skulle kunna säga att "det här är ju måttligt kul som humor men ett bra uttryck för khazarernas penisdyrkan". Frågar någon om khazarerna egentligen inte är judar skulle ryssarna kunna svara något typ "de är fortfarande khazariska penisdyrekare, de bara låtsades konvertera till judendomen, de håller fortfarande på lika mycket med kukar som för 1500 år sedan, det lyser igenom titt som tätt". Kanske skulle man också kunna koppla det ukrainska ledarskiktets penisdyrkar-religion till Rysslands motstånd mot bögeri? I vilket fall som helst tycker jag att det här sättet att gyckla med den "ukrainska" motståndaren i viss mån borde kunna stärka uppslutningen i Ryssland bakom kriget. Kanske skulle också etniska ukrainare bli på mindre dåligt humör om en annan etnisk grupp utpekas som den egentliga motståndaren? Detta samtidigt som man i hög grad i Ryssland undviker att kopplas ihop med antisemitism. Kanske skulle inte detta inte lyckas lika bra i utlandet där Ryssland inte kontrollerar narrativen, men i alla fall inrikes skulle det här kanske funka, i alla fall som metod för att förlöjliga fienden.
Ojsan, det här inlägget blev längre än jag hade tänkt. Jag hade tänkt skriva litet om den ryska ekonomin och de höga räntorna också. Det finns väl en viss koppling mellan de bitarna och ovanstående. Detsamma gäller de nordkoreanska soldaterna. Tror ryssarna och Kim Jong-Un eventuellt gör en tavla om de inte satsar på kontraktssoldater som får betalt och som får en hyfsad livförsäkring. Men jag får ta de bitarna en annan gång.
Jag är faktiskt mer benägen att tro att Ryssland tillämpar den för sin del smartaste strategin när det gäller den militära biten även om en figur som Paul Craig Roberts ( paulcraigroberts.org ), som var Reagans vice finansminister ett tag, tycker att Ryssland gjorde ett stort misstag genom att inte nafsa åt sig hela Ukraina direkt. Paul Craig Roberts menar att den nuvarande strategin bara bygger upp mer och mer risk för Ryssland. Även om Paul Craig Roberts - obehagligt nog - brukar kunna säga sanningar man inte vill skall vara sanna så undrar jag om inte Paul Craig Roberts har fel just när det gäller den biten. Han har säkert rätt i att ju längre kriget pågår, desto mer risk för Ryssland. Men jag undrar om det inte finns andra aspekter som väger tyngre.
Om vi antar att det faktiskt fanns tillräckliga möjligheter för Ryssland att erövra hela Ukraina med konventionella, icke-nukleära vapen i början på kriget så skulle detta ha inneburit att man inkorporerat även de ukrainsktalande och katolska delarna av Ukraina i något slags ryskt imperium. Detta hade inneburit att Ryssland fått in åtminstone 15 miljoner människor innanför de egna gränserna som varit fientligt inställda till Ryssland. Om de hade fått rösträtt hade detta krävt mer påtagligt riggade val. Man hade i vilket fall som helst fått ett väldigt stort antal människor innanför de egna gränserna som sannolikt hade varit beredda att utföra västfinansierade sabotage-aktioner inom det ryska imperiet. Grejer typ mordet på Alexander Dugins dotter och den där generalen skulle ha blivit långt vanligare. Infrastruktur och fabriker hade ideligen kunnat utsättas för bombåd.
Så den slutsats jag drar är att Ryssland när det gäller territoriell expansion som huvudspår haft att införliva merparten av de delar som klassades som ryska provinser innan Lenin och Chrustjov lät dessa delar få bli ukrainskt administrativt territorium. Ryskspråkiga delar kring Odessa är väl kanske intressanta ur militär synvinkel men inte lika attraktiva ur befolkningsmässig synvinkel som Krim och Donbass?
Rysslands strategi verkar vara att göra ukrainarna tillräckligt möra för att skriva på ett fredsavtal som ger Ryssland Donbass (och Krim) samtidigt som resten av Ukraina får en status typ den Österrike hade 1945-56 när man hade rysk trupp på plats men i övrigt självstyre inom neutralitetens ramar. Innan man eventuellt går vidare är kanske tanken att den egentliga deadlinen för parlamentsval också skall ha passerats, och inte bara deadlinen för presidentval (Zelensky sitter på övertid). Utan ett ukrainskt politiskt styre som har den legitimitet som fria val ger så blir det antagligen lättare för Ryssland att implementera en "österrikisk" lösning för Ukraina i ett senare skede. Och håller de val i Ukraina så kommer man sannolikt vara tvungen att tillämpa valfusk i rätt stor skala eller helt enkelt bara ogiltigförklara ett eller flera val typ nu senast när presidentvalet i Rumänien ogiltigförklarades av högsta domstolen eftersom det funnits för mycket pro-rysk propaganda på Tik-Tok. President Trump har sagt att 700 000 ukrainska soldater dött i kriget. När det ryska artilleriet (styrkeförhållande 15:1, man har också typ 3 ggr så mycket artilleri totalt som NATO) skjutit ihjäl 1 miljon ukrainska soldater så kommer så gott som alla ukrainare att ha en familjemedlem eller relativt nära släkting som dött. Samtidigt gör ukrainare allt för att slippa inkallas. I det läget kommer man att rösta på vem som helst som säger sig vilja stoppa kriget (Zelensky lovade i o f s detta också genom att implementera Minsk-avtalet men gjorde tvärtom och gick i stället till anfall mot separatisterna i Donbass). Resultatet blir då att Ukraina antingen får en ledare som viker ner sig för ryssarna eller så gör sina väljare besvikna genom att göra som Zelensky och göra tvärtom mot vad man sagt. Och inträffar det sistnämnda är det nog bara för ryssarna att låta stridsvagnarna rulla vidare in i Ukraina samtidigt som det folkliga motståndet blir rätt lamt. Ungefär något i den stilen tror jag är ryssarnas strategi.
