Hur göra för att bli inlagd ett par veckor?

Ja, DET har jag tyvärr märkt STOR skillnad på - om man har med sig en anhörig eller inte. Har man det så är det som att de tar en på MYCKET större allvar och lyssnar nästan mer på den närstående än en själv. Helt sjukt!

Varje gång läkaren skriver ut dig från sjukhuset.

Be läkaren skriva ett dokument om varför han tror att du är fullständigt frisk och aldrig behöver läggas in igen.
Be även läkaren skriva in i dokumentet att du som patient tydligt protesterar mot läkarens beslut.

När du får samtal med öppenvården.

Be psykologen alltid skriva ut ett dokument varje gång ni är där om att du borde få läggas in på sjukhuset igen.

Visa alla dessa dokument varje gång du frågar om du får läggas in igen.

Kanske fungerar

De är människor som alla andra.

Men det låter som att de väldigt lätt påverkas av grupptryck.

Galet faktiskt

Ringde till psykakuten nu. Hon sa att jag skulle söka akut om och om igen tills att läkarna fattar exakt hur dåligt jag mår. Jävla drygt bara, att ha 1,5h till närmsta psykakut och betala 250 spänn tur och retur för bussresa varje gång. Suck.

DET lät som en intressant tanke. Stort tack för tips.

I feel you.. gett upp hoppet om inläggning och vet inte hur man återhämtar sig på egen hand efter ha upplevt livet om det ens är möjligt. Vet inte vad det har inneburit för dig men det legitima lidandet livet ska erbjuda är en sak men om inte annat så har det hjälpt mig en del att prata med någon som kunnat känt igen sig i min situation så om du kan plinga någon gör det.. jag är alldeles för rädd för min egna version av döden också när jag väl tänker efter vilket är ytterligare en grej, och blicka tillbaka till när livet såg annorlunda ut. Det kan ju vända tänker jag men om jag ska ha ett bra liv är det enbart upp till mig att ordna det har jag kommit fram till, vad det nu innebär. Ibland är det nattsvart. Inte så aktiv här men idag om det är möjligt avstå och försök fly i något eller vad som tills nästa dag kommer.. har ingen aning jag har inte svaret

Synd att dom la ner mentalsjukhusen. Du hade behövt läggas in där. Nu har vården inga platser så förvänta dig inte att de kommer hjälpa dig ur knipan. Det är egentligen helt hopplöst i dagsläget.

Men vill du bli inlagd, gå till en bro/tågräls och lek suicidbenägen. Fixa så att polisen på något sätt kommer dit. De kommer köra dig till psyket och läkaren kommer tvinga dig vara inlåst i en vecka.

Det blir nog inte så kul dock, för du kommer ha en övervakare som vakar över dig hela tiden, även när du torkar dig i röven kommer de kolla på.

Istället borde du:
Skaffa ett jobb, gå och träna, laga nyttig mat, skaffa sociala kontakter.

Det är vad som kommer att hjälpa dig.

Ringer du 112 kan du få hjälp med en sjukresa. Det är om det är akut men inte så akut att du behöver ambulans. Men är det ohållbart måste du ringa 112. Har du någon utredd diagnos? I vilken ålder är du? Kram

Finns även Hjälp linjen att ringa till på nr 90 390, där finns människor som jobbat inom psykiatrin. Kan vara skönt att få berätta hur du mår och dom kan även ge dig råd. Dom har öppet dyngnet runt,så blir det för jobbigt pröva ring dit. Tänker också på att du skriver att du inte har vänner. Kolla om det finns patientförening där du bor. Där träffar du andra som vet hur jobbigt det kan vara och det kan vara ett stort stöd.

Haha va? Tror du att de lägger in en bara för att man kommer med polis?

Nä du, så enkelt är det inte och skulle läkaren mot förmodan skriva in dig så handlar det om 1-2 dygn som TS är inne på i början av tråden.

Det är sjukt att man nästan skulle behöva orosanmäla sig själv för att få vård, men ibland känns det som att det är vad som krävs för att någon ska reagera. Om du redan har kontakt med soc och kommunen, tryck på där och lyft att du behöver en stabilare lösning än att bara skickas hem gång på gång. Stödboende eller en längre inläggning kan vara något att kämpa för, särskilt om öppenvården också backar upp det.

Och se till att få en läkare i öppenvården som verkligen tar dig på allvar. Det kan vara skillnaden mellan att få en långsiktig plan och att fortsätta bollas runt i systemet.

Ge inte upp, hur hopplöst det än känns just nu. Det finns hjälp, men man ska tydligen behöva slåss för den – och det borde man inte behöva

Det där är ett bra förslag – att få dokumenterat varför man anses vara ‘tillräckligt frisk’ för att skickas hem igen. Det kan ju vara intressant att se hur de motiverar sina beslut.

En annan sak som kan vara bra är att kolla sina journaler på 1177. Ibland står det saker där som man själv inte ens varit medveten om, och som kan påverka vilken vård man får – eller inte får. Det är inte ovanligt att läkare slänger in saker som ‘marijuanamissbruk’ eller ‘alkoholproblem’ utan att patienten ens vet om det, och plötsligt blir man mindre prioriterad när man söker hjälp.

Så att ha koll på vad som faktiskt står i journalen kan vara lika viktigt som att få skriftlig dokumentation från läkare och psykologer. Då vet man åtminstone vad de har skrivit om en – och kan rätta till felaktigheter om det behövs.