Citat:
Ursprungligen postat av
Jannebigplay
Många har redan beskrivit hur det är att jobba som lärare men jag vill också dra mitt strå till stacken. Läraryrket kan vara alldeles fantastiskt men det kan även vara en mardröm. Hamnar du på en skola med studiemotiverade elever, en skolledning som backar upp dig och trevliga kollegor så är det ett drömyrke (minus lönen!). Hamnar du på en skola som få elever söker sig till så kan du räkna med problem. Stora klasser med runt 30 elever, många elever har stora sociala problem och/eller olika diagnoser samtidigt som många är språksvaga. Besparingarna gör även att mycket av kringpersonalen har försvunnit så det blir mer oro och stök. Har du även en svag skolledning som inte vågar ge några konsekvenser så kan du räkna med att eleverna kommer att ta över och du kan inte göra ett skit åt saken. Ringa föräldrarna? De bryr sig inte för du har ring 50 gånger redan eller så kanske de inte ens kan svenska. Socialtjänsten? De har redan fullt upp. Det "hårdaste" straffet som rektorn kan ge är 2 veckors avstängning. Det blir som en liten semester för lille Abdi som redan har F i alla ämnen och när han kommer tillbaka så har han ännu mer status.
Som några redan har nämnt så är arbetsutsikterna usla. Färre barn föds, enorma besparingar görs i kommunerna samtidigt som skolorna fuskar genom att anställa obehöriga samt hela tiden lägga in mer och mer undervisningstid vilket gör att du får ännu mindre tid till att planera och rätta. Skulle du mot förmodan få ett jobb (i Stockholm) så kan du räkna med en ingångslön på mellan 40-45k per månad. Problemet är dock att löneutvecklingen är helt värdelös. Ingenjörer, jurister och läkare springer om oss på några år och vi ska absolut inte prata om livslönen. Jag har arbetat som lärare i 12 år och idag kliver nyexade in på samma lön som jag har. Då är det inte ens värt att utbilda sig. Dokumentationen har ökat lavinartat. Det ska göras extra anpassningar, pedagogiska kartläggningar, åtgärdsprogram ska skrivas. Sedan ska allt utvärderas och göras om var 6e månad. Har man något litet monster i klassen som absolut inte fungerar i ett vanligt klassrum så kan du räkna med att specialpedagogen frågar vad just "DU" har gjort för att få eleven att klara målen och att sköta sig. Samtidigt skrämmer de stökiga eleverna iväg de skötsamma vilket gör att det blir en ännu större koncentration av stökelever på skolan vilket gör att skolan tappar ännu mer elever och behöver säga upp ännu mer personal. På detta så är det en enorm press från rektorn och förvaltningen att elevernas betyg hela tiden ska höjas. Kan vara svårt när halva klassen inte är på lektionerna.
Själv arbetar jag som SO-lärare och när jag söker ett nytt jobb så är det flera hundra sökande per tjänst. Dock var det länge sen jag sökte ett jobb sist för nu är jag bara glad att jag ens har ett jobb och har arbetat så länge att jag knappt kan få sparken/bli övertalig. Jag är livegen och har accepterat mitt öde. Dock jobbar jag på en trevlig skola, kommunen har infört en akutskola där stökeleverna får jobba med speciallärare i en månad. Fungerar bra som hot. Vi har även infört särskilda undervisningsgrupper så det är lugnt på lektionerna. Det enda jag kan klaga på i dagsläget är 1. Lönen. 2. Dokumentationen. 3. Betygshetsen.
Du medger: Som några redan har nämnt så är arbetsutsikterna usla. Färre barn föds, enorma besparingar görs i kommunerna samtidigt som skolorna fuskar genom att anställa obehöriga samt hela tiden lägga in mer och mer undervisningstid vilket gör att du får ännu mindre tid till att planera och rätta.
tror du arbetsutsikterna blir bättre om 10 år eller blir det ännu sämre än detta?
Trots att man ger 100000 invandare svensk medborgarskap varje år så verkar allt inte fungera, MYCKET MÄRKLIGT!