Är det fel att ta avstånd från någon som är våldsutsatt?

Har de några barn var för sig?

Alla människor har ett egetansvar.

Min far var i ett förhållande jag tyckte var dåligt. Jag sa vad jag tyckte. En månad senare var de tillsammans igen. Jag tyckte förstås gubbjäveln var dum i hela huvudet, men det är hans val.

I ditt exempel, om det finns fysisk misshandel du kan bevisa, så skulle jag polisanmäla. Jag skulle skita fullständigt i både din släkting och hennes partner, det handlar om att rädda liv när de själva inte kan se faran.

Ditt största ansvar är det som du har mot dig själv. Man kan inte hjälpa någon om man själv är på väg att drunkna.

Jag tycker du ska vara tydlig mot din släkting, att du inte vill vara en del av detta längre. Ni kan fortfarande ha kontakt (om du själv vill) men då inte tala om hennes relation. Förtydliga för henne att den dag hon verkligen har bestämt sig för att lämna sin destruktiva relation, då kommer du att finnas där för henne men du kommer inte att fortsätta som det är nu.

// CC

Inget fel med att kapa kontakten med en toxisk människa som aktivt väljer misär. Du blir medberoende när du gång på gång tvingas agera snuttefilt, du vet ju hur det slutar. Hon saknar sin förövare och kryper tillbaka när hon är färdig med att dumpa sin skit på dig. Meningslöst att involvera sig.

Glöm henne.

Ditt största ansvar är det som du har mot dig själv. Man kan inte hjälpa någon om man själv är på väg att drunkna.

Jag tycker du ska vara tydlig mot din släkting, att du inte vill vara en del av detta längre. Ni kan fortfarande ha kontakt (om du själv vill) men då inte tala om hennes relation. Förtydliga för henne att den dag hon verkligen har bestämt sig för att lämna sin destruktiva relation, då kommer du att finnas där för henne men du kommer inte att fortsätta som det är nu.

// CC

Känner en kvinna som är i ett våldsamt förhållande, det är mest psykiskt våld men det förekommer även fysiskt och materiellt våld. Jag betvivlar inte alls på att hon är våldsutsatt och jag märker hur hjärntvättad hon blivit av allt våld, tycker såklart att det är hemskt och hon förtjänar så mycket bättre. Problemet är att hon aldrig lyckas lämna den här mannen ordentligt. Hon har lämnat honom flera gånger men går hela tiden tillbaka, hittar ursäkter för hans beteende och hennes självkänsla är såklart otroligt påverkad av allt hon blivit utsatt för och fortfarande blir utsatt för. Hon har släktingar och vänner som försökt och försöker hjälpa henne, stundvis backar hon men söker sedan stöd hos oss igen när hon känner att situationen med mannen är ohållbar.

Nu har hon nyligen gått tillbaka till honom efter några månader isär och jag känner mig hemsk som ens känner det, men jag är så jävla less på henne. Hon vill lämna honom, sedan går hon tillbaka, hon inser allt vad han gör fel, sen ursäktar hon hans beteende, hon vill ha hjälp och stöd, sen tar hon avstånd från de som vill hjälpa och blir sur om man försöker påtala problemen, hon kommer till en och vill prata av sig när han har gjort något, sen ljuger hon om saker han gör och saker som har hänt. Jag känner att jag inte orkar mer. Jag förstår att hon sitter i en fruktansvärd situation och jag bryr mig såklart om henne, men inget jag gör bidrar ju med någon skillnad? Jag slängs runt i hennes berg-och-dalbana, får stå ut med att hon svänger i vilken kontakt hon vill ha med en, får lyssna på hennes lögner och känner nu att jag har fått nog.

Jag är släkt med den här kvinnan, vilket gör att det skulle kännas ännu värre att bryta kontakten med henne. Men när hon senast berättade att hon pratat med mannen och bestämt sig för att försöka igen så ville jag verkligen säga till henne att hon får göra vafan hon vill, men att när han fortsätter behandla henne som skit och hon återigen inser att hon behöver stöd så kommer jag inte finnas där för henne längre. Jag anar att hennes situation inte blir bättre av att folk överger henne (eller så får hon den tankeställare hon behöver av det?) men någonstans måste jag väl få tänka på mitt eget mående i det hela??

Känner en kvinna som är i ett våldsamt förhållande, det är mest psykiskt våld men det förekommer även fysiskt och materiellt våld. Jag betvivlar inte alls på att hon är våldsutsatt och jag märker hur hjärntvättad hon blivit av allt våld, tycker såklart att det är hemskt och hon förtjänar så mycket bättre. Problemet är att hon aldrig lyckas lämna den här mannen ordentligt. Hon har lämnat honom flera gånger men går hela tiden tillbaka, hittar ursäkter för hans beteende och hennes självkänsla är såklart otroligt påverkad av allt hon blivit utsatt för och fortfarande blir utsatt för. Hon har släktingar och vänner som försökt och försöker hjälpa henne, stundvis backar hon men söker sedan stöd hos oss igen när hon känner att situationen med mannen är ohållbar.

Nu har hon nyligen gått tillbaka till honom efter några månader isär och jag känner mig hemsk som ens känner det, men jag är så jävla less på henne. Hon vill lämna honom, sedan går hon tillbaka, hon inser allt vad han gör fel, sen ursäktar hon hans beteende, hon vill ha hjälp och stöd, sen tar hon avstånd från de som vill hjälpa och blir sur om man försöker påtala problemen, hon kommer till en och vill prata av sig när han har gjort något, sen ljuger hon om saker han gör och saker som har hänt. Jag känner att jag inte orkar mer. Jag förstår att hon sitter i en fruktansvärd situation och jag bryr mig såklart om henne, men inget jag gör bidrar ju med någon skillnad? Jag slängs runt i hennes berg-och-dalbana, får stå ut med att hon svänger i vilken kontakt hon vill ha med en, får lyssna på hennes lögner och känner nu att jag har fått nog.

Jag är släkt med den här kvinnan, vilket gör att det skulle kännas ännu värre att bryta kontakten med henne. Men när hon senast berättade att hon pratat med mannen och bestämt sig för att försöka igen så ville jag verkligen säga till henne att hon får göra vafan hon vill, men att när han fortsätter behandla henne som skit och hon återigen inser att hon behöver stöd så kommer jag inte finnas där för henne längre. Jag anar att hennes situation inte blir bättre av att folk överger henne (eller så får hon den tankeställare hon behöver av det?) men någonstans måste jag väl få tänka på mitt eget mående i det hela??

Det låter som ett mycket rimligt förslag, tack