Citat:
Hej!
Jag är 26 år gammal. I och med en dispyt med en granne för några veckor sedan (likväl som ekonomiska svårigheter), fann jag mig själv tvingad att flytta tillbaka in till mina föräldrar.(trots att felet inte var mitt)
Det har varit förvånansvärt trevligt att vara tillbaka. Att slippa matlagning, städ, tvätt etc. har lösgjort oerhört mycket tid som jag kan spendera på mina egentliga intressen (dataspel, TikTok, bågskytte, YouTube). Mina föräldrar verkade i början också tycka att det var kul, men nu, allt eftersom tiden gått, har jag märkt att de blivit lite mer tveksamma kring denna situation. Vid matbordet dyker frågor ofta upp om hur lägenhetssökandet och jobbsökandet går.
För några dagar sedan fick jag nog. Jag tänkte att jag är 26 år gammal och i min fysiska prime, varför det var dags för mig att axla alfarollen i familjen. Så när min pappa ställde frågor om jobb/lägenhet så markerade jag tydligt och aggressivt att det inte var okej och att det var dags för honom att acceptera att jag blivit äldre nu och att han får behandla mig som en överordnad, eller jämlike, och inte som en undersåte. Tumult och kaos följde. Det var massor med skrik i hemmet. Min pappa sa dock i slutändan att om jag ville vara alfan i familjen så kunde jag skaffa mig ett jobb (alternativt fortsätta plugga), hjälpa till hemma och börja betala hyra. Ställd inför detta alternativ backade jag som en timid hyena och gick tillbaka till mitt sovrum för att överväga hur jag skulle göra.
Några dagar har gått sedan denna konflikten utan att jag haft någon konversation med mina föräldrar, utan bara gått utanför mitt rum för att hämta mat, ta någon promenad osv. Idag fick jag dock reda på att jag enbart får bo hemma fram till slutet av Maj.
Jag undrar nu hur jag ska göra för att få mina föräldrar på bättre humör så att de ger mig lite mer tid? (utan att det blir helt tydligt att jag inte är alfan hemma) Det känns som att de överreagerar kraftigt.
Jag är 26 år gammal. I och med en dispyt med en granne för några veckor sedan (likväl som ekonomiska svårigheter), fann jag mig själv tvingad att flytta tillbaka in till mina föräldrar.(trots att felet inte var mitt)
Det har varit förvånansvärt trevligt att vara tillbaka. Att slippa matlagning, städ, tvätt etc. har lösgjort oerhört mycket tid som jag kan spendera på mina egentliga intressen (dataspel, TikTok, bågskytte, YouTube). Mina föräldrar verkade i början också tycka att det var kul, men nu, allt eftersom tiden gått, har jag märkt att de blivit lite mer tveksamma kring denna situation. Vid matbordet dyker frågor ofta upp om hur lägenhetssökandet och jobbsökandet går.
För några dagar sedan fick jag nog. Jag tänkte att jag är 26 år gammal och i min fysiska prime, varför det var dags för mig att axla alfarollen i familjen. Så när min pappa ställde frågor om jobb/lägenhet så markerade jag tydligt och aggressivt att det inte var okej och att det var dags för honom att acceptera att jag blivit äldre nu och att han får behandla mig som en överordnad, eller jämlike, och inte som en undersåte. Tumult och kaos följde. Det var massor med skrik i hemmet. Min pappa sa dock i slutändan att om jag ville vara alfan i familjen så kunde jag skaffa mig ett jobb (alternativt fortsätta plugga), hjälpa till hemma och börja betala hyra. Ställd inför detta alternativ backade jag som en timid hyena och gick tillbaka till mitt sovrum för att överväga hur jag skulle göra.
Några dagar har gått sedan denna konflikten utan att jag haft någon konversation med mina föräldrar, utan bara gått utanför mitt rum för att hämta mat, ta någon promenad osv. Idag fick jag dock reda på att jag enbart får bo hemma fram till slutet av Maj.
Jag undrar nu hur jag ska göra för att få mina föräldrar på bättre humör så att de ger mig lite mer tid? (utan att det blir helt tydligt att jag inte är alfan hemma) Det känns som att de överreagerar kraftigt.
Hur fick du ens för dig att du skulle vara alfa? Du är en förvuxen tonåring som inte klarade vuxenlivet och nu sitter i pojkrummet och spelar datorspel. Betacuck stämmer bättre med verkligheten. För att komma upp ett pinnhål från en absolut bottennivå får du be föräldrarna om ursäkt, säga att du ska laga mat, städa huset, betala hyra och skaffa ett eget boende.
