Ens första stora ungdomskärlek, är det den enda sanna kärleken?

Det som i trådstarten kallas för den första stora kärleken var nog i själva verket den första stora förälskelsen, och det är inte riktigt samma sak.
De flesta av oss var väldigt unga när den drabbade oss, och i den åldern är känslorna starka och hormonhalterna höga.
Nej, min första stora förälskelse är inte en kvinna som jag skulle vilja leva med idag.

Däremot känner jag en som aldrig kom över den där första förälskelsen, och som tragiskt nog aldrig riktigt fick till någon lycklig relation efter det - delvis för att känslorna inte blev som med den första.

Då får jag göra dig besviken.

Nu räknar jag första kärleken som något i vuxen ålder, inte någon lågstadie"flickvän" för övrigt.

Jag
- Hade ett längre förhållande med henne (5+ år)
- Vi gick igenom en massa
- Vi lärde oss ligga
- Jag lärde mig bråka, vete fan med henne.
- Vi bodde ihop flera år

Och jag har noll, inget, intresse av att träffa henne igen. Saken med att växa upp är ju att folk också förändras.

I dagsläget är hon en sån person som jag aldrig skulle ha något samröre med på någon nivå överhuvudtaget. Det finns inga pengar i världen som skulle få mig på dom tankarna.

Jag har inte sett henne på 21 år och har fortfarande inte älskat någon som henne, inte ens kommit i närheten. För 5 år sedan gav jag upp att ens försöka, Jag dör hellre ensam med de vackra minnen jag har av henne än att göra både mig och eventuell partner besviken och sårad.

Har du någonsin känt äkta kärlek för en annan människa så kommer den aldrig 'rosta'

Sorgligt för din bekant. Att hen fastnade och kom aldrig över den.

Ja du har nog rätt, den stora förälskelsen!

Fast för mig blev det till en mer mogen trygg kärlek och relation, som varade in i 20 årsåldern, där man hann med att växa upp tillsammans lite.
Bra att du vet att du inte skulle vilja ha henne nu!
Jag får se, kommer nog ses till våren.

Jag tror inte man kan säga att det generellt är så, men det kanske är så för dig, just nu?

Tänker jag på min "stora ungdomskärlek" får jag mest ångest och vill spola tillbaka tiden, örfila mig själv och se till att det aldrig blir något av det där. Då kändes den stort och det var så starka känslor och idag, med facit i hand, så vet jag att alla mina senare relationer bara blivit bättre och bättre för att jag lärde mig att välja bättre partners.

Med det sagt, din stora ungdomskärlek kanske var den bästa eller en av de bästa du träffat? Det var kanske en sund relation som du verkligen vill återuppleva? Kanske har relationerna efter inte alls varit i närheten av lika bra och du längtar tillbaka till det gamla, men det finns troligen inte kvar. Ni är andra människor. Men den kärleken du upplevde där och då, kanske var den mest "sanna". Nu bara gissar jag, hobbypsykologen, VILT

Träffar du någon som överträffar den där partnern lär du ändra dig ang vilken kärlek som är mest sann.

Fattar, tack. Då var ni bara inte rätt då, och inte nu heller.
Bra att du vet vad du vill ha och inte!

Svårt detta med relationer.

Vi får ta körkort för att köra bil, fast ingen lär oss att bli en bra partner, eller hur man hittar en bra partner.
Det är bara liksom trial and errors hela tiden...

Nej, stämmer inte för mig. Jag föraktar henne numera och kan inte förstå vad jag någonsin såg i henne, förutom hennes utseende som det var då. Numera ser hon ut som en jävla översminkad transa och hennes personlighet är värre än nånsin. Hade inte brytt mig om hon dog.

Ja så känner jag med, att sådan kärlek rostar inte.
Så jag kommer alltid ha en plats i mitt hjärta för honom. Det betyder inte tt jag inte blir/kan bli kär i andra.

Fast jag hoppas verkligen att du kan öppna ditt hjärta för någon annan, för jag tror inte man bara kan ha en kärlek i livet.
Jag Tror man kan få fler om man bara är öppen för den och rätt/bra person kommer in i ditt liv, och du vågar satsa.

Jag är med på tåget mot den rosa horisonten!
Jag förstår precis vad du menar.
Jag kommer aldrig glömma min första kärlek/förälskelse, den har ett eget rum i mitt hjärta.
Har inte träffat på eller setts sedan det tog slut.
Hade flera underbara år efter högstadiet som jag tänker på då och då.
Mitt första långa förhållanden, vi va som hand i handske i över fem år, min bästa vän. Inga hemligheter mellan oss.
Ett förstående utan dess like.
Vi lärde oss livet av varandra, på ett jämbördigt sätt.
Undrar hur livet hade vart om vi fortsatt att kila stadigt.

Äh, folk växer och folk förändras. Jag kan mer kanske hålla med om ditt argument om vi snackar om den 3:e eller 4:e. Det är väl mer regel än undantag att folk växer ifrån varandra i yngre ålder? Sen dejtar man och kanske knullar runt, med möjligen 1-2 kortare historier och sen stadgar sig folk.

Men det är inte heller sagt att det hjälper, då folk som sagt växer och ändras över tid. Mindre ju äldre man blir förstås men sen kommer det större händelser som kanske ger en skjuts. Se bara på hur många äktenskap och längre förhållanden som kraschade under pandemin.

Det bästa sättet att både hitta och vara en bra partner är att vara dig själv. Du kommer att vara endera djupt olycklig eller snart singel igen om du försöker vara något annat. Om båda parter är precis de som dom är och fattar tycke för varandra så är det i allmänhet en bra start på ett långt förhållande.

Så har det alltid varit för mig, det finns/han har en plats i mitt hjärta. Han var och är ff min stora förälskelse och honom jag älskat mest.
Tack, du gav mig ändå mycket att tänka på, skall sova på dina tankar o svar.

Fuck henne! Har inte tänkt på henne på flera år! Träffade en miljonär genom Badoo. Lever skuldfri i hus och får lunch och macka till jobbet varje dag! Det där är bara en dagdröm för olyckliga!