Vad gjorde att ni slutade gå till psykolog? Är psykologer egentligen bara försäljare?

Hjälpte inte och det kändes inte som att någon av dom förstod mig. Försöker lära mig leva med skiten i stället.

Jag tycker att en bra psykolog ska lyssna och låta dig prata.

Är det inte det som det ofta handlar om, vi behöver någon som lyssnar när vi pratar.

Men jag kan tänka mig att många psykologer tror att det ska till världens spektakel. Det blir mer ett sätt för psykologen att visa hur kunnig den är än att du får hamna i fokus.

Tror trådar såhär ute i forum kan vara nog så läkande.

Detta brukar vara ett vanligt skäl.

*Psykologer som sitter och tittar på klockan ideligen, stressade över att ha tid för nästa klient.

*Psykologer som berättar för klienten vad den känner när det inte alls är så för att deras utbildning lärt dem att "så är det" Här prackas klienten på en känsla som inte tillhör denne vilket skapar förvirring över att veta vad man känner. Ytterst skadligt då det massakerar självförtroendet.

*Psykologer som är specialistutbildade i något det sedan visar sig de inte vet ett dyft om när de får klienter med detta problem för att de saknar egen erfarenhet. Böcker och utbildning har inte alltid rätt. Använder man inte sunt förnuft är man körd.

*Som viftar bort klientens varningar om att den ej mår bra "Jag är på väg ner i en depression" varpå psykologen bemöter det med "Äh, det ser jag inga tecken på!" Härefter gick klienten verkligen ner i en lång depression som utlöstes av att den ende i dennes sfär, inte lyssnade. Klienten är ej än återhämtad. Hjärtskärande typexempel.

*Som ej låter klienten avsluta terapin utan försöker manipulera in denne igen då den genererar pengar. Klientens val skall alltid respekteras.

*Några känner de fått sin religiösa tro hånad.

*Psykologer som själva lider av en störning men har lyckats manipulera sig genom screeningen. (De screenas för egna störningar under utbildningen vilket man kan manipulera sig genom) Ni skulle bli förvånade om ni visste hur många som är så och som förstör sina klienter ytterligare, finns riktiga skräckexempel.

*Psykologer som avger tomma löften. Kände ett fall där klienten tillfrågades varför denne var i en våldsrelation och svarade "Pga ensamhet" varpå psykologen svarade "Då är det ju t.o.m. så du kan prata med mig istället" klienten skickade sedan en fråga per sms och möttes av svaret "Det tar vi i terapin!" Så mycket var det löftet värt och klienten tappade där förtroendet. Gränser skall sättas med att samtal sker i terapi enbart och inga tomma löften som kan skada förtroendet till psykologen skall ges, det säger sig självt. Är man så dålig på att kunna relationer, hör man inte hemma inom psykologyrket.

*Psykologer som är så yrkeströtta att de somnar under terapin (händer oftare än ni tror)

*Psykologer som säger åt klienten att ge upp sina drömmar (Jo, så illa är det)

*Att inte lyssna är en stor sak. De flesta psykologer varken hör eller tar in vad klienten säger och missar därför ledtrådar till varför klienten har bekymmer.

*Hela upplägget i att berätta om sina mest intima problem med en komplett främling du inte vet om själv är störd, är en rysk roulette så jag förstår helt de som drar sig. Folk tror kanske överlag att de är screenade men alltför många med egna störningar slinker genom och orsakar en enorm skada i klienterna.

*Klienterna ges KBT mot något som egentligen kräver en lång dynamisk behandling. (För att det är prisvärt för staten) "10 sessions and you're OUT!"

*Många privata aktörsbyråer fuskar grovt genom att skapa grupper där de sätter de som egentligen behöver enskild terapi, och ger dem något annat, ofta mindfulness och de blir ej heller hjälpta. Man skrubbar inte badkaret med en tandborste.

Och detta är enbart de som kommer så pass långt som till terapi. De flesta gör inte det utan medicineras till att hålla tyst så de kan fortsätta generera pengar och inte störa personalen. Ni är bokstavligen deras plånbok och de bryr sig inte ett dyft om hur ni mår och faktum är att jag känner fall där folk blivit hjälpta långt mer här och på internet överlag än i psykologsamtal.

Det var extremt länge sedan jag gick i terapi. Psykiatrin gatekeepade all annan behandling är freudiansk terapi och man var tvungen att prova denna i två år innan man fick annan hjälp. Till slut gav jag ändå upp, efter närmare två år av emotionell misshandel.

Jag sa till terapeuten att jag skulle sluta. Hon sa att man får inte sluta tvärt, man måste komma tillbaka en gång till. Jag sa att nej, det gör jag inte. Jag har bestämt att denna galenskap slutar NU.

Jag går ut i korridoren. Hon kommer efter. Hon skriker det högsta hon kan medan jag hoppar bort från henne. Det kommer folk springande från alla håll i tron att det är en galen patient. Det ser att det är kollegan som fått psykbryt och de bara tittar.

Varför jag slutade? För att de försökte mig att gå med i deras religion och ge upp på hur verkligheten fungerar. Hade fått nog av snacket om att magiska krafter händer om man bara sitter där och säger inget och hon säger inget. Tyvärr är KBT inte heller sann. Jag har ingen lust att behöva gå in i deras psykotiska värld, de får behålla den själva.

Jag vägrade gruppterapi mot ADHD och såg svart när jag bara möter en kvinna som vill gå in i mammarollen inte ge konkreta råd. För hon har inga. Bara det och läst lite skit i en bok. New age-vibbar på många av dom. Män får alltid en kvinna av någon anledning medans kvinnor får en man. Vad beror det på?

Tror psykologer kan vara hjälpsamma men behövs fler män och mer vad ska vi säga inga kärringtag och stackars dig utan mer nu ska vi lokalisera problem och ordna upp dig inte tycka synd om dig. Lite mer som en läkare.

Dom finns men kanske jobbar med Carl Jungs idéer mer.

Mycket intressant, det stämmer som du säger att de ej kan acceptera när klienten önskar avsluta. Känner två fall där de tjatat och bönat patienten att fortsätta såtillpass att pat fått blockera telefonnumret. Båda psykologer var kvinnor, den ena en misstänkt kluster B, möjligen antisocial.
Den andra verkade bristande i basal kunskap om hur människor fungerar känslomässigt och då innehade hon en specialistkompetens vilket också verkade underligt då hon hyrde en källarlokal hon tog emot patienter i men hon är enligt hela internet utbildad i detta samt håller föreläsningar i saken och hon var länkad via landstinget.

Med ursäkt om jag rotar för mycket skulle det vara till hjälp att få veta på vilket sätt de misshandlade dig känslomässigt? Det råder nämligen för många tecken på att det går till så, därav samlar jag in information. Skulle vara tacksam för svar.

Den kompetens du talar om har jag stött på på en kommuns familjevåldsmottagning. Han gick utanför det han fick göra för att han ville hjälpa och för att kunskapen fascinerade honom. Han hjälpte och hjälper oerhört många människor tillrätta och har ett mycket gott rykte och det var som du säger inget "Buhu synd om dej" utan han hjälpte dem söka rätt på dokument och kunna lägga tillrätta sina barndomar för att kunna se skäl och mönster vilket hjälpte dem.