Citat:
Ursprungligen postat av
Solipsism
Först måste vi diskutera vad tillräckliga skäl innebär. Oftast när man diskuterar internationell rätt går man få till FNs stadgar. Det finns dock två undantag: självförsvar eller när säkerhetsrådet godkänt det. Självförsvar kan även inkludera kollektivt självförsvar. Slutligen ger principen om självförsvar även rätt till preemptivt självförsvar.
Det finns även en praxis initierad av NATO med humanitära krig, som innebär att man startar krig bara för att förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna. Internationell rätt är mestadels praxis, då det oftast inte finns relevanta internationella domstolar.
Relevant för Ukraina är även rätten till självbestämmande. Både territoriell integritet för alla länder och rätten till självbestämmande för alla folk garanteras av FN, vilket har varit svårtolkat. NATO gav ju Kosovo självständighet i strid mot Serbiens självbestämmande. För att förklara detta handlade kom Kandas högsta domstol på principen om att ett folk har rätt till intern autonomi inom ett land och om detta nekas så ges det rätten att förklara sig helt självständigt.
https://decisions.scc-csc.ca/scc-csc.../1643/index.do
Detta fick stöd av många länder, men är inte helt universellt accepterad som tolkning av FNs stadgar.
-------------
Så nu applicerar vi kriterierna i internationell rätt till Ukraina.
1. Krim gick med i Ukraina 1992 som en autonom republik med egen konstitution. Ukraina valde dock att på eget bevåg upplösa Krims konstitution 1995. Krim gavs inte intern autonomi och har därför enligt praxis rätt att utropa självständighet, vilket de gjorde 2014. Som självständigt land har de rätt att gå med i Ryssland, vilket var folkets vilja.
Ukraina har därefter flera gånger uttalat hot om att ta tillbaka Krim med militära medel, inklusive Decree No. 117/2021, samt planer på att skaffa
kärnvapen. Ryssland har då rätt till självförsvar.
2. En liknande situation uppstod med Donbas. Donbas nekades också rätten till autonomi som det av FN erkända Minskavtalet lovat dem. Donbas förklarades självständiga av Ryssland 21 februari 2022 och artilleribeskjutningen från Ukraina tilltog. Ryssland gick in med trupp för att kollektivt försvara dem 22 februari.
3. En humanitär intervention för att skydda civilbefolkningen i Donbas, som var under ständig beskjutning. Även Krim var avskuret från färskvatten. Se
https://www.youtube.com/watch?v=b8j0tJsKltg.
4. Preemptivt självförsvar mot USA. USA har under längre tid drivit en policy om att uppnå nuclear primacy, dvs där de kan slå ut Ryssland med en first strike och ha tillräckligt med missilförsvar för att klara av de få motattacker som överlever. Detta skulle helt destabilisera MAD som hållt världen fri från kärnvapenkrig. En amerikansk missilbas i ett Ukraina i NATO skulle ta dem mycket närmare detta med ett kort avstånd till Moskva och stora delar av Ryssland för placering av både offensiva och defensiva vapen, vilka båda innebär enorma risker för Ryssland. Samma situation ledde till Kubakrisen när USA kände sitt kärnvapenförsvar hotat.
Se t ex:
https://ciaotest.cc.columbia.edu/olj...marapr06d.html
"the weight of the evidence suggests that Washington is, in fact, deliberately seeking nuclear primacy"
Tack för trådens första sammanhängande och försåtliga svar. Låt mig gå igenom det stycke för stycke så kan vi se i vilka delar vi håller med varandra. Du har rätt i att FN-stadgan begränsar militära insatser till självförsvar (inklusive kollektivt självförsvar) och säkerhetsrådets auktorisation. Jag är dock av uppfattningen att ditt påstående om rätt till preemptivt angrepp är överdrivet eftersom internationell praxis endast accepterar preemptivt självförsvar vid ett omedelbart och överhängande hot (Caroline-testet).
Gällande din åsikt att NATO har en etablerad praxis för "humanitära krig", dvs att starta krig enbart för att stoppa människorättsbrott, är en ganska förenklad förklaring eftersom NATO:s ingripanden är resultatet av komplexa politiska, juridiska och strategiska överväganden, dvs inte en ren och enkel doktrin om att ingripa enbart för att stoppa människorättsbrott. Varje beslut har ju unika omständigheter, och begreppet "humanitär intervention" saknar en entydig, fastlagd rättslig definition.
NATO:s intervention i Kosovo skedde ju under minst sagt omstridda rättsliga premisser och är långt från att vara ett generellt accepterat rättssätt. Både rätten till självbestämmande och staters territoriella integritet framhålls av FN, men de är spända principer. Kosovos situation är ganska komplex. Det var inte NATO som "gav" Kosovo självständighet utan de själva som förklarade sig självständiga, varefter över 100 länder erkände deras självständighet.
När det gäller Krim har du självklart rätt i att de anslöt sig till Ukraina 1992 och att de gjorde det med viss autonomi. Denna var dock inte fullständig. De hade förvisso egna institutioner, men maktdelningen var begränsad och det var Ukrainas regeringen som hade den överordnade kontrollen. När man omförhandlade deras autonomi 1995 finns det dock en del fog att faktiskt ifrågasätta om allt gick rätt till, men det var hur man än ser det inte frågan om någon total upplösning.
Att humanitära skäl, såsom konstant artilleribeskjutning eller vattenbrist skulle rättfärdiga interventioner saknar stöd i etablerade internationella normer. Med andra ord kräver internationell rätt ett tydligt mandat, vanligtvis från FN:s säkerhetsråd.
Krims självutropade självständighet 2014 är ju inte heller internationellt erkänt, och det finns ganska många själ till att ifrågasätta folkomröstningen så att detta skulle ge Ryssland rätt roffa åt sig Krim håller jag inte med om.
Gällande ditt påstående om att FN garanterade autonomi genom Minskavtalen är också en förenkling. Avtalen bestod av politiska överenskommelser med osäkra implementeringsmekanismer som många nog utdömt från början.
Rysslands erkännande av de självutropade folkrepublikerna i Donbas och dess militära ingripande har också ifrågasatts av större delen av den fria värden, och främst de rättsliga grunderna för Rysslands ingripande.
För att Ryssland enligt internationell rätt skulle ägt rätt att invadera Ukraina skulle det behövas stöd i FN-stadgan, artikel 51, alternativt ett godkännande från FNs säkerhetsråd. Något godkännande har de inte fått, och inte heller har frågan om huruvida de haft stöd av Artikel 51 ens prövats, och kommer sannolikt inte heller att göra det då en sådan prövning förutsätter att alla parter godkänner det.
