The Caretaker - Anywhere At The End Of The World. En resa in i en döende hjärna.

Har just lyssnat klart på detta musikprojekt som spänner över 6 album med en total speltid på ca 6,5 timmar.
Musikprojektet menar att återge ett sinnes sönderfall i demens via klassisk ballroom-musik som sakta förvanskas och förvrängs.

Det här var emellanåt bland det jobbigaste jag lyssnat på rent känslomässigt. Swans i sina mörkaste stunder framstår som rena glad-popen i jämförelse.

Jag ångrar inte att jag lyssnade igenom detta men jag kommer inte göra det igen.

Någon annan som hört? Vad tyckte du?

Grotesk men bra. Dock ganska ointressant när man egentligen tänker efter. Ungefär som att titta på en banan fäst med silvertejp på badrumskakel som långsamt ruttnar.