Det är något jag tänkt på mycket senaste tiden.
När jag var ung och försiktig så forskade jag rejält innan jag rörde någon substans. Allt om effekten, vad man upplever, hur man mår efteråt (och vad som händer med dom stackars satar som tar för mycket).
Nu när jag är äldre och härdad pundare tänker jag annorlunda. Jag forskar inte så djupt längre. Jag vill inte läsa om andras trippar. Jag vill inte bli för påverkad av andras erfarenheter. Jag vill ha det autentiska.
Såklart läser jag om risker och vad man inte ska göra. Skademinimering är viktigt.
Vi kan ta psykedelika som exempel. Det sägs ju att om du röker DMT kommer du se rymdfolk. Det är ju välkänt. Du kommer säkert Googla på DMT och kolla på bilder... men redan då har du fått en idé om hur rymdfolket ser ut. Och det är sannolikt att du kommer se något liknande i din tripp.
Nu har jag faktiskt redan påverkat din framtida tripp genom att säga att du kommer se rymdfolk. Om du inte visste om det skulle du kanske inte se rymdfolket. Du skulle ha en mer autentisk upplevelse.
Samma sak gäller ju det negativa. Man mår dåligt efter man tagit en substans. Det är välkänt. Men är det kanske bara för att man läst om det? Hur skulle man må om man inte visste om att man kommer må dåligt?
Såklart viss information är nödvändig för säkerhet och skademinimering, men andra detaljer som tripprapporter och kulturella narrativ kan skapa en förväntad upplevelse snarare än en genuin. Hur hittar man en balans?
