Vad är intelligens?

Skulle en genomsnittlig människa kunna göra vad Einstein gjorde om vi kunde hålla liv i honom så att han fick åtta tusen år på sig istället för de åtta år som Einstein behövde? Skulle tusen genomsnittliga människor kunna göra vad Einstein gjorde om de fick arbeta i grupp, istället för att som Einstein lösa problemet ensam (om han nu gjorde det)?

Tror vi inte det så är intelligens inte en kvantitativ egenskap utan en kvalitativ sådan. Antingen har man Einsteins förmåga eller så har man inte det och att ha mer tid eller mer av samma sak förändrar inte den saken.

Tror att svaret ligger i att IQ-tester inte mäter intelligens utan enskilda färdigheter som korrelerar med mänsklig intelligens, givet att alla mänskliga hjärnor tenderar att fungera ungefär likadant.

Antag att du blir ombedd att markera var i en ellips den längsta diametern skär. (Påhittad uppgift då jag av princip aldrig brukar utföra några IQ-tester själv och därför inte vet exakt hur de brukar vara utformade.) Jag tror att många människor skulle se direkt vilket av fyra svarsalternativ som är rätt utan att egentligen veta hur de ser detta, då människor som kan använda sin syntolkning bokstavligen kan se svaret utan att behöva tänka efter. De kommer då kunna kryssa för rätt svar på väldigt kort tid. Av de som inte ser svaret direkt så finns det förmodligen en grupp som kommer att kunna resonera sig fram till vilket svarsalternativ som måste vara rätt, men detta kommer ta längre tid. Genom att sätta en tidsgräns så testar vi inte bara om de kan lösa uppgiften utan även hur de löser den.

En individ som lyckas bra med att lösa olika typer av sådana uppgifter har förmodligen många av de färdigheter som krävs för att vara intelligent, samtidigt som dessa färdigheter i sig inte är tillräckliga då det inte är givet att individen verkligen kan aggregera de uppmätta färdigheterna till något användbart. Därav är exempelvis medlemskap i Mensa inget bevis för hög intelligens (hur bra lyckas de i livet jämför med icke-medlemmar?), samtidigt som många högintelligenta människor torde stå utanför därför att de inte är bra på att göra deras tester eller helt enkelt är för intelligenta för att slösa bort sin tid på sådana fånigheter.

Med detta sagt är jag inte av den postmoderna uppfattningen att verklig intelligens inte kan mätas, bara att vi måste förstå vad det är vi mäter för att kunna förstå hur resultaten skall tolkas.

Tror och tror. Det verkar onödigt. Min hävd skulle vara att så länge en optimeringsprocess körs, hur svag den än är, så kommer den göra framsteg. Den hävden skulle jag låta vila på ett välkänt exempel på en obotligt korkad optimeringsprocess som skapat rätt makalösa saker över tid. Einstein själv resulterade från den optimeringsprocessen. ^^

Konvexa optimeringsproblem går att lösa i polynomiell tid givet att det alltid går att ta sig till målet genom en serie av inkrementella förbättringar, men det går inte att ta sig från Newtons mekanik till Relativitetsteorin genom gradvisa förbättringar av Newtons mekanik. För att göra det Einstein gjorde så krävs någonting annat, vilket förmodligen hamnar i kategorin abstrakt förståelse, vilket jag påstår att inte alla människor är lika förmögna till.

Konstaterar att vi har en rätt liknande inställning till detta. Ja, IQ-test är ju rätt fåniga.

Istället för något fånigt knep&knåp, så borde de testa i något som är relevant för jobbet, t ex en uppgift i programmering. Som iofs också förekommer. Iofs lite väl enkelt kanske, men företaget Multisoft har iaf lite skoj annonser för att söka nya medarbetare.
https://www.multisoft.se/kunskapsban...u-i-dark-mode/

Aha. Som jag förstår det så hävdar du alltså att det Einstein gjorde under de åtta åren inte är inkrementellt på någon fysisk nivå?

För det du säger är i princip att ingen differens i abstrakt förståelse är inkrementell. Man blir inte bättre på att förstå addition genom att först skaffa sig en dålig förståelse och sen förbättra den, vilket i sin tur leder till möjlighet att bättre förstå oändliga summor. Einstein tog inte bara N inkrementellt till R, han tog inte heller delförståelse av en mängd koncept till gradvis bättre delförståelse av dom koncepten, till dess att R kom bättre och bättre in i fokus så att säga; åtminstone inte på bit-nivå.

Hans hjärna kanske beror explicit på kvantmekanik, eller så finns det något annat "där inne" som inte går att beskriva med en Turingmaskin. Något non-computable, som Penrose tänker.

Håller du med om allt det, i stora drag?

(I vilket fall så har jag fått mycket att tänka på, för det hade inte slagit mig att ens fundera på att hjärnan, eller åtminstone någonting som har med koncept att göra, inte är inkrementellt. Tack för det! Om det är på det viset så har det nog stora filosofiska konsekvenser.) ^^

Jag fick 92 efter att jag bröt testet med 13 frågor kvar.

Trodde det skulle bli högre . Och nä jag tar inte IQ-test på allvar.

Det slog mig att det finns andra rimliga möjligheter. Det kanske är så att två hjärnor, trots att dom verkar skilja sig ganska lite åt på många nivåer (typ som att alla två olika händer ändå är väldigt lik varandra), skiljer sig väldigt mycket åt i saker som "spannet av möjlig förståelse" (som den underliggande strukturen "spänner upp" så att säga).

Det brukar sägas att inom mängden av alla möjliga intelligenser så är alla människor väldigt nära varandra. Typ om man jämför Einstein med Pelle så är skillnaden väldigt liten, jämfört med om man jämför Pelle med en schimpans. Vilket stämmer på en genetisk / fysisk nivå.

Men det kanske inte är så? Intelligens kanske är mer dense i dumma konfigurationer, och mer sparse i smarta, så att Einsteins hjärna (eller spannet) är mer olik Pelles, än människohjärnor skiljer sig från aphjärnor.

Det finns tankar som är i linje med att tid inte ändrar förståelse. Tankar om att förståelse kanske har mer att göra med insikt om vad man redan förstår, snarare om någon faktisk förändring. En modell skulle vara att hjärnan visserligen förändras, förhoppningsvis mot ett mer optimalt tillstånd, men att den processen inte har någonting alls med faktisk förståelse / kognition att göra. Vad man kan förstå spänns upp av hjärnans tillstånd, medan det man faktiskt förstår (och kanske till och med minns? kanske allt kognitivt?) inte är strukturellt alls (eller bara delvis), utan snarare en funktion av hur hjärnan beter sig dynamiskt.

Är det därför en hjärna ibland kan förlora en ganska stor klump, tappa ett gäng förmågor, och sen lära sig det på nytt? Det skulle i så fall innebära (om något av det här är på rätt spår) att den typ skulle söka sig till en likande dynamik trots strukturella förändringar. Ungefär som att dynamiken i sig har en naturlig frekvens som den söker uttrycka igen.

Nå, som sagt. Mycket att tänka på. Förhoppningsvis är min hjärna kapabel att förstå, givet tid.

Själva begreppet "Intelligens" är ju Latin, och betyder förståelse/förstånd. Ett fullständigt Intelligenstest mäter individens Förstånds-Profil. Man nöjer sig inte med Ravens visuella Matriser utan kompletterar med verbalt förstånd och allmän Slutledningsförmåga.

När dom i USA och Storbritannien säger "We must gather Intelligence", så menar dom att vi måste samla kunskap så att vi kan Förstå.