Ett annat skäl för ryssarna att satsa på ett utnötningskrig i stället för på storskalig invasion av hela Ukraina direkt är antagligen att man inser att ett viktigt motiv för Maidan-kuppen 2014 och att senare provocera Ryssland att anfalla (genom att anfalla separatisterna i stället för att implementera Minsk-avtalet som Zelensky lovat) var att destabilisera Ryssland inifrån (enligt ovan). En mer storskalig invasion från start hade kanske krävt en mobilisering av 2 miljoner civila män och ett större antal döda egna soldater (än med att skjuta artilleri på 4-5 mils avstånd som nu) och därmed större folkligt motstånd inne i Ryssland. Och det har man väl från rysk sida velat undvika.
Vad som händer på den ryska hemmaplanen för mig osökt in på en annan aspekt. Och det är den propaganda ryssarna använder sig av visavi den egna befolkningen.
Det man hittills verkat ha kört med är att den ukrainska fienden är någon slags nazister. I och för sig är väl många i Azov-bataljonen någon slags nazister och man har ju öppet använt sig av nazist-symboler från nazi-kollaboratören Stephan Banderas tid. Men det reella nazistiska politiska inflytandet i Ukraina är väl rätt begränsat. Den politiska och ekonomiska eliten är ju judisk och har varit detta sedan Maidan-kuppen 2014. President Zelensky är t ex jude. I och för sig har väl Putin själv på senare tid mumlat litet om att de ukrainska ledarna är av judiskt ursprung men att de inte har någon judisk trosuppfattning e dyl. Jag antar väl att det är svårt för den ryska politiska ledningen att framställa fienden som judar. Dels blir det väl då en kraftigare motreaktion i väst och dels har väl den antisemitism som fanns under tsartiden i stort sett lakats ur. Det årliga firandet av segern i det stora patriotiska kriget (mot nazismen i 2:a världskriget) sker inte i en anda av att man egentligen ser ungefär samma problem som nazisterna utan att man är mot nazism och fascism och är judarnas vänner eftersom de också - förstås - var mot nazism.
Så hur skulle ryssarna kunna lösa ovanstående?
En variant skulle kanske kunna vara att kalla de som styr nu i Ukraina för khazarer efter den turkiska folkgrupp som styrde Ukraina under några århundraden fram till att ryssar/ukrainare (som då var ett och samma folk) besegrade khazarerna på 800-talet. Khazarerna var innan de konverterade till judendomen penisdyrkare och analfabetiska barbarer. Deras religion utövades genom att uppföra stora penis-statyer. Genom att kalla de judar som nu styr i Ukraina för khazarer i stället för judar skulle man i hög grad kunna kringgå problemet att det är riskabelt internt och externt att peka ut judenheten som fienden. För att understryka denna approach skulle man i officiella sammanhang i tal, på kartor, i tidningar och i TV kunna kalla Ukraina för Khazarien ungefär som Trump döpt om Mexikanska Golfen till Amerikanska Golfen. Att Zelensky låtsats spela piano med kuken skulle man kunna koppla till khazarernas penisdyrkan. Man skulle kunna säga att "det här är ju måttligt kul som humor men ett bra uttryck för khazarernas penisdyrkan". Frågar någon om khazarerna egentligen inte är judar skulle ryssarna kunna svara något typ "de är fortfarande khazariska penisdyrekare, de bara låtsades konvertera till judendomen, de håller fortfarande på lika mycket med kukar som för 1500 år sedan, det lyser igenom titt som tätt". Kanske skulle man också kunna koppla det ukrainska ledarskiktets penisdyrkar-religion till Rysslands motstånd mot bögeri? I vilket fall som helst tycker jag att det här sättet att gyckla med den "ukrainska" motståndaren i viss mån borde kunna stärka uppslutningen i Ryssland bakom kriget. Kanske skulle också etniska ukrainare bli på mindre dåligt humör om en annan etnisk grupp utpekas som den egentliga motståndaren? Detta samtidigt som man i hög grad i Ryssland undviker att kopplas ihop med antisemitism. Kanske skulle inte detta inte lyckas lika bra i utlandet där Ryssland inte kontrollerar narrativen, men i alla fall inrikes skulle det här kanske funka, i alla fall som metod för att förlöjliga fienden.
Ojsan, det här inlägget blev längre än jag hade tänkt. Jag hade tänkt skriva litet om den ryska ekonomin och de höga räntorna också. Det finns väl en viss koppling mellan de bitarna och ovanstående. Detsamma gäller de nordkoreanska soldaterna. Tror ryssarna och Kim Jong-Un eventuellt gör en tavla om de inte satsar på kontraktssoldater som får betalt och som får en hyfsad livförsäkring. Men jag får ta de bitarna en annan gång.